Psalms 18

Ki te tino kaiwhakatangi. He himene na te pononga a Ihowa, na Rawiri. Nana i whakahua nga kupu o tenei waiata ki a Ihowa i te ra i whakaorangia ai ia i te ringa o ona hoariri katoa, i te ringa ano o Haora. I mea ia, Ka aroha ahau ki a koe, e Ihow a, e toku kaha.

För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld.

Ko Ihowa toku kamaka, toku pa, toku kaiwhakaora; toku Atua, toku tino kamaka, e whakawhirinaki ai ahau; toku whakangungu rakau, te haona o toku whakaoranga, toku pourewa tiketike.

Han sade:  Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,

Ka karanga ahau ki a Ihowa, e tika nei kia whakamoemititia: a ka ora i oku hoariri.

 HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare,  min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt,  min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.

I karapotia ahau e nga whakawiringa a te mate, a whakawehia ana ahau e nga waipuke o te kino.

 HERREN, den högtlovade, åkallar jag,  och från mina fiender bliver jag frälst.

I karapotia ahau e nga whakawiringa a te reinga, i haukotia e nga mahanga a te mate.

 Dödens band omvärvde mig,  och fördärvets strömmar förskräckte mig.

I karanga ahau ki a Ihowa i toku paweratanga, i hamama ki toku Atua: i whakarongo ia ki toku reo i roto i tona temepara, i tae ano taku hamama ki tona aroaro, ki ona taringa.

 Dödsrikets band omslöto mig,  dödens snaror föllo över mig.

Na ka ngaueue te whenua, ka ru, wiri ana nga putake o nga maunga, ngaueue ana i tona riri.

 Men jag åkallade HERREN i min nöd  och ropade till min Gud.  Han hörde från sin himmelska boning min röst,  och mitt rop inför honom kom till hans öron.

I kake he paowa i ona pongaponga, a kai ana te kapura a tona mangai, ngiha ana nga waro.

 Då skalv jorden och bävade,  och bergens grundvalar darrade;  de skakades, ty hans vrede var upptänd.

I whakapingoretia e ia nga rangi, a heke iho ana, a i raro te pouri matotoru i ona waewae.

 Rök steg upp från hans näsa  och förtärande eld från hans mun;  eldsglöd ljungade från honom.

I eke ia ki runga ki te kerupa, a rere ana: ae, i rere omaki ia i runga i nga parirau o te hau.

 Och han sänkte himmelen och for ned,  och töcken var under hans fötter.

I meinga e ia te pouri hei wahi ngaro mona, hei teneti i tetahi taha ona, i tetahi taha; ko te pouritanga o nga wai, ko nga kapua matotoru o te rangi.

 Han for på keruben och flög,  han svävade på vindens vingar.

I rere atu ona kapua metotoru i te wherikotanga o tona aroaro: te whatu, me nga waro kapura.

 Han gjorde mörker till sitt täckelse,  till en hydda som omslöt honom;  mörka vatten, tjocka moln.

I papa ano te whatitiri a Ihowa i nga rangi, a puaki ana te reo o te Runga Rawa; he whatu, he waro kapura.

 Av glansen framför honom veko molnen undan;  hagel föll, och eldsglöd for ned.

I kokiritia e ia ana pere, a marara ana ratou: ae, i koperea hoki e ia te tini uira, a whati ana ratou.

 Och HERREN dundrade i himmelen,  den Högste lät höra sin röst;  hagel föll, och eldsglöd for ned.

Katahi ka kitea nga takere o nga wai, a ka takoto kau nga putake o te ao i tau whakatupehupehutanga, e Ihowa, i te whengunga o te manawa o ou pongaponga.

 Han sköt sina pilar och förskingrade dem,  ljungeldar i mängd och förvirrade dem.

I tono karere mai ia i runga, ka mau ki ahau; toia ake ahau e ia i roto i nga wai maha.

 Vattnens bäddar kommo i dagen,  och jordens grundvalar blottades,  för din näpst, o HERRE,  för din vredes stormvind.

Nana ahau i ora ai i toku hoariri kaha, i te hunga e kino ana ki ahau; he kaha rawa hoki ratou i ahau.

 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig,  han drog mig upp ur de stora vattnen.

I huakina tatatia ahau e ratou i te ra o toku matenga; ko Ihowa ia toku whakawhirinakitanga.

 Han räddade mig från min starke fiende  och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.

I whakaputaina ahau e ia ki te wahi nui, i whakaorangia ahau e ia; he ahuareka nona ki ahau.

 De överföllo mig på min olyckas dag,  men HERREN blev mitt stöd.

Rite tonu ki taku mahi tika ta Ihowa utu ki ahau: rite tonu ki te ma o oku ringa tana i whakahoki ai ki ahau.

 Han förde mig ut på rymlig plats;  han räddade mig, ty han hade behag till mig.

Moku i pupuri i nga ara o Ihowa, a kihai i he, i whakarere i toku Atua.

 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet;  efter mina händers renhet vedergäller han mig.

Kei mua tonu hoki i ahau ana whakaritenga katoa, kihai ano i whakamataratia atu i ahau ana tikanga.

 Ty jag höll mig på HERRENS vägar  och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;

Tapatahi tonu hoki toku whakaaro ki tona aroaro, a i tiaki ahau i ahau kei kino.

 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen,  och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.

Na ka homai e Ihowa he utu ki ahau, rite tonu ki toku tika, ki te ma o oku ringa i tona aroaro.

 Så var jag ostrafflig inför honom  och tog mig till vara för missgärning.

He tangata atawhai, ka atawhai hoki koe; he tangata tika, ka tika hoki koe.

 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet,  efter mina händers renhet inför hans ögon.

He tangata ma, ka ma hoki koe; he tangata whakakeke, ka whakakeke hoki koe.

 Mot den fromme bevisar du dig from,  mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.

E whakaorangia hoki e koe te iwi ngakau mamae; ka whakahokia ano e koe ki raro nga kanohi whakakake.

 Mot den rene bevisar du dig ren,  men mot den vrånge bevisar du dig avog.

Mau hoki e whakau taku rama: ma Ihowa, ma toku Atua, e whakamarama toku pouri.

 Ty du frälsar ett betryckt folk,  men stolta ögon ödmjukar du.

Nau hoki ahau i rere ai na waenganui atu i te ropu: na toku Atua hoki i pekea ai e ahau te taiepa.

 Ja, du låter min lampa brinna klart;  HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.

Tena ko te Atua, tika tonu tona ara: kua oti tana kupu te whakamatau; he whakangungu rakau ia ki te hunga katoa e whakawhirinaki ana ki a ia.

 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror,  och med min Gud stormar jag murar.

Ko wai oti te Atua, ki te kahore a Ihowa? Ko wai hoki he kamaka, ki te kahore to tatou Atua?

 Guds väg är ostrafflig;  HERRENS tal är luttrat.  En sköld är han för alla      som taga sin tillflykt till honom.

Ko te Atua, nana ahau i whitiki ki te kaha, i mea kia tino tika toku ara.

 Ty vem är Gud förutom HERREN,  och vem är en klippa utom vår Gud?

Ko ia hei mea i oku waewae kia rite ki o te hata: mana hoki ahau e whakatu ki runga ki oku wahi tiketike.

 Gud, du som omgjordade mig med kraft  och lät min väg vara lyckosam,

Ko ia hei whakaako i oku ringa ki te whawhai, a whati ana te kopere parahi i oku ringa.

 du som gjorde mina fötter såsom hindens  och ställde mig på mina höjder,

Kua homai ano e koe ki ahau te whakangungu rakau o tau whakaoranga: puritia ana ahau e tou ringa matau whakanuia ana e tou whakaaro mahakai.

 du som lärde mina händer att strida  och mina armar att spänna kopparbågen!

I whakanuia e koe oku takahanga i raro i ahau; te paheke oku waewae.

 Du gav mig din frälsnings sköld,  och din högra hand stödde mig,      och ditt saktmod gjorde mig stor;

Ka arumia e ahau oku hoariri, mau iho i ahau; e kore ahau e tahuri mai, a ngaro noa ratou.

 du skaffade rum för mina steg, där jag gick,  och mina fötter vacklade icke.

Maru ana ratou i ahau, te kaha te whakatika: hinga ana ki raro i oku waewae.

 Jag förföljde mina fiender och hann upp dem;  jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.

Nau hoki ahau i whitiki ki te kaha mo te whawhai: piko ana i a koe ki raro i ahau te hunga e whakatika mai ana ki ahau.

 Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig;  de föllo under mina fötter.

Kua meinga e koe kia tahuri mai nga tuara o oku hoariri ki ahau, kia hautopea ai e ahau te hunga e kino ana ki ahau.

 Du omgjordade mig med kraft till striden,  du böjde mina motståndare under mig.

I karanga ratou, heoi kahore he kaiwhakaora: ki a Ihowa, otira kihai i whakahoki kupu ki a ratou.

 Mina fiender drev du på flykten för mig,  och dem som hatade mig förgjorde jag.

Na ka tukia ratou e ahau a rite noa ratou ki te puehu e puhia ana e te hau: akiritia atu ana ratou ki waho, ano he paru no te huarahi.

 De ropade, men det fanns ingen som frälste;  till HERREN, men han svarade dem icke.

Kua whakaorangia ahau e koe i nga ngangautanga a te iwi; kua meinga e koe hei rangatira mo nga tauiwi: hei apa moku te iwi kahore i matauria e ahau.

 Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden,  jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.

Kia rongo kau te taringa ki ahau, ka kakama tonu mai ratou ki ahau; ko nga tangata iwi ke ngohe kau ki ahau.

 Du räddade mig ur folkets strider,  du satte mig till ett huvud över hedningar;  folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.

Ka memeha haere nga tangata iwi ke: ka puta wehi mai hoki i roto i o ratou kuhunga.

 Vid blotta ryktet hörsammade de mig;  främlingar visade mig underdånighet.

E ora ana a Ihowa; kia whakapaingia hoki toku kamaka, kia whakanuia te Atua o toku whakaoranga:

 Ja, främlingarnas mod vissnade bort;  med bävan övergåvo de sina borgar.

Ko te Atua, mana nei e rapu he utu moku, mana e pehi nga iwi ki raro i ahau.

 HERREN lever!  Lovad vare min klippa,  och upphöjd vare min frälsnings Gud!

Mana ahau e mawhiti ai i oku hoariri, ae ra, mau ahau e mea kia teitei ake i te hunga e whakatika mai ana ki ahau; ka whakaorangia ahau e koe i te tangata tutu.

 Gud, som har givit mig hämnd  och tvingat folken under mig;

Mo konei ka whakawhetai ahau ki a koe, e Ihowa, i waenganui i nga tauiwi: ka himene ki tou ingoa.

 du som har befriat mig från mina fiender  och upphöjt mig över mina motståndare,  räddat mig från våldets man!

He nui nei tana whakaora i tana kingi; e whakaputa aroha ana ki tana tangata i whakawahi ai, ki a Rawiri ratou ko ona uri ake ake.

 Fördenskull vill jag tacka dig      bland hedningarna, HERRE,  och lovsjunga ditt namn. [ (Psalms 18:51)  Ty du giver din konung stor seger  och gör nåd mot din smorde,  mot David och hans säd till evig tid. ]