Job 27

Åter hov Job upp sin röst och kvad:
Тогава Йов продължи беседата си и каза:
 Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt,  den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:
Жив е Бог, който е отнел правото ми, и Всемогъщият, който е огорчил душата ми —
 aldrig, så länge ännu min ande är i mig  och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,
докато дишането ми е в мен и Божият дъх — в ноздрите ми,
 aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är,  och min tunga bära fram oärligt tal.
устните ми не ще говорят неправда и езикът ми не ще произнесе измама!
 Bort det, att jag skulle giva eder rätt!  Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.
Далеч от мен да кажа, че сте прави! Докато умра, от себе си не ще отхвърля непорочността си.
 Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke,  mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.
Държа здраво правдата си и няма да я пусна. Сърцето ми няма да ме упрекне, докато съм жив.
 Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där  och min motståndare såsom orättfärdig.
Врагът ми нека бъде като безбожния и който се надига против мен — като беззаконния.
 Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres,  när hans själ ryckes bort av Gud?
Защото каква е надеждата на лицемера, ако Бог отсече и изиска душата му?
 Månne Gud skall höra hans rop,  när nöden kommer över honom?
Бог ще чуе ли вика му, щом го сполети беда?
 Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige,  kan han åkalla Gud alltid?
Той ще се наслаждава ли във Всемогъщия? Ще призовава ли Бога по всяко време?
 Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga;  huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.
Аз ще ви наставя за Божията сила, няма да скрия това, което е у Всемогъщия.
 Dock, I haven ju själva allasammans skådat det;  huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?
Ето, всички вие сте видели — защо тогава бъбрите такива суети?
 Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud,  vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:
Това е от Бога делът на безбожния и наследството, което насилниците получават от Всемогъщия.
 Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets;  hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.
Ако синовете му се умножават, за меча са и издънките му няма да се наситят с хляб.
 De som slippa undan läggas i graven genom pest,  och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.
Останалите от него смъртта ще свали в гроба и вдовиците му няма да ги оплачат.
 Om han ock hopar silver såsom stoft  och lägger kläder på hög såsom lera,
Макар да трупа сребро като пръст и да приготвя дрехи като кал,
 så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög,  och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.
приготвя ги, но праведният ще ги носи и невинни ще си разделят среброто.
 Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen,  det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.
Построява къщата си като молец или като колиба, направена от пазач.
 Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort;  men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.
Богатият ляга и няма да се прибере; отваря очите си и го няма.
 Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt,  om natten rövas han bort av stormen.
Ужаси го обземат като води, вихрушка го отвлича през нощта.
 Östanvinden griper honom, så att han far sin kos,  den rycker honom undan från hans plats.
Източният вятър го отнася и той си отива, изтръгва го от мястото му.
 Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom;  för hans hand måste han flykta med hast.
Хвърля камъни срещу него без пощада, той бяга отчаяно от ръката Му.
 Då slår man ihop händerna, honom till hån;  man visslar åt honom på platsen där han var.
Ще пляскат с ръце след него и ще му подсвирнат от мястото му.