Psalms 18

Al Capo de’ musici. Di Davide, servo dell’Eterno, il quale rivolse all’Eterno le parole di questo cantico quando l’Eterno l’ebbe riscosso dalla mano di tutti i suoi nemici e dalla mano di Saul. Egli disse: Io t’amo, o Eterno, mia forza!

För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld.

L’Eterno è la mia ròcca, la mia fortezza, il mio liberatore; il mio Dio, la mia rupe, in cui mi rifugio, il mio scudo, il mio potente salvatore, il mio alto ricetto.

Han sade:  Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,

Io invocai l’Eterno ch’è degno d’ogni lode e fui salvato dai miei nemici.

 HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare,  min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt,  min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.

I legami della morte m’aveano circondato e i torrenti della distruzione m’aveano spaventato.

 HERREN, den högtlovade, åkallar jag,  och från mina fiender bliver jag frälst.

I legami del soggiorno de’ morti m’aveano attorniato, i lacci della morte m’aveano còlto.

 Dödens band omvärvde mig,  och fördärvets strömmar förskräckte mig.

Nella mia distretta invocai l’Eterno e gridai al mio Dio. Egli udì la mia voce dal suo tempio e il mio grido pervenne a lui, ai suoi orecchi.

 Dödsrikets band omslöto mig,  dödens snaror föllo över mig.

Allora la terra fu scossa e tremò, i fondamenti de’ monti furono smossi e scrollati; perch’egli era acceso d’ira.

 Men jag åkallade HERREN i min nöd  och ropade till min Gud.  Han hörde från sin himmelska boning min röst,  och mitt rop inför honom kom till hans öron.

Un fumo saliva dalle sue nari; un fuoco consumante gli usciva dalla bocca, e ne procedevano carboni accesi.

 Då skalv jorden och bävade,  och bergens grundvalar darrade;  de skakades, ty hans vrede var upptänd.

Egli abbassò i cieli e discese, avendo sotto i piedi una densa caligine.

 Rök steg upp från hans näsa  och förtärande eld från hans mun;  eldsglöd ljungade från honom.

Cavalcava sopra un cherubino e volava; volava veloce sulle ali del vento;

 Och han sänkte himmelen och for ned,  och töcken var under hans fötter.

avea fatto delle tenebre la sua stanza nascosta, avea posto intorno a sé per suo padiglione l’oscurità dell’acque, le dense nubi de’ cieli.

 Han for på keruben och flög,  han svävade på vindens vingar.

Per lo splendore che lo precedeva, le dense nubi si sciolsero con gragnuola e con carboni accesi.

 Han gjorde mörker till sitt täckelse,  till en hydda som omslöt honom;  mörka vatten, tjocka moln.

L’Eterno tuonò ne’ cieli e l’Altissimo diè fuori la sua voce con gragnuola e con carboni accesi.

 Av glansen framför honom veko molnen undan;  hagel föll, och eldsglöd for ned.

E avventò le sue saette e disperse i nemici; lanciò folgori in gran numero e li mise in rotta.

 Och HERREN dundrade i himmelen,  den Högste lät höra sin röst;  hagel föll, och eldsglöd for ned.

Allora apparve il letto delle acque, e i fondamenti del mondo furono scoperti al tuo sgridare, o Eterno, al soffio del vento delle tue nari.

 Han sköt sina pilar och förskingrade dem,  ljungeldar i mängd och förvirrade dem.

Egli distese dall’alto la mano e mi prese, mi trasse fuori delle grandi acque.

 Vattnens bäddar kommo i dagen,  och jordens grundvalar blottades,  för din näpst, o HERRE,  för din vredes stormvind.

Mi riscosse dal mio potente nemico, e da quelli che mi odiavano perch’eran più forti di me.

 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig,  han drog mig upp ur de stora vattnen.

Essi m’eran piombati addosso nel dì della mia calamità, ma l’Eterno fu il mio sostegno.

 Han räddade mig från min starke fiende  och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.

Egli mi trasse fuori al largo, mi liberò, perché mi gradisce.

 De överföllo mig på min olyckas dag,  men HERREN blev mitt stöd.

L’Eterno mi ha retribuito secondo la mia giustizia, mi ha reso secondo la purità delle mie mani,

 Han förde mig ut på rymlig plats;  han räddade mig, ty han hade behag till mig.

poiché ho osservato le vie dell’Eterno e non mi sono empiamente sviato dal mio Dio.

 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet;  efter mina händers renhet vedergäller han mig.

Poiché ho tenuto tutte le sue leggi davanti a me, e non ho rimosso da me i suoi statuti.

 Ty jag höll mig på HERRENS vägar  och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;

E sono stato integro verso lui, e mi son guardato dalla mia iniquità.

 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen,  och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.

Ond’è che l’Eterno m’ha reso secondo la mia giustizia, secondo la purità delle mie mani nel suo cospetto.

 Så var jag ostrafflig inför honom  och tog mig till vara för missgärning.

Tu ti mostri pietoso verso il pio, integro verso l’uomo integro;

 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet,  efter mina händers renhet inför hans ögon.

ti mostri puro col puro e ti mostri astuto col perverso;

 Mot den fromme bevisar du dig from,  mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.

poiché tu sei quel che salvi la gente afflitta e fai abbassare gli occhi alteri.

 Mot den rene bevisar du dig ren,  men mot den vrånge bevisar du dig avog.

Sì, tu sei quel che fa risplendere la mia lampada; l’Eterno, il mio Dio, è quel che illumina le mie tenebre.

 Ty du frälsar ett betryckt folk,  men stolta ögon ödmjukar du.

Con te io assalgo tutta una schiera e col mio Dio salgo sulle mura.

 Ja, du låter min lampa brinna klart;  HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.

La via di Dio è perfetta; la parola dell’Eterno e purgata col fuoco; egli è lo scudo di tutti quelli che sperano in lui.

 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror,  och med min Gud stormar jag murar.

Poiché chi è Dio fuor dell’Eterno? E chi è Ròcca fuor del nostro Dio,

 Guds väg är ostrafflig;  HERRENS tal är luttrat.  En sköld är han för alla      som taga sin tillflykt till honom.

l’Iddio che mi cinge di forza e rende la mia via perfetta?

 Ty vem är Gud förutom HERREN,  och vem är en klippa utom vår Gud?

Egli rende i miei piedi simili a quelli delle cerve, e mi rende saldo sui miei alti luoghi;

 Gud, du som omgjordade mig med kraft  och lät min väg vara lyckosam,

ammaestra le mie mani alla battaglia e le mie braccia tendono un arco di rame.

 du som gjorde mina fötter såsom hindens  och ställde mig på mina höjder,

Tu m’hai anche dato lo scudo della tua salvezza, e la tua destra m’ha sostenuto, e la tua benignità m’ha fatto grande.

 du som lärde mina händer att strida  och mina armar att spänna kopparbågen!

Tu hai allargato la via ai miei passi; e i miei piedi non hanno vacillato.

 Du gav mig din frälsnings sköld,  och din högra hand stödde mig,      och ditt saktmod gjorde mig stor;

Io ho inseguito i miei nemici e li ho raggiunti; e non son tornato indietro prima d’averli distrutti.

 du skaffade rum för mina steg, där jag gick,  och mina fötter vacklade icke.

Io li ho abbattuti e non son potuti risorgere; son caduti sotto i miei piedi.

 Jag förföljde mina fiender och hann upp dem;  jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.

Tu m’hai cinto di forza per la guerra; tu hai fatto piegare sotto di me i miei avversari;

 Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig;  de föllo under mina fötter.

hai fatto voltar le spalle davanti a me ai miei nemici, e ho distrutto quelli che m’odiavano.

 Du omgjordade mig med kraft till striden,  du böjde mina motståndare under mig.

Hanno gridato, ma non vi fu chi li salvasse; hanno gridato all’Eterno, ma egli non rispose loro.

 Mina fiender drev du på flykten för mig,  och dem som hatade mig förgjorde jag.

Io li ho tritati come polvere esposta al vento, li ho spazzati via come il fango delle strade.

 De ropade, men det fanns ingen som frälste;  till HERREN, men han svarade dem icke.

Tu m’hai liberato dalle dissensioni del popolo, m’hai costituito capo di nazioni; un popolo che non conoscevo mi e stato sottoposto.

 Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden,  jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.

Al solo udir parlare di me, m’hanno ubbidito; i figli degli stranieri m’hanno reso omaggio.

 Du räddade mig ur folkets strider,  du satte mig till ett huvud över hedningar;  folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.

I figli degli stranieri son venuti meno, sono usciti tremanti dai loro ripari.

 Vid blotta ryktet hörsammade de mig;  främlingar visade mig underdånighet.

Vive l’Eterno! Sia benedetta la mia ròcca! E sia esaltato l’Iddio della mia salvezza!

 Ja, främlingarnas mod vissnade bort;  med bävan övergåvo de sina borgar.

l’Iddio che fa la mia vendetta e mi sottomette i popoli,

 HERREN lever!  Lovad vare min klippa,  och upphöjd vare min frälsnings Gud!

che mi scampa dai miei nemici. Sì, tu mi sollevi sopra i miei avversari, mi riscuoti dall’uomo violento.

 Gud, som har givit mig hämnd  och tvingat folken under mig;

Perciò, o Eterno, ti loderò fra le nazioni, e salmeggerò al tuo nome.

 du som har befriat mig från mina fiender  och upphöjt mig över mina motståndare,  räddat mig från våldets man!

Grandi liberazioni egli accorda al suo re, ed usa benignità verso il suo Unto, verso Davide e la sua progenie in perpetuo.

 Fördenskull vill jag tacka dig      bland hedningarna, HERRE,  och lovsjunga ditt namn. [ (Psalms 18:51)  Ty du giver din konung stor seger  och gör nåd mot din smorde,  mot David och hans säd till evig tid. ]