Job 27

Åter hov Job upp sin röst och kvad:
Ja Job puhui vielä sananlaskunsa ja sanoi:
 Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt,  den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:
Niin totta kuin Jumala elää, joka minun oikeuteni kieltää, ja Kaikkivaltias, joka minun sieluni murheelliseksi saattaa:
 aldrig, så länge ännu min ande är i mig  och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,
Niinkauvan kuin minun henkeni on minussa, ja Jumalalta puhallus minun sieraimissani,
 aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är,  och min tunga bära fram oärligt tal.
Ei pidä minun huuleni vääryyttä puhuman, ja minun kieleni ei pidä petosta ottaman eteensä.
 Bort det, att jag skulle giva eder rätt!  Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.
Pois se minusta, että minä sanoisin teidät hurskaaksi, siihenasti kuin minun loppuni tulee, en minä luovu jumalisuudestani.
 Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke,  mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.
Minun oikeudestani, jonka minä pidän, en minä luovu. Minun omatuntoni ei kalva minua koko elinaikani.
 Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där  och min motståndare såsom orättfärdig.
Mutta minun viholliseni löydetään jumalattomaksi, ja minun vastahakoiseni vääräksi.
 Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres,  när hans själ ryckes bort av Gud?
Sillä mikä on ulkokullatun toivo, että hän niin ahne on, koska Jumala ottaa hänen sielunsa pois?
 Månne Gud skall höra hans rop,  när nöden kommer över honom?
Luuletkos Jumalan kuulevan hänen huutoansa, kuin hänelle ahdistus tulee?
 Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige,  kan han åkalla Gud alltid?
Kuinka hänellä taitaa olla ilo Kaikkivaltiaalta? ja rukoilla Jumalaa joka aika?
 Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga;  huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.
Minä opetan teitä Jumalan kädestä, ja mitä Kaikkivaltiaalle kelpaa, en minä salaa.
 Dock, I haven ju själva allasammans skådat det;  huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?
Katso, te olette kaikki taitavinanne; miksi siis te senkaltaisia turhia asioita otatte eteenne?
 Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud,  vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:
Tämä on Jumalalta jumalattoman palkka, ja tyrannein perimys, jonka he Kaikkivaltiaalta saavat:
 Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets;  hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.
Jos hän saa paljon lapsia, niin ne hukataan miekalla, ja hänen sikiänsä ei ravita leivällä.
 De som slippa undan läggas i graven genom pest,  och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.
Hänen jälkeenjääneensä pitää haudattaman kuolemaan, ja hänen leskensä ei pidä itkemän.
 Om han ock hopar silver såsom stoft  och lägger kläder på hög såsom lera,
Jos hän kokoo rahaa niinkuin tuhkaa, ja valmistaa hänellensä vaatteita niinkuin lokaa,
 så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög,  och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.
Niin hänen pitää kyllä valmistaman, mutta hurskas pukee ne yllensä, ja viatoin jakaa rahan.
 Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen,  det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.
Hän rakentaa huoneensa niinkuin toukka, ja niinkuin vartia tekee itsellensä lakan.
 Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort;  men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.
Rikas kuolee, vaan ei koota: koska joku silmänsä avaa, niin ei häntä enää löydetä.
 Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt,  om natten rövas han bort av stormen.
Hänen päällensä lankee pelko niinkuin vesi; rajuilma ottaa varkain hänen yöllä pois.
 Östanvinden griper honom, så att han far sin kos,  den rycker honom undan från hans plats.
Itätuuli vie hänen pois, että hän hukkuu, ja tuulispää siirtää hänen sialtansa.
 Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom;  för hans hand måste han flykta med hast.
Nämät Jumala hänelle lähettää, ja ei säästä häntä: kaikki pitää hänen kädestänsä puuttuman.
 Då slår man ihop händerna, honom till hån;  man visslar åt honom på platsen där han var.
Hänen tähtensä pitää käsiä paukutettaman ja vihellettämän, kussa hän on ollut.