Job 34

Och Elihu tog till orda och sade:

Ještě mluvil Elihu, a řekl:

 Hören, I vise, mina ord;  I förståndige, lyssnen till mig.

Poslouchejte, moudří, řečí mých, a rozumní, ušima pozorujte.

 Örat skall ju pröva orden,  och munnen smaken hos det man vill äta.

Nebo ucho řečí zkušuje, tak jako dásně okoušejí pokrmu.

 Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är,  samfällt söka förstå vad gott är.

Soud sobě zvolme, a vyhledejme mezi sebou, co by bylo dobrého.

 Se, Job har sagt: »Jag är oskyldig.  Gud har förhållit mig min rätt.

Nebo řekl Job: Spravedliv jsem, a Bůh silný zavrhl při mou.

 Fastän jag har rätt, måste jag stå såsom lögnare;  dödsskjuten är jag, jag som intet har brutit.»

Své-liž bych pře ukrývati měl? Přeplněna jest bolestí rána má bez provinění.

 Var finnes en man som är såsom Job?  Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten,

Který muž jest podobný Jobovi, ješto by pil posměch jako vodu?

 han gör sig till ogärningsmäns stallbroder  och sällar sig till ogudaktiga människor.

A že by všel v tovaryšství s činiteli nepravosti, a chodil by s lidmi nešlechetnými?

 Ty han säger: »Det gagnar en man till intet,  om han håller sig väl med Gud.»

Nebo řekl: Neprospívá to člověku líbiti se Bohu.

 Hören mig därför, I förståndige män:  Bort det, att Gud skulle begå någon orätt,  att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är!

A protož, muži rozumní, poslouchejte mne. Odstup od Boha silného nešlechetnost a od Všemohoucího nepravost.

 Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar  och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat.

Nebo on podlé skutků člověka odplací, a podlé toho, jaká jest čí cesta, působí, aby to nalézal.

 Ty Gud gör i sanning intet som är orätt,  den Allsmäktige kan icke kränka rätten.

A naprosto Bůh silný nečiní nic nešlechetně, a Všemohoucí nepřevrací soudu.

 Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden,  och vem lade på honom bördan av hela jordens krets?

Kdo svěřil jemu zemi? A kdo zpořádal všecken okršlek?

 Om han ville tänka allenast på sig själv  och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,

Kdyby se na něj obrátil, a ducha jeho i duši jeho k sobě vzal,

 då skulle på en gång allt kött förgås,  och människorna skulle vända åter till stoft.

Umřelo by všeliké tělo pojednou, a tak by člověk do prachu se navrátil.

 Men märk nu väl och hör härpå,  lyssna till vad mina ord förkunna.

Máš-li tedy rozum, poslyš toho, pusť v uši své hlas řečí mých.

 Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är?  Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet?

Ješto ten, kterýž by v nenávisti měl soud, zdaliž by panovati mohl? Čili toho, jenž jest svrchovaně spravedlivý, za nešlechetného vyhlásíš?

 Får man då säga till en konung: »Du ogärningsman»,  eller till en furste: »Du ogudaktige»?

Zdaliž sluší králi říci: Ó nešlechetný, a šlechticům: Ó bezbožní?

 Gud har ju ej anseende till någon hövdings person,  han aktar den rike ej för mer än den fattige,  ty alla äro de hans händers verk.

Mnohem méně tomu, kterýž nepřijímá osob knížat, aniž u něho má přednost urozený před nuzným; nebo dílo rukou jeho jsou všickni.

 I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten:  folkhopar gripas av bävan och förgås,  de väldige ryckas bort, utan människohand.

V okamžení umírají, třebas o půl noci postrčeni bývají lidé, a pomíjejí, a zachvácen bývá silný ne rukou lidskou.

 Ty hans ögon vakta på var mans vägar,  och alla deras steg, dem ser han.

Nebo oči jeho hledí na cesty člověka, a všecky kroky jeho on spatřuje.

 Intet mörker finnes och ingen skugga så djup,  att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.

Neníť žádných temností, ani stínu smrti, kdež by se skryli činitelé nepravosti.

 Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa,  innan hon måste stå till doms inför honom.

Aniž zajisté vzkládá na koho více, tak aby se s Bohem silným souditi mohl.

 Han krossar de väldige utan rannsakning  och låter så andra träda fram i deras ställe.

Pyšné stírá bez počtu, a postavuje jiné na místa jejich.

 Ja, han märker väl vad de göra,  han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.

Nebo zná skutky jejich; pročež na ně obrací noc, a potříni bývají.

 Såsom ogudaktiga tuktar han dem  öppet, inför människors åsyn,

Jakožto bezbožné rozráží je na místě patrném,

 eftersom de veko av ifrån honom  och ej aktade på alla hans vägar.

Proto že odstoupili od něho, a žádných cest jeho nešetřili,

 De bragte så den armes rop inför honom,  och rop av betryckta fick han höra.

Aby dokázal, že připouští k sobě křik nuzného, a volání chudých že vyslýchá.

 Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet?  Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte,  för ett folk eller för en enskild man,

(Nebo když on spokojí, kdo znepokojí? A když skryje tvář svou, kdo jej spatří?)Tak celý národ, jako i každého člověka jednostejně,

 när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor  och hindra dem att bliva snaror för folket?

Aby nekraloval člověk pokrytý, aby nebylo lidem ourazu.

 Kan man väl säga till Gud: »Jag måste lida,  jag som ändå intet har förbrutit.

Jistě žeť k Bohu silnému raději toto mluveno býti má: Ponesuť, nezruším.

 Visa mig du vad som går över mitt förstånd;  om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer.»

Mimo to, nevidím-li čeho, ty vyuč mne; jestliže jsem nepravost páchal, neučiním toho víc.

 Skall då han, för ditt klanders skull, giva vedergällning såsom du vill?  Du själv, och icke jag, må döma därom;  ja, tala du ut vad du menar.

Nebo zdali vedlé tvého zdání odplacovati má, že bys ty toho neliboval, že bys ono zvoloval, a ne on? Pakli co víš jiného, mluv.

 Men kloka män skola säga så till mig,  visa män, när de få höra mig:

Muži rozumní se mnou řeknou, i každý moudrý poslouchaje mne,

 »Job talar utan någon insikt,  hans ord äro utan förstånd.»

Že Job hloupě mluví, a slova jeho nejsou rozumná.

 Så må nu Job utstå prövningar allt framgent,  då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt.

Ó by zkušen byl Job dokonale, pro odmlouvání nám jako lidem nepravým,

 Till sin synd lägger han ju uppenbar ondska,  oss till hån slår han ihop sina händer  och talar stora ord mot Gud.

Poněvadž k hříchu svému přidává i nešlechetnost, mezi námi také jen chloubu svou vynáší, a rozmnožuje řeči své proti Bohu.