Job 27

Potom dále Job vedl řeč svou a řekl:

Åter hov Job upp sin röst och kvad:

Živť jest Bůh silný, kterýž zavrhl při mou, a Všemohoucí, kterýž hořkostí naplnil duši mou,

 Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt,  den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:

Že nikoli, dokudž duše má ve mně bude a duch Boží v chřípích mých,

 aldrig, så länge ännu min ande är i mig  och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,

Nebudou mluviti rtové moji nepravosti, a jazyk můj vynášeti lsti.

 aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är,  och min tunga bära fram oärligt tal.

Odstup ode mne, abych vás za spravedlivé vysvědčil; dokudž dýchati budu, neodložím upřímosti své od sebe.

 Bort det, att jag skulle giva eder rätt!  Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.

Spravedlnosti své držím se, aniž se jí pustím; nezahanbíť mne srdce mé nikdy.

 Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke,  mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.

Bude jako bezbožník nepřítel můj, a povstávající proti mně jako nešlechetník.

 Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där  och min motståndare såsom orättfärdig.

Nebo jaká jest naděje pokrytce, by pak lakoměl, když Bůh vytrhne duši jeho?

 Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres,  när hans själ ryckes bort av Gud?

Zdaliž volání jeho vyslyší Bůh silný, když na něj přijde ssoužení?

 Månne Gud skall höra hans rop,  när nöden kommer över honom?

Zdaliž v Všemohoucím kochati se bude? Bude-liž vzývati Boha každého času?

 Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige,  kan han åkalla Gud alltid?

Ale já učím vás, v kázni Boha silného jsa, a jak se mám k Všemohoucímu, netajím.

 Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga;  huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.

Aj, vy všickni to vidíte, pročež vždy tedy takovou marnost vynášíte?

 Dock, I haven ju själva allasammans skådat det;  huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?

Ten má podíl člověk bezbožný u Boha silného, a to dědictví ukrutníci od Všemohoucího přijímají:

 Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud,  vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:

Rozmnoží-li se synové jeho, rozmnoží se pod meč, a rodina jeho nenasytí se chlebem.

 Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets;  hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.

Pozůstalí po něm v smrti pohřbeni budou, a vdovy jeho nebudou ho plakati.

 De som slippa undan läggas i graven genom pest,  och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.

Nashromáždí-li jako prachu stříbra, a jako bláta najedná-li šatů:

 Om han ock hopar silver såsom stoft  och lägger kläder på hög såsom lera,

Co najedná, to spravedlivý obleče, a stříbro nevinný rozdělí.

 så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög,  och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.

Vystaví-li jako Arktura dům svůj, bude však jako bouda, kterouž udělal strážný.

 Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen,  det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.

Bohatý když umře, nebude pochován; pohledí někdo, anť ho není.

 Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort;  men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.

Postihnou jej hrůzy jako vody, v noci kradmo zachvátí ho vicher.

 Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt,  om natten rövas han bort av stormen.

Pochytí jej východní vítr, a odejde, nebo vichřicí uchvátí jej z místa jeho.

 Östanvinden griper honom, så att han far sin kos,  den rycker honom undan från hans plats.

Takové věci na něj dopustí Bůh bez lítosti, ačkoli před rukou jeho prudce utíkati bude.

 Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom;  för hans hand måste han flykta med hast.

Tleskne nad ním každý rukama svýma, a ckáti bude z místa svého.

 Då slår man ihop händerna, honom till hån;  man visslar åt honom på platsen där han var.