Psalms 68

(Til sangmesteren. Af David. En salme. En sang.) Når Gud står op, da splittes hans fjender, hans Avindsmænd flyr for hans Åsyn,

För sångmästaren; av David; en psalm, en sång.

som Røg henvejres, så henvejres de; som Voks, der smelter for Ild, går gudløse til Grunde for Guds Åsyn.

 Gud står upp;      hans fiender varda förskingrade,  och de som hata honom      fly för hans ansikte.

Men retfærdige frydes og jubler med Glæde og Fryd for Guds Åsyn.

 Såsom rök fördrives,      så fördrivas de av dig;  likasom vaxet      smälter för eld,  så förgås de ogudaktiga      för Guds ansikte.

Syng for Gud, lovsyng hans Navn, hyld ham, der farer frem gennem Ørknerne! HERREN er hans Navn, jubler for hans Åsyn,

 Men de rättfärdiga äro glada,      de fröjda sig inför Gud      och jubla i glädje.

faderløses Fader, Enkers Værge, Gud i hans hellige Bolig,

 Sjungen till Guds ära,      lovsägen hans namn.  Gören väg för honom      som drager fram genom öknarna.  Hans namn är HERREN,      fröjdens inför honom;

Gud, som bringer ensomme hjem, fører Fanger ud til Lykke; men genstridige bor i tørre Egne.

 de faderlösas fader      och änkors försvarare,  Gud i sin heliga boning,

Da du drog ud, o Gud, i Spidsen for dit Folk, skred frem gennem Ørkenen - Sela - da rystede Jorden,

 en Gud som förhjälper      de ensamma till ett hem,  och som för de fångna      ut till lycka;  allenast de gensträviga      måste bo i en öken.

ja, Himlen dryppede for Guds Åsyn, for Guds Åsyn, Israels Guds.

 Gud, när du drog ut      i spetsen för ditt folk,      när du gick fram i ödemarken, Sela,

Regn i Strømme lod du falde, o Gud, din vansmægtende Arvelod styrkede du;

 då bävade jorden,      då utgöt himmelen sina flöden      inför Guds ansikte;  ja, Sinai bävade      för Guds ansikte;      Israels Guds.

din Skare tog Bolig der, for de arme sørged du, Gud, i din Godhed,

 Ett nåderikt regn      lät du falla, o Gud;  ditt arvland, som försmäktade,      vederkvickte du.

Ord lægger Herren de Kvinder i Munden, som bringer Glædesbud, en talrig Hær:

 Din skara fick bo däri;  genom din godhet beredde du det      åt de betryckta, o Gud.

"Hærenes Konger flyr, de flyr, Husets Frue uddeler Bytte.

 Herren låter höra sitt ord,  stor är skaran av kvinnor som båda glädje:

Vil l da blive imellem Foldene? Duens Vinger dækkes af Sølv, dens Fjedre af gulgrønt Guld.

 »Härskarornas konungar      fly, de fly,  och husmodern därhemma      får utskifta byte.

Da den Almægtige splittede Kongerne der, faldt der Sne på Zalmon."

 Viljen I då ligga stilla      inom edra hägnader?  Duvans vingar      äro höljda i silver,  och hennes fjädrar      skimra av guld.

Et Gudsbjerg er Basans Bjerg, et Bjerg med spidse Tinder er Basans Bjerg;

 När den Allsmäktige förströr      konungarna i landet,      faller snö på Salmon.»

Hvi skæver I Bjerge med spidse Tinder til Bjerget, Gud ønskede til Bolig, hvor HERREN også vil bo for evigt?

 Ett Guds berg      är Basans berg,  ett högtoppigt berg      är Basans berg.

Titusinder er Guds Vogne, tusinde Gange tusinde, HERREN kom fra Sinaj til Helligdommen.

 Men varför sen I så avogt,      I höga berg,  på det berg som Gud      har utkorat till sitt säte,  det där ock HERREN      skall bo för alltid?

Du steg op til det høje, du bortførte Fanger, Gaver tog du blandt Mennesker, også iblandt de genstridige, at du måtte bo der, HERRE, o Gud.

 Guds vagnar äro tiotusenden,      tusen och åter tusen;  Herren drog fram med dem,      Sinai är nu i helgedomen.

Lovet være Herren! Fra Dag til Dag bærer han vore Byrder; Gud er vor Frelse. - Sela.

 Du for upp i höjden,      du tog fångar,  du undfick gåvor      bland människorna,  ja, också de gensträviga      skola bo hos HERREN Gud.

En Gud til Frelse er Gud for os, hos den Herre HERREN er Udgange fra Døden.

 Lovad vare Herren!  Dag efter dag bär han oss;      Gud är vår frälsning.  Sela.

Men Fjendernes Hoveder knuser Gud, den gudløses Isse, der vandrer i sine Synder.

 Gud är för oss      en Gud som frälsar,  och hos HERREN, Herren      finnes räddning från döden.

Herren har sagt: "Jeg henter dem hjem fra Basan, henter dem hjem fra Havets Dyb,

 Men Gud sönderkrossar      sina fienders huvuden,  krossar hjässan      på den som går där med skuld.

at din Fod må vade i Blod, dine Hundes Tunger få del i Fjenderne."

 Herren säger:      »Från Basan skall jag hämta dem,  från havets djup      skall jag hämta dem upp,

Se på Guds Højtidstog, min Guds, min Konges Højtidstog ind i Helligdommen!

 så att du kan stampa      med din fot i blod  och låta dina hundars tunga      få sin del av fienderna.»

Sangerne forrest, så de, der spiller, i Midten unge Piger med Pauker:

 Man ser, o Gud,      ditt högtidståg,  min Guds, min konungs, tåg      inne i helgedomen.

"Lover Gud i Festforsamlinger, Herren, I af Israels Kilde!"

 Främst gå sångare,      harpospelare följa efter,  mitt ibland unga kvinnor      som slå på pukor.

Der er liden Benjamin forrest, Judas Fyrster i Flok, Zebulons Fyrster, Naftalis Fyrster.

 Lova Gud i församlingarna,  loven Herren, I av Israels brunn.

Opbyd, o Gud, din Styrke, styrk, hvad du gjorde for os, o Gud!

 Där går Benjamin,      den yngste, han för dem an;  där går skaran      av Juda furstar,  Sebulons furstar,      Naftalis furstar.

For dit Tempels Skyld skal Konger bringe dig Gaver i Jerusalem.

 Din Gud har beskärt dig makt;      så håll nu vid makt, o Gud,      vad du har gjort för oss.

Tru ad Dyret i Sivet, Tyreflokken, Folkeslags Herrer, så de hylder dig med deres Sølvstykker. Adsplit Folkeslag, der elsker Strid!

 I ditt tempel i Jerusalem      bäre konungar fram      sina skänker åt dig.

De kommer med Olie fra Ægypten, Ætiopeme iler til Gud med fulde Hænder.

 Näps odjuret i vassen,      tjurarnas hop      med deras kalvar, folken,  må de ödmjukt hylla dig      med sina silverstycken.  Ja, han förströr de folk      som finna behag i krig.

I Jordens Riger, syng for Gud, lovsyng HERREN;

 De mäktige skola komma      hit från Egypten,  Etiopien skall skynda hit till Gud,      med gåvor i händerna.

hyld ham der farer frem på Himlenes Himle, de gamle! Se, han løfter sin Røst, en vældig Røst.

 I riken på jorden,      sjungen till Guds ära;  lovsägen Herren, Sela,

Giv Gud Ære! Over Israel er hans Højhed, Hans Vælde i Skyerne,

 honom som far fram      på urtidshimlarnas himmel.  Ja, där låter han höra sin röst,      en mäktig röst.

frygtelig er Gud i sin Helligdom. Israels Gud; han giver Folket Styrke og Kraft. Lovet være Gud!

 Given Gud makten;  över Israel är hans härlighet,      och hans makt är i skyarna. [ (Psalms 68:36)  Fruktansvärd är du,      Gud, i din helgedom;  Israels Gud,      han giver makt      och styrka åt sitt folk.  Lovad vare Gud! ]