Job 30

 Och nu le de åt mig,  människor som äro yngre till åren än jag,  män vilkas fäder jag aktade ringa,  ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar.

ועתה שחקו עלי צעירים ממני לימים אשר מאסתי אבותם לשית עם כלבי צאני׃

 Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp,  dessa människor som sakna all manlig kraft?

גם כח ידיהם למה לי עלימו אבד כלח׃

 Utmärglade äro de ju av brist och svält;  de gnaga sin föda av torra öknen,  som redan i förväg är öde och ödslig.

בחסר ובכפן גלמוד הערקים ציה אמש שואה ומשאה׃

 Saltörter plocka de där bland snåren,  och ginströtter är vad de hava till mat.

הקטפים מלוח עלי שיח ושרש רתמים לחמם׃

 Ur människors samkväm drives de ut,  man ropar efter dem såsom efter tjuvar.

מן גו יגרשו יריעו עלימו כגנב׃

 I gruvliga klyftor måste de bo,  i hålor under jorden och i bergens skrevor.

בערוץ נחלים לשכן חרי עפר וכפים׃

 Bland snåren häva de upp sitt tjut,  under nässlor ligga de skockade,

בין שיחים ינהקו תחת חרול יספחו׃

 en avföda av dårar och ärelöst folk,  utjagade ur landet med hugg och slag.

בני נבל גם בני בלי שם נכאו מן הארץ׃

 Och för sådana har jag nu blivit en visa,  de hava mig till ämne för sitt tal;

ועתה נגינתם הייתי ואהי להם למלה׃

 med avsky hålla de sig fjärran ifrån mig,  de hava ej försyn för att spotta åt mig.

תעבוני רחקו מני ומפני לא חשכו רק׃

 Nej, mig till plåga, lossa de alla band,  alla tyglar kasta de av inför mig.

כי יתרו פתח ויענני ורסן מפני שלחו׃

 Invid min högra sida upphäver sig ynglet;  mina fötter vilja de stöta undan.  De göra sig vägar som skola leda till min ofärd.

על ימין פרחח יקומו רגלי שלחו ויסלו עלי ארחות אידם׃

 Stigen framför mig hava de rivit upp.  De göra sitt bästa till att fördärva mig,  de som dock själva äro hjälplösa.

נתסו נתיבתי להותי יעילו לא עזר למו׃

 Såsom genom en bred rämna bryta de in;  de vältra sig fram under murarnas brak.

כפרץ רחב יאתיו תחת שאה התגלגלו׃

 Förskräckelser välvas ned över mig.  Såsom en storm bortrycka de min ära,  och såsom ett moln har min välfärd farit bort.

ההפך עלי בלהות תרדף כרוח נדבתי וכעב עברה ישעתי׃

 Och nu utgjuter sig min själ inom mig,  eländesdagar hålla mig fast.

ועתה עלי תשתפך נפשי יאחזוני ימי עני׃

 Natten bortfräter benen i min kropp,  och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.

לילה עצמי נקר מעלי וערקי לא ישכבון׃

 Genom övermäktig kraft har mitt kroppshölje blivit vanställt,  såsom en livklädnad hänger det omkring mig.

ברב כח יתחפש לבושי כפי כתנתי יאזרני׃

 I orenlighet har jag blivit nedstjälpt,  och själv är jag nu lik stoft och aska.

הרני לחמר ואתמשל כעפר ואפר׃

 Jag ropar till dig, men du svarar mig icke;  jag står här, men de bespejar mig allenast.

אשוע אליך ולא תענני עמדתי ותתבנן בי׃

 Du förvandlas för mig till en grym fiende,  med din starka hand ansätter du mig.

תהפך לאכזר לי בעצם ידך תשטמני׃

 Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän,  och i bruset låter du mig försmälta av ångest.

תשאני אל רוח תרכיבני ותמגגני תשוה׃

 Ja, jag förstår att du vill föra mig till döden,  till den boning dit allt levande församlas.

כי ידעתי מות תשיבני ובית מועד לכל חי׃

 Men skulle man vid sitt fall ej få sträcka ut handen,  ej ropa efter hjälp, när ofärd har kommit?

אך לא בעי ישלח יד אם בפידו להן שוע׃

 Grät jag ej själv över den som hade hårda dagar,  och ömkade sig min själ ej över den fattige?

אם לא בכיתי לקשה יום עגמה נפשי לאביון׃

 Se, jag väntade mig lycka, men olycka kom;  jag hoppades på ljus, men mörker kom.

כי טוב קויתי ויבא רע ואיחלה לאור ויבא אפל׃

 Därför sjuder mitt innersta och får ingen ro,  eländesdagar hava ju mött mig.

מעי רתחו ולא דמו קדמני ימי עני׃

 Med mörknad hud går jag, fastän ej bränd av solen;  mitt i församlingen står jag upp och skriar.

קדר הלכתי בלא חמה קמתי בקהל אשוע׃

 En broder har jag blivit till schakalerna,  och en frände är jag vorden till strutsarna.

אח הייתי לתנים ורע לבנות יענה׃

 Min hud har svartnat och lossnat från mitt kött,  benen i min kropp äro förbrända av hetta.

עורי שחר מעלי ועצמי חרה מני חרב׃

 I sorgelåt är mitt harpospel förbytt,  mina pipors klang i högljudd gråt.

ויהי לאבל כנרי ועגבי לקול בכים׃