Job 36

Vidare sade Elihu:

Elihu konuşmasına şöyle devam etti:

 Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked,  ty ännu något har jag att säga till Guds försvar.

“Biraz bekle, sana açıklayayım, Çünkü Tanrı için söylenecek daha çok söz var.

 Min insikt vill jag hämta vida ifrån,  och åt min skapare vill jag skaffa rätt.

Bilgimi geniş kaynaklardan toplayacağım, Yaratıcıma hak vereceğim.

 Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn;  en man med fullgod insikt har du framför dig.

Kuşkusuz söylediğim hiçbir şey yalan değil, Karşında bilgide yetkin biri var.

 Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen,  han som är så väldig i sitt förstånds kraft.

“Tanrı güçlüdür, ama kimseyi hor görmez, Güçlü ve amacında kararlı.

 Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv,  men åt de arma skaffar han rätt.

Kötüleri yaşatmaz, Ezilenin hakkını verir.

 Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga;  de få trona i konungars krets,  för alltid låter han dem sitta där i höghet.

Gözlerini doğru kişiden ayırmaz, Onu krallarla birlikte tahta oturtur, Sonsuza dek yükseltir.

 Och om de läggas bundna i kedjor  och fångas i eländets snaror,

Ama insanlar zincire vurulur, Baskı altında tutulurlarsa,

 så vill han därmed visa dem vad de hava gjort,  och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod;

Onlara yaptıklarını, Gurura kapılıp isyan ettiklerini bildirir.

 han vill då öppna deras öra för tuktan  och mana dem att vända om ifrån fördärvet.

Öğüdünü dinletir, Kötülükten dönmelerini buyurur.

 Om de då höra på honom och underkasta sig,  så få de framleva sina dagar i lycka  och sina år i ljuvlig ro.

Eğer dinler ve O’na kulluk ederlerse, Kalan günlerini bolluk, Yıllarını rahatlık içinde geçirirler.

 Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen  och omkomma, när de minst tänka det.

Ama dinlemezlerse ölür, Ders almadan yok olurlar.

 Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede  och icke anropa honom, när han lägger dem i band,

“Tanrısızlar öfkelerini içlerinde gizler, Kendilerini bağladığında Tanrı’dan yardım istemezler.

 deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden,  och deras liv skall dela tempelbolares lott.

Genç yaşta ölüp giderler, Yaşamları putperest tapınaklarında fuhşu iş edinmiş erkekler arasında sona erer.

 Genom lidandet vill han rädda den lidande,  och genom betrycket vill han öppna hans öra.

Ama Tanrı acı çekenleri acı çektikleri için kurtarır, Düşkünlere kendini dinletir.

 Så sökte han ock draga dig ur nödens gap,  ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde;  och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter.

“Evet, seni sıkıntıdan çeker çıkarırdı; Darlığın olmadığı geniş bir yere, Zengin yiyeceklerle bezenmiş bir sofraya.

 Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom;  ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast.

Oysa şimdi kötülerin hak ettiği cezayı çekiyorsun, Yargı ve adalet yakalamış seni.

 Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid,  och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.

Dikkat et, para seni baştan çıkarmasın, Büyük bir rüşvet seni saptırmasın.

 Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd  och genom allt som nu har prövat din kraft?

Zenginliğin ya da bütün gücün yeter mi Sıkıntı çekmeni önlemeye?

 Du må ej längta så ivrigt efter natten,  den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats.

Halkların yeryüzünden Yok edildiği geceyi özleme.

 Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är;  sådant behagar dig ju mer än att lida.

Dikkat et, kötülüğe dönme, Çünkü sen onu düşkünlüğe yeğledin.

 Se, Gud är upphöjd genom sin kraft.  Var finnes någon mästare som är honom lik?

“İşte Tanrı gücüyle yükselir, O’nun gibi öğretmen var mı?

 Vem har föreskrivit honom hans väg,  och vem kan säga: »Du gör vad orätt är?»

Kim O’na ne yapması gerektiğini söyleyebilir? Kim O’na, ‘Haksızlık ettin’ diyebilir?

 Tänk då på att upphöja hans gärningar,  dem vilka människorna besjunga

O’nun işlerini yüceltmelisin, anımsa bunu, İnsanların ezgilerle övdüğü işlerini.

 och som de alla skåda med lust,  de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran.

Bütün insanlar bunları görmüştür, Herkes onları uzaktan izler.

 Ja, Gud är för hög för vårt förstånd,  hans år äro flera än någon kan utrannsaka.

Evet, Tanrı öyle büyüktür ki, O’nu anlayamayız, Varlığının süresi hesaplanamaz.

 Se, vattnets droppar drager han uppåt,  och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram;

“Su damlalarını yukarı çeker, Buharından yağmur damlatır.

 skyarna gjuta dem ut såsom en ström,  låta dem drypa ned över talrika människor.

Bulutlar nemini döker, İnsanların üzerine bol yağmur yağdırır.

 Ja, kan någon fatta molnens utbredning,  braket som utgår från hans hydda?

Bulutları nasıl yaydığını, Göksel konutundan nasıl gürlediğini kim anlayabilir?

 Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen,  och själva havsgrunden höljer han in däri.

Şimşekleri çevresine nasıl yaydığına, Denizin dibine dek nasıl ulaştırdığına bakın.

 Ty så utför han sina domar över folken;  så bereder han ock näring i rikligt mått.

Tanrı halkları böyle yönetir, Bol yiyecek sağlar.

 I ljungeldsljus höljer han sina händer  och sänder det ut mot dem som begynna strid.

Şimşeği elleriyle tutar, Hedefine vurmasını buyurur.

 Budskap om honom bär hans dunder;  själva boskapen bebådar hans antåg.

O’nun gürleyişi fırtınayı haber verir, Sığırlar bile fırtına kopacağını bildirir.