Job 34

Og Elihu tok atter til orde og sa:

Och Elihu tog till orda och sade:

Hør mine ord, I vise, og lån mig øre, I forstandige!

 Hören, I vise, mina ord;  I förståndige, lyssnen till mig.

Øret prøver jo ord, likesom ganen smaker mat.

 Örat skall ju pröva orden,  och munnen smaken hos det man vill äta.

La oss velge det som er rett; la oss sammen søke å finne ut hvad der er godt!

 Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är,  samfällt söka förstå vad gott är.

Job har jo sagt: Jeg er rettferdig, og Gud har tatt min rett fra mig;

 Se, Job har sagt: »Jag är oskyldig.  Gud har förhållit mig min rätt.

tross min rett skal jeg være en løgner; en drepende pil har rammet mig, enda der ingen brøde er hos mig.

 Fastän jag har rätt, måste jag stå såsom lögnare;  dödsskjuten är jag, jag som intet har brutit.»

Hvem er en mann som Job, han som drikker bespottelse som vann

 Var finnes en man som är såsom Job?  Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten,

og gir sig i lag med dem som gjør ondt, og søker omgang med ugudelige menn?

 han gör sig till ogärningsmäns stallbroder  och sällar sig till ogudaktiga människor.

For han har sagt: En mann har intet gagn av at han holder vennskap med Gud.

 Ty han säger: »Det gagnar en man till intet,  om han håller sig väl med Gud.»

Derfor, I forstandige, hør på mig! Det være langt fra Gud å gjøre noget syndig og fra den Allmektige å være urettferdig!

 Hören mig därför, I förståndige män:  Bort det, att Gud skulle begå någon orätt,  att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är!

Han lønner mennesket efter dets gjerninger og gjengjelder mannen efter hans ferd.

 Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar  och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat.

Ja sannelig, Gud gjør ikke noget syndig, og den Allmektige forvender ikke retten.

 Ty Gud gör i sanning intet som är orätt,  den Allsmäktige kan icke kränka rätten.

Hvem har overgitt jorden til hans varetekt, og hvem har overlatt hele jorderike til ham?

 Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden,  och vem lade på honom bördan av hela jordens krets?

Dersom han bare vilde tenke på sig selv og dra sin Ånd og sin ånde til sig igjen,

 Om han ville tänka allenast på sig själv  och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,

da skulde alt kjød opgi ånden på én gang, og mennesket bli til støv igjen.

 då skulle på en gång allt kött förgås,  och människorna skulle vända åter till stoft.

Men gi nu akt og hør på dette, lytt nøye til mine ord!

 Men märk nu väl och hör härpå,  lyssna till vad mina ord förkunna.

Kan vel en som hater retten, være hersker? Eller tør du fordømme den Rettferdige, den Mektige?

 Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är?  Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet?

Sier vel nogen til en konge: Din niding, eller til en fyrste: Du ugudelige?

 Får man då säga till en konung: »Du ogärningsman»,  eller till en furste: »Du ogudaktige»?

Gud tar jo ikke parti for fyrster og akter ikke en rik høiere enn en fattig? De er jo alle hans henders verk.

 Gud har ju ej anseende till någon hövdings person,  han aktar den rike ej för mer än den fattige,  ty alla äro de hans händers verk.

I et øieblikk dør de, midt om natten; folket raver og forgår, og den mektige rykkes bort, ikke ved menneskehånd.

 I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten:  folkhopar gripas av bävan och förgås,  de väldige ryckas bort, utan människohand.

For hans øine vokter på hver manns veier, og han ser alle hans skritt;

 Ty hans ögon vakta på var mans vägar,  och alla deras steg, dem ser han.

det finnes intet mørke og ingen dødsskygge hvor de som gjør ondt kan skjule sig;

 Intet mörker finnes och ingen skugga så djup,  att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.

Gud har ikke nødig å gi lenge akt på en mann før han må møte for Guds dom.

 Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa,  innan hon måste stå till doms inför honom.

Han knuser de mektige uten å granske deres sak og setter så andre i deres sted.

 Han krossar de väldige utan rannsakning  och låter så andra träda fram i deras ställe.

Ja, han kjenner deres gjerninger, og han slår dem ned om natten så de går til grunne.

 Ja, han märker väl vad de göra,  han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.

Han tukter dem som ugjerningsmenn, på et sted hvor alle kan se det;

 Såsom ogudaktiga tuktar han dem  öppet, inför människors åsyn,

for derfor vek de bort fra ham og aktet ikke på nogen av hans veier,

 eftersom de veko av ifrån honom  och ej aktade på alla hans vägar.

forat de skulde la de fattiges skrik komme for ham, forat han skulde høre de undertryktes rop.

 De bragte så den armes rop inför honom,  och rop av betryckta fick han höra.

Lar han være å skride inn, hvem tør da fordømme ham? Skjuler han sitt åsyn, hvem får da se ham? Både med et folk og med et enkelt menneske gjør han jo således,

 Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet?  Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte,  för ett folk eller för en enskild man,

forat et gudløst menneske ikke skal herske, forat det ikke skal være snarer for folket.

 när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor  och hindra dem att bliva snaror för folket?

For har vel et slikt menneske nogensinne sagt til Gud: Jeg har vært overmodig, jeg vil herefter ikke gjøre det som ondt er;

 Kan man väl säga till Gud: »Jag måste lida,  jag som ändå intet har förbrutit.

det jeg ikke ser, det må du lære mig; har jeg gjort urett, så vil jeg ikke gjøre det mere?

 Visa mig du vad som går över mitt förstånd;  om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer.»

Skulde han vel gjengjelde efter ditt tykke? Du har jo klandret ham. Så må du velge og ikke jeg, og hvad du vet, får du si.

 Skall då han, för ditt klanders skull, giva vedergällning såsom du vill?  Du själv, och icke jag, må döma därom;  ja, tala du ut vad du menar.

Forstandige menn vil si til mig, ja hver vismann som hører på mig:

 Men kloka män skola säga så till mig,  visa män, när de få höra mig:

Job taler uten skjønnsomhet, og hans ord er ikke forstandige.

 »Job talar utan någon insikt,  hans ord äro utan förstånd.»

Gid Job måtte bli prøvd uavlatelig, fordi han har svart på onde menneskers vis!

 Så må nu Job utstå prövningar allt framgent,  då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt.

For til sin synd legger han brøde; her iblandt oss klapper han i hendene og bruker mange ord om Gud.

 Till sin synd lägger han ju uppenbar ondska,  oss till hån slår han ihop sina händer  och talar stora ord mot Gud.