Job 33

Men hør nu, Job, på min tale og lytt til alle mine ord!
 Men hör nu, Job, mina ord,  och lyssna till allt vad jag vill säga.
Se, jeg har åpnet mine leber, allerede taler min tunge i min munn.
 Se, jag upplåter nu mina läppar,  min tunga tager till orda i min mun.
Ærlige og opriktige er mine ord, og hvad jeg vet, skal mine leber uttale likefrem.
 Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal,  och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.
Guds Ånd har skapt mig, og den Allmektiges ånde holder mig live.
 Guds ande är det som har gjort mig,  den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.
Hvis du kan, så svar mig! Rust dig mot mig, tred frem!
 Om du förmår, så må du nu svara mig;  red dig till strid mot mig, träd fram.
Se, jeg er din like for Gud, også jeg er dannet av ler.
 Se, jag är likställd med dig inför Gud,  jag är danad av en nypa ler, också jag.
Redsel for mig skal ikke overvelde dig, og min myndighet ikke tynge dig.
 Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig,  ej heller kan min myndighet trycka dig ned.
Sannelig, du har sagt i mitt nærvær, så lød dine ord som jeg hørte:
 Men nu sade du så inför mina öron,  så ljödo de ord jag hörde:
Ren er jeg, uten brøde, plettfri er jeg og fri for misgjerning;
 »Ren är jag och fri ifrån överträdelse,  oskyldig är jag och utan missgärning;
men Gud søker grunn til fiendskap mot mig, han akter mig for sin uvenn;
 men se, han finner på sak mot mig,  han aktar mig såsom sin fiende.
han setter mine føtter i stokken og vokter på alle mine veier.
 Han sätter mina fötter i stocken,  vaktar på alla mina vägar.»
Nei, i dette har du ikke rett, svarer jeg dig; Gud er jo større enn et menneske.
 Nej, häri har du orätt, svarar jag dig.  Gud är ju förmer än en människa.
Hvorfor går du i rette med ham? Han svarer jo ikke et eneste ord.
 Huru kan du gå till rätta med honom,  såsom gåve han aldrig svar i sin sak?
Men én gang taler Gud, ja to ganger hvis mennesket ikke akter på det.
 Både på ett sätt och på två talar Gud,  om man också ej aktar därpå.
I drøm, i nattlig syn, når dyp søvn faller på menneskene, når de slumrer på sitt leie,
 I drömmen, i nattens syn,  när sömnen har fallit tung över människorna  och de vila i slummer på sitt läger,
da åpner han deres ører og trykker sitt segl på advarselen til dem,
 då öppnar han människornas öron  och sätter inseglet på sina varningar till dem,
for å få mennesket til å la sin gjerning fare og for å utrydde overmotet hos mannen,
 när han vill avvända någon från en ogärning  eller hålla högmodet borta ifrån en människa.
for å berge hans sjel fra graven og hans liv fra å rammes av det drepende spyd.
 Så bevarar han hennes själ från graven  och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.
Mennesket tuktes også med smerter på sitt leie, og en stadig uro går gjennem marg og ben.
 Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger  och genom ständig oro, allt intill benen.
Han vemmes ved brød og hans sjel ved lekker mat.
 Hennes sinne får leda vid maten,  och hennes själ vid den föda hon älskade.
Hans kjøtt tæres bort, så en ikke ser det mere, og hans ben, som en før ikke så, ligger bare;
 Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se,  ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.
hans sjel kommer nær til graven og hans liv til dødens engler.
 Så nalkas hennes själ till graven  och hennes liv hän till dödens makter.
Er det da hos ham en engel, en tolk, en av tusen, som forkynner mennesket dets rette vei,
 Men om en ängel då finnes, som vakar över henne,  en medlare, någon enda av de tusen,  och denne får lära människan hennes plikt,
da ynkes Gud over ham og sier: Fri ham fra å fare ned i graven! Jeg har fått løsepenger.
 då förbarmar Gud sig över henne och säger;  »Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven;  lösepenningen har jag nu fått.»
Hans kropp blir da frodigere enn i ungdommen, han blir atter som i sin ungdoms dager.
 Hennes kropp får då ny ungdomskraft,  hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.
Han beder til Gud, og han er ham nådig; han ser Guds åsyn med jubel, og han gir mennesket dets rettferdighet tilbake.
 När hon då beder till Gud, är han henne nådig  och låter henne se sitt ansikte med jubel;  han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.
Han synger for menneskene og sier: Jeg hadde syndet og gjort det rette kroket, men han gjengjeldte mig det ikke;
 Så får denne då sjunga inför människorna och säga:  »Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten,  dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;
han har fridd min sjel fra å fare ned i graven, og mitt liv ser lyset med lyst.
 ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven,  och mitt liv får nu med lust skåda ljuset.»
Se, alt dette gjør Gud to ganger, ja tre, mot en mann
 Se, detta allt kommer Gud åstad,  både två gånger och tre, för den mannen,
for å frelse hans sjel fra graven, så han omstråles av de levendes lys.
 till att rädda hans själ från graven,  så att han får njuta av de levandes ljus.
Gi akt, Job, hør på mig! Ti, så jeg får tale.
 Akta nu härpå, du Job, och hör mig;  tig, så att jag får tala.
Har du ord, så svar mig, tal! Jeg vil gjerne gi dig rett.
 Dock, har du något att säga, så svara mig;  tala, ty gärna gåve jag dig rätt.
Hvis ikke, så hør du på mig! Ti, så jeg får lære dig visdom.
 Varom icke, så är det du som må höra på mig;  du må tiga, så att jag får lära dig vishet.