Psalms 69

(Til Sangmesteren. Til Liljerne. Af David.) Frels mig Gud, thi Vandene når mig til Sjælen,

För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.

jeg er sunket i bundløst Dynd, hvor der intet Fodfæste er, kommet i Vandenes Dyb, og Strømmen går over mig;

 Fräls mig, Gud; ty vattnen      tränga mig inpå livet.

træt har jeg skreget mig, Struben brænder, mit Øje er mat af at bie på min Gud;

 Jag har sjunkit ned i djup dy,      där ingen botten är;  jag har kommit i djupa vatten,      och svallet vill fördränka mig.

flere end mit Hoveds Hår er de, der hader mig uden Grund, mange er de, som vil mig til Livs, uden Skel er mig fjendske; hvad jeg ikke har ranet, skal jeg dog erstatte!

 Jag har ropat mig trött,      min strupe är förtorkad;  mina ögon försmäkta      av förbidan efter min Gud.

Gud, du kender min Dårskab, min Skyld er ej skjult for dig.

 Flera än håren på mitt huvud      äro de som hata mig utan sak;  många äro de som vilja förgöra mig,      de som äro mina fiender utan skäl;  vad jag icke har rövat,      det måste jag gälda.

Lad mig ej bringe Skam over dem, som bier på dig, o Herre, Hærskarers HERRE, lad mig ej bringe Skændsel over dem der søger dig, Israels Gud!

 Du, o Gud,      känner min dårskap,  och mina skulder äro icke      förborgade för dig.

Thi for din Skyld bærer jeg Spot, mit Åsyn dækkes af Skændsel;

 Låt icke i mig dem komma på skam,      som förbida dig, Herre,      HERRE Sebaot;  Låt icke i mig dem varda till blygd,      som söka dig,      du Israels Gud.

fremmed er jeg for mine Brødre en Udlænding for min Moders Sønner.

 Ty för din skull bär jag smälek,  för din skull höljer blygsel mitt ansikte;

Thi Nidkærhed for dit Hus har fortæret mig, Spotten mod dig er faldet på mig:

 främmande har jag blivit för mina bröder  och en främling för min moders barn.

jeg spæged min Sjæl med Faste, og det blev mig til Spot;

 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig,  och dina smädares smädelser hava fallit över mig.

i Sæk har jeg klædt mig, jeg blev dem et Mundheld.

 Jag grät, ja, min själ grät under fasta,  men det blev mig till smälek.

De, der sidder i Porten, taler om mig, ved Drikkelagene synger de om mig.

 Jag klädde mig i sorgdräkt,  men jag blev för dem ett ordspråk.

Men jeg beder, HERRE, til dig i Nådens Tid, o Gud, i din store Miskundhed svare du mig!

 Om mig tassla de, när de sitta i porten;  i dryckeslag göra de visor om mig.

Frels mig med din trofaste Hjælp fra Dyndet, at jeg ikke skal synke; red mig fra dem, der hader mig, fra Vandenes Dyb,

 Men jag kommer med min bön till dig,      HERRE, i behaglig tid,  genom din stora nåd, o Gud;  svara mig i din frälsande trofasthet.

lad Strømmen ikke gå over mig; lad Dybet ikke sluge mig eller Brønden lukke sig over mig.

 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned;  låt mig bliva räddad från dem som hata mig      och från de djupa vattnen.

Svar mig, HERRE, thi god er din Nåde, vend dig til mig efter din store Barmhjertighed;

 Låt icke vattensvallet fördränka mig  eller djupet uppsluka mig;  och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.

dit Åsyn skjule du ej for din Tjener, thi jeg er i Våde, skynd dig og svar mig;

 Svara mig, HERRE,      ty god är din nåd;  vänd dig till mig      efter din stora barmhärtighet.

kom til min Sjæl og løs den, fri mig for mine Fjenders Skyld!

 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare,  ty jag är i nöd; skynda att svara mig.

Du ved, hvorledes jeg smædes og bærer Skam og Skændsel; du har Rede på alle mine Fjender.

 Kom till min själ och förlossa henne;  befria mig för mina fienders skull.

Spot har ulægeligt knust mit Hjerte; jeg bied forgæves på Medynk, på Trøstere uden at finde;

 Du känner min smälek,      min skam och blygd;  du ser alla mina ovänner.

de gav mig Malurt at spise og slukked min Tørst med Eddike.

 Smälek har krossat mitt hjärta,      så att jag är vanmäktig;  jag väntade på medlidande, men där var intet,  och på tröstare, men jag fann ingen.

Lad Bordet foran dem blive en Snare, deres Takofre blive en Fælde;

 De gåvo mig galla att äta,  och ättika att dricka, i min törst.

lad Øjnene slukkes, så Synet svigter, lad Lænderne altid vakle!

 Må deras bord framför dem bliva till en snara  och till ett giller, bäst de gå där säkra;

Din Vrede udøse du over dem din glødende Harme nå dem;

 må deras ögon förmörkas, så att de icke se;  gör deras länder vacklande alltid.

deres Teltlejr blive et Øde, og ingen bo i deres Telte!

 Gjut ut över dem din ogunst,  och låt din vredes glöd hinna upp dem.

Thi de forfølger den, du slog, og øger Smerten for dem, du såred.

 Deras gård blive öde,  ingen må finnas, som bor i deras hyddor,

Tilregn dem hver eneste Brøde lad dem ikke få Del i din Retfærd;

 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit  och orda om huru de plågas, som du har stungit.

lad dem slettes af Livets Bog, ej optegnes blandt de retfærdige!

 Låt dem gå från missgärning till missgärning,  och låt dem icke komma till din rättfärdighet.

Men mig, som er arm og lidende, bjærge din Frelse, o Gud!

 Må de utplånas ur de levandes bok  och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.

Jeg vil prise Guds Navn med Sang og ophøje ham med Tak;

 Men mig som är betryckt och plågad,  mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.

det er mer for HERREN end Okser end Tyre med Horn og Klove!

 Jag vill lova Guds namn med sång  och upphöja honom med tacksägelse.

Når de ydmyge ser det, glæder de sig; I, som søger Gud, eders Hjerte oplives!

 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur,  något offerdjur med horn och klövar.

Thi HERREN låner de fattige Øre, han agter ej fangne Venner ringe.

 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig;  I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

Himmel og Jord skal prise ham, Havet og alt, hvad der rører sig der;

 Ty HERREN lyssnar till de fattiga  och föraktar icke sina fångna.

thi Gud vil frelse Zion og opbygge Judas Byer; der skal de bo og tage det i Eje;

 Honom love himmelen och jorden,  havet och allt vad som rör sig däri.

hans Tjeneres Afkom skal arve det, de, der elsker hans Navn, skal bo deri.

 Ty Gud skall frälsa Sion,  han skall bygga upp Juda städer;  man skall bo i dem och besitta landet. [ (Psalms 69:37)  Hans tjänares barn skola få det till arvedel,  och de som älska hans namn skola bo däri. ]