Job 21

respondens autem Iob dixit

Därefter tog Job till orda och sade:

audite quaeso sermones meos et agetis paenitentiam

 Hören åtminstone på mina ord;  låten det vara den tröst som I given mig.

sustinete me ut et ego loquar et post mea si videbitur verba ridete

 Haven fördrag med mig, så att jag får tala;  sedan jag har talat, må du bespotta.

numquid contra hominem disputatio mea est ut merito non debeam contristari

 Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga?  Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?

adtendite me et obstupescite et superponite digitum ori vestro

 Akten på mig, så skolen I häpna  och nödgas lägga handen på munnen.

et ego quando recordatus fuero pertimesco et concutit carnem meam tremor

 Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv,  och förfäran griper mitt kött.

quare ergo impii vivunt sublevati sunt confortatique divitiis

 Varför få de ogudaktiga leva,  ja, med åldern växa till i rikedom?

semen eorum permanet coram eis propinquorum turba et nepotum in conspectu eorum

 De se sina barn leva kvar hos sig,  och sin avkomma hava de inför sina ögon.

domus eorum securae sunt et pacatae et non est virga Dei super illos

 Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse;  Gud låter sitt ris icke komma vid dem.

bos eorum concepit et non abortit vacca peperit et non est privata fetu suo

 När deras boskap parar sig, är det icke förgäves;  lätt kalva deras kor, och icke i otid.

egrediuntur quasi greges parvuli eorum et infantes eorum exultant lusibus

 Sina barn släppa de ut såsom en hjord,  deras piltar hoppa lustigt omkring.

tenent tympanum et citharam et gaudent ad sonitum organi

 De stämma upp med pukor och harpor,  och glädja sig vid pipors ljud.

ducunt in bonis dies suos et in puncto ad inferna descendunt

 De förnöta sina dagar i lust,  och ned till dödsriket fara de i frid.

qui dixerunt Deo recede a nobis et scientiam viarum tuarum nolumus

 Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss,  dina vägar vilja vi icke veta av.

quid est Omnipotens ut serviamus ei et quid nobis prodest si oraverimus illum

 Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom?  och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»

verumtamen quia non sunt in manu eorum bona sua consilium impiorum longe sit a me

 Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka,  och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!

quotiens lucerna impiorum extinguetur et superveniet eis inundatio et dolores dividet furoris sui

 Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa,  huru ofta händer det att ofärd kommer över dem,  och att han tillskiftar dem lotter i vrede?

erunt sicut paleae ante faciem venti et sicut favilla quam turbo dispergit

 De borde ju bliva såsom halm för vinden,  lika agnar som stormen rycker bort.

Deus servabit filiis illius dolorem patris et cum reddiderit tunc sciet

 »Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.»  Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.

videbunt oculi eius interfectionem suam et de furore Omnipotentis bibet

 Med egna ögon borde han se sitt fall,  och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.

quid enim ad eum pertinet de domo sua post se et si numerus mensuum eius dimidietur

 Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta,  när hans månaders antal har nått sin ände?

numquid Deum quispiam docebit scientiam qui excelsos iudicat

 »Skall man då lära Gud förstånd,  honom som dömer över de högsta?»

iste moritur robustus et sanus dives et felix

 Ja, den ene får dö i sin välmaktstid,  där han sitter i allsköns frid och ro;

viscera eius plena sunt adipe et medullis ossa illius inrigantur

 hans stävor hava fått stå fulla med mjölk,  och märgen i hans ben har bevarat sin saft.

alius vero moritur in amaritudine animae absque ullis opibus

 Den andre måste dö med bedrövad själ,  och aldrig fick han njuta av någon lycka.

et tamen simul in pulverem dormient et vermes operient eos

 Tillsammans ligga de så i stoftet,  och förruttnelsens maskar övertäcka dem.

certe novi cogitationes vestras et sententias contra me iniquas

 Se, jag känner väl edra tankar  och de funder med vilka I viljen nedslå mig.

dicitis enim ubi est domus principis et ubi tabernacula impiorum

 I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus,  av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»

interrogate quemlibet de viatoribus et haec eadem eum intellegere cognoscetis

 Haven I då ej frågat dem som vida foro,  och akten I ej på deras vittnesbörd:

quia in diem perditionis servabitur malus et ad diem furoris ducitur

 att den onde bliver sparad på ofärdens dag  och bärgad undan på vredens dag?

quis arguet coram eo viam eius et quae fecit quis reddet illi

 Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg?  Vem vedergäller honom, vad han än må göra?

ipse ad sepulchra ducetur et in congerie mortuorum vigilabit

 Och när han har blivit bortförd till graven,  så vakar man sedan där vid kullen.

dulcis fuit glareis Cocyti et post se omnem hominem trahet et ante se innumerabiles

 Ljuvligt får han vilja under dalens torvor.  I hans spår drager hela världen fram;  före honom har och otaliga gått.

quomodo igitur consolamini me frustra cum responsio vestra repugnare ostensa sit veritati

 Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst?  Av edra svar står allenast trolösheten kvar.