Psalms 18

(Til sangmesteren. Af HERRENS tjener David, som sang HERREN denne sang, dengang HERREN havde frelst ham af alle hans fjenders og af Sauls hånd. Han sang:) HERRE, jeg har dig hjerteligt kær, min Styrke!

För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld.

HERRE, min Klippe, min Borg. min Befrier, min Gud, mit Bjerg, hvortil jeg tyr, mit Skjold, mit Frelseshorn, mit Værn!

Han sade:  Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,

Jeg påkalder HERREN, den Højlovede, og frelses fra mine Fjender.

 HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare,  min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt,  min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.

Dødens Reb omsluttede mig, Ødelæggelsens Strømme forfærdede mig,

 HERREN, den högtlovade, åkallar jag,  och från mina fiender bliver jag frälst.

Dødsrigets Reb omspændte mig, Dødens Snarer faldt over mig;

 Dödens band omvärvde mig,  och fördärvets strömmar förskräckte mig.

i min Vånde påkaldte jeg HERREN og råbte til min Gud. Han hørte min Røst fra sin Helligdom, mit Råb fandt ind til hans Ører!

 Dödsrikets band omslöto mig,  dödens snaror föllo över mig.

Da rystede Jorden og skjalv, Bjergenes Grundvolde bæved og rysted, thi hans Vrede blussede op.

 Men jag åkallade HERREN i min nöd  och ropade till min Gud.  Han hörde från sin himmelska boning min röst,  och mitt rop inför honom kom till hans öron.

Røg for ud af hans Næse, fortærende Ild af hans Mund, Gløder gnistrede fra ham.

 Då skalv jorden och bävade,  och bergens grundvalar darrade;  de skakades, ty hans vrede var upptänd.

Han sænkede Himlen, steg ned med Skymulm under sine Fødder;

 Rök steg upp från hans näsa  och förtärande eld från hans mun;  eldsglöd ljungade från honom.

båret af Keruber fløj han, svæved på Vindens Vinger;

 Och han sänkte himmelen och for ned,  och töcken var under hans fötter.

han omgav sig med Mulm som en Bolig, mørke Vandmasser, vandfyldte Skyer.

 Han for på keruben och flög,  han svävade på vindens vingar.

Fra Glansen foran ham for der Hagl og Ildgløder gennem hans Skyer.

 Han gjorde mörker till sitt täckelse,  till en hydda som omslöt honom;  mörka vatten, tjocka moln.

HERREN tordnede fra Himlen, den Højeste lod høre sin Røst, Hagl og Ildgløder.

 Av glansen framför honom veko molnen undan;  hagel föll, och eldsglöd for ned.

Han udslyngede Pile, adsplittede dem, Lyn i Mængde og skræmmede dem.

 Och HERREN dundrade i himmelen,  den Högste lät höra sin röst;  hagel föll, och eldsglöd for ned.

Vandenes Bund kom til Syne, Jordens Grundvolde blottedes ved din Trusel, HERRE, for din Vredes Pust.

 Han sköt sina pilar och förskingrade dem,  ljungeldar i mängd och förvirrade dem.

Han udrakte Hånden fra det høje og greb mig, drog mig op af de vældige Vande,

 Vattnens bäddar kommo i dagen,  och jordens grundvalar blottades,  för din näpst, o HERRE,  för din vredes stormvind.

frelste mig fra mine mægtige Fjender, fra mine Avindsmænd; de var mig for stærke.

 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig,  han drog mig upp ur de stora vattnen.

På min Ulykkes Dag faldt de over mig, men HERREN blev mig til Værn.

 Han räddade mig från min starke fiende  och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.

Han førte mig ud i åbent Land, han frelste mig, thi han havde Behag i mig.

 De överföllo mig på min olyckas dag,  men HERREN blev mitt stöd.

HERREN gengældte mig efter min Retfærd, lønned mig efter mine Hænders Uskyld;

 Han förde mig ut på rymlig plats;  han räddade mig, ty han hade behag till mig.

thi jeg holdt mig til HERRENs Veje, svigted i Gudløshed ikke min Gud

 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet;  efter mina händers renhet vedergäller han mig.

hans Bud stod mig alle for Øje, hans Lov skød jeg ikke fra mig.

 Ty jag höll mig på HERRENS vägar  och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;

Ustraffelig var jeg for ham og vogtede mig for Brøde.

 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen,  och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.

HERREN lønned mig efter min Retfærd, mine Hænders Uskyld, som stod ham for Øje!

 Så var jag ostrafflig inför honom  och tog mig till vara för missgärning.

Du viser dig from mod den fromme, retsindig mod den retsindige,

 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet,  efter mina händers renhet inför hans ögon.

du viser dig ren mod den rene og vrang mod den svigefulde.

 Mot den fromme bevisar du dig from,  mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.

De arme giver du Frelse, hovmodiges Øjne Skam!

 Mot den rene bevisar du dig ren,  men mot den vrånge bevisar du dig avog.

Ja, min Lampe lader du lyse, HERRE, min Gud opklarer mit Mørke.

 Ty du frälsar ett betryckt folk,  men stolta ögon ödmjukar du.

Thi ved din Hjælp søndrer jeg Mure, ved min Guds Hjælp springer jeg over Volde.

 Ja, du låter min lampa brinna klart;  HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.

Fuldkommen er Guds Vej, lutret er HERRENs Ord. Han er et Skjold for alle, der sætter deres Lid til ham.

 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror,  och med min Gud stormar jag murar.

Ja, hvem er Gud uden HERREN, hvem er en Klippe uden vor Gud,

 Guds väg är ostrafflig;  HERRENS tal är luttrat.  En sköld är han för alla      som taga sin tillflykt till honom.

den Gud, der omgjorded mig med Kraft, jævnede Vejen for mig,

 Ty vem är Gud förutom HERREN,  och vem är en klippa utom vår Gud?

gjorde mine Fødder som Hindens og gav mig Fodfæste på Højene,

 Gud, du som omgjordade mig med kraft  och lät min väg vara lyckosam,

oplærte min Hånd til Krig, så mine Arme spændte Kobberbuen!

 du som gjorde mina fötter såsom hindens  och ställde mig på mina höjder,

Du gav mig din Frelses Skjold, din højre støttede mig, din Nedladelse gjorde mig stor;

 du som lärde mina händer att strida  och mina armar att spänna kopparbågen!

du skaffede Plads for mine Skridt, mine Ankler vaklede ikke.

 Du gav mig din frälsnings sköld,  och din högra hand stödde mig,      och ditt saktmod gjorde mig stor;

Jeg jog mine Fjender, indhentede dem, vendte først om, da de var gjort til intet,

 du skaffade rum för mina steg, där jag gick,  och mina fötter vacklade icke.

slog dem ned, så de ej kunde rejse sig, men lå faldne under min Fod.

 Jag förföljde mina fiender och hann upp dem;  jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.

Du omgjorded mig med Kraft til Kampen, mine Modstandere tvang du i Knæ for mig;

 Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig;  de föllo under mina fötter.

du slog mine Fjender på Flugt, mine Avindsmænd rydded jeg af Vejen.

 Du omgjordade mig med kraft till striden,  du böjde mina motståndare under mig.

De råbte, men ingen hjalp, til HERREN, han svared dem ikke.

 Mina fiender drev du på flykten för mig,  och dem som hatade mig förgjorde jag.

Jeg knuste dem som Støv for Vinden, fejed dem bort som Gadeskarn.

 De ropade, men det fanns ingen som frälste;  till HERREN, men han svarade dem icke.

Du friede mig af Folkekampe, du satte mig til Folkeslags Høvding; nu tjener mig ukendte Folk;

 Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden,  jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.

hører de om mig, lyder de mig, Udlandets Sønner kryber for mig;

 Du räddade mig ur folkets strider,  du satte mig till ett huvud över hedningar;  folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.

Udlandets Sønner vansmægter, slæber sig frem af deres Skjul.

 Vid blotta ryktet hörsammade de mig;  främlingar visade mig underdånighet.

HERREN lever, højlovet min Klippe, ophøjet være min Frelses Gud,

 Ja, främlingarnas mod vissnade bort;  med bävan övergåvo de sina borgar.

den Gud, som giver mig Hævn, tvinger Folkeslag under min Fod

 HERREN lever!  Lovad vare min klippa,  och upphöjd vare min frälsnings Gud!

og frier mig fra mine vrede Fjender! Du ophøjer mig over mine Modstandere, fra Voldsmænd frelser du mig.

 Gud, som har givit mig hämnd  och tvingat folken under mig;

HERRE, derfor priser jeg dig blandt Folkene og lovsynger dit Navn,

 du som har befriat mig från mina fiender  och upphöjt mig över mina motståndare,  räddat mig från våldets man!

du, som kraftig hjælper din Konge og viser din Salvede Miskundhed, David og hans Æt evindelig.

 Fördenskull vill jag tacka dig      bland hedningarna, HERRE,  och lovsjunga ditt namn. [ (Psalms 18:51)  Ty du giver din konung stor seger  och gör nåd mot din smorde,  mot David och hans säd till evig tid. ]