Job 29

Åter hov Job upp sin röst och kvad:
ויסף איוב שאת משלו ויאמר׃
 Ack att jag vore såsom i forna månader,  såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,
מי יתנני כירחי קדם כימי אלוה ישמרני׃
 då hans lykta sken över mitt huvud  och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!
בהלו נרו עלי ראשי לאורו אלך חשך׃
 Ja, vore jag såsom i min mognads dagar,  då Guds huldhet vilade över min hydda,
כאשר הייתי בימי חרפי בסוד אלוה עלי אהלי׃
 då ännu den Allsmäktige var med mig  och mina barn stodo runt omkring mig,
בעוד שדי עמדי סביבותי נערי׃
 då mina fötter badade i gräddmjölk  och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!
ברחץ הליכי בחמה וצור יצוק עמדי פלגי שמן׃
 När jag då gick upp till porten i staden  och intog mitt säte på torget,
בצאתי שער עלי קרת ברחוב אכין מושבי׃
 då drogo de unga sig undan vid min åsyn,  de gamla reste sig upp och blevo stående.
ראוני נערים ונחבאו וישישים קמו עמדו׃
 Då höllo hövdingar tillbaka sina ord  och lade handen på munnen;
שרים עצרו במלים וכף ישימו לפיהם׃
 furstarnas röst ljöd då dämpad,  och deras tunga lådde vid gommen.
קול נגידים נחבאו ולשונם לחכם דבקה׃
 Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll,  och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;
כי אזן שמעה ותאשרני ועין ראתה ותעידני׃
 ty jag räddade den betryckte som ropade,  och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.
כי אמלט עני משוע ויתום ולא עזר לו׃
 Den olyckliges välsignelse kom då över mig,  och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.
ברכת אבד עלי תבא ולב אלמנה ארנן׃
 I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad;  rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.
צדק לבשתי וילבשני כמעיל וצניף משפטי׃
 Ögon blev jag då åt den blinde,  och fötter var jag åt den halte.
עינים הייתי לעור ורגלים לפסח אני׃
 Jag var då en fader för de fattiga,  och den okändes sak redde jag ut.
אב אנכי לאביונים ורב לא ידעתי אחקרהו׃
 Jag krossade den orättfärdiges käkar  och ryckte rovet undan hans tänder.
ואשברה מתלעות עול ומשניו אשליך טרף׃
 Jag tänkte då: »I mitt näste skall jag få dö,  mina dagar skola bliva många såsom sanden.
ואמר עם קני אגוע וכחול ארבה ימים׃
 Min rot ligger ju öppen för vatten,  och i min krona faller nattens dagg.
שרשי פתוח אלי מים וטל ילין בקצירי׃
 Min ära bliver ständigt ny,  och min båge föryngras i min hand.»
כבודי חדש עמדי וקשתי בידי תחליף׃
 Ja, på mig hörde man då och väntade,  man lyssnade under tystnad på mitt råd.
לי שמעו ויחלו וידמו למו עצתי׃
 Sedan jag hade talat, talade ingen annan;  såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.
אחרי דברי לא ישנו ועלימו תטף מלתי׃
 De väntade på mig såsom på regn,  de iade upp sina munnar såsom efter vårregn.
ויחלו כמטר לי ופיהם פערו למלקוש׃
 När de misströstade, log jag emot dem,  och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.
אשחק אלהם לא יאמינו ואור פני לא יפילון׃
 Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst;  jag tronade då såsom en konung i sin skara,  lik en man som har tröst för de sörjande.
אבחר דרכם ואשב ראש ואשכון כמלך בגדוד כאשר אבלים ינחם׃