Matthew 22

And Jesus answered and spake unto them again by parables, and said,

Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade:

The kingdom of heaven is like unto a certain king, which made a marriage for his son,

»Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son.

And sent forth his servants to call them that were bidden to the wedding: and they would not come.

Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.

Again, he sent forth other servants, saying, Tell them which are bidden, Behold, I have prepared my dinner: my oxen and my fatlings are killed, and all things are ready: come unto the marriage.

Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.'

But they made light of it, and went their ways, one to his farm, another to his merchandise:

Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap.

And the remnant took his servants, and entreated them spitefully, and slew them.

Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem.

But when the king heard thereof, he was wroth: and he sent forth his armies, and destroyed those murderers, and burned up their city.

Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad.

Then saith he to his servants, The wedding is ready, but they which were bidden were not worthy.

Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga.

Go ye therefore into the highways, and as many as ye shall find, bid to the marriage.

Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.'

So those servants went out into the highways, and gathered together all as many as they found, both bad and good: and the wedding was furnished with guests.

Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster.

And when the king came in to see the guests, he saw there a man which had not on a wedding garment:

Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder.

And he saith unto him, Friend, how camest thou in hither not having a wedding garment? And he was speechless.

Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara.

Then said the king to the servants, Bind him hand and foot, and take him away, and cast him into outer darkness; there shall be weeping and gnashing of teeth.

Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.

For many are called, but few are chosen.

Ty många äro kallade, men få utvalda.»

Then went the Pharisees, and took counsel how they might entangle him in his talk.

Därefter gingo fariséerna bort och fattade det beslutet att de skulle söka snärja honom genom något hans ord.

And they sent out unto him their disciples with the Herodians, saying, Master, we know that thou art true, and teachest the way of God in truth, neither carest thou for any man: for thou regardest not the person of men.

Och de sände till honom sina lärjungar, tillika med herodianerna, och läto dem säga: »Mästare, vi veta att du är sannfärdig och lär om Guds väg vad sant är, utan att fråga efter någon; ty du ser icke till personen.

Tell us therefore, What thinkest thou? Is it lawful to give tribute unto Caesar, or not?

Så säg oss då: Vad synes dig? Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?»

But Jesus perceived their wickedness, and said, Why tempt ye me, ye hypocrites?

Men Jesus märkte deras ondska och sade: »Varför söken I att snärja mig, I skrymtare?

Shew me the tribute money. And they brought unto him a penny.

Låten mig se skattepenningen.» Då lämnade de fram till honom en penning.

And he saith unto them, Whose is this image and superscription?

Därefter frågade han dem: »Vems bild och överskrift är detta?»

They say unto him, Cæsar's. Then saith he unto them, Render therefore unto Cæsar the things which are Cæsar's; and unto God the things that are God's.

De svarade: »Kejsarens.» Då sade han till dem: »Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»

When they had heard these words, they marvelled, and left him, and went their way.

När de hörde detta, förundrade de sig. Och de lämnade honom och gingo sin väg.

The same day came to him the Sadducees, which say that there is no resurrection, and asked him,

Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom

Saying, Master, Moses said, If a man die, having no children, his brother shall marry his wife, and raise up seed unto his brother.

och sade: »Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.'

Now there were with us seven brethren: and the first, when he had married a wife, deceased, and, having no issue, left his wife unto his brother:

Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder.

Likewise the second also, and the third, unto the seventh.

Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.

And last of all the woman died also.

Sist av alla dog hustrun.

Therefore in the resurrection whose wife shall she be of the seven? for they all had her.

Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne.»

Jesus answered and said unto them, Ye do err, not knowing the scriptures, nor the power of God.

Jesus svarade och sade till dem: »I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft.

For in the resurrection they neither marry, nor are given in marriage, but are as the angels of God in heaven.

Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.

But as touching the resurrection of the dead, have ye not read that which was spoken unto you by God, saying,

Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud:

I am the God of Abraham, and the God of Isaac, and the God of Jacob? God is not the God of the dead, but of the living.

'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande.»

And when the multitude heard this, they were astonished at his doctrine.

När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.

But when the Pharisees had heard that he had put the Sadducees to silence, they were gathered together.

Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa;

Then one of them, which was a lawyer, asked him a question, tempting him, and saying,

och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade:

Master, which is the great commandment in the law?

»Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?»

Jesus said unto him, Thou shalt love the Lord thy God with all thy heart, and with all thy soul, and with all thy mind.

Då svarade han honom: »'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.'

This is the first and great commandment.

Detta är det yppersta och förnämsta budet.

And the second is like unto it, Thou shalt love thy neighbour as thyself.

Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'

On these two commandments hang all the law and the prophets.

På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.»

While the Pharisees were gathered together, Jesus asked them,

Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem

Saying, What think ye of Christ? whose son is he? They say unto him, The Son of David.

och sade: »Vad synes eder om Messias, vems son är han?» De svarade honom: »Davids.»

He saith unto them, How then doth David in spirit call him Lord, saying,

Då sade han till dem: »Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han säger ju:

The LORD said unto my Lord, Sit thou on my right hand, till I make thine enemies thy footstool?

 'Herren sade till min herre:  Sätt dig på min högra sida,  till dess jag har lagt dina fiender  under dina fötter.'

If David then call him Lord, how is he his son?

Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara hans son?»

And no man was able to answer him a word, neither durst any man from that day forth ask him any more questions.

Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga till honom.