Psalms 69

För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.

Zborovođi. Po napjevu "Ljiljani". Davidov.

 Fräls mig, Gud; ty vattnen      tränga mig inpå livet.

Spasi me, Bože: vode mi dođoše do grla!

 Jag har sjunkit ned i djup dy,      där ingen botten är;  jag har kommit i djupa vatten,      och svallet vill fördränka mig.

U duboko blato zapadoh i nemam kamo nogu staviti; u duboku tonem vodu, pokrivaju me valovi.

 Jag har ropat mig trött,      min strupe är förtorkad;  mina ögon försmäkta      av förbidan efter min Gud.

Iznemogoh od vikanja, grlo mi je promuklo, oči mi klonuše Boga mog čekajuć'.

 Flera än håren på mitt huvud      äro de som hata mig utan sak;  många äro de som vilja förgöra mig,      de som äro mina fiender utan skäl;  vad jag icke har rövat,      det måste jag gälda.

Brojniji su od vlasi na glavi mojoj oni koji me mrze nizašto. Tvrđi su od kostiju mojih oni što mi se nepravedno protive: zar mogu vratiti što nisam oteo?

 Du, o Gud,      känner min dårskap,  och mina skulder äro icke      förborgade för dig.

Bože, ti znadeš bezumnost moju, moji ti grijesi nisu sakriti.

 Låt icke i mig dem komma på skam,      som förbida dig, Herre,      HERRE Sebaot;  Låt icke i mig dem varda till blygd,      som söka dig,      du Israels Gud.

Nek' se ne postide zbog mene koji se u te uzdaju, Gospode, Jahve nad Vojskama! Neka se ne posrame zbog mene koji traže tebe, Bože Izraelov!

 Ty för din skull bär jag smälek,  för din skull höljer blygsel mitt ansikte;

Jer zbog tebe podnesoh pogrdu, i stid mi pokri lice.

 främmande har jag blivit för mina bröder  och en främling för min moders barn.

Tuđinac postadoh braći i stranac djeci majke svoje.

 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig,  och dina smädares smädelser hava fallit över mig.

Jer me izjela revnost za Dom tvoj i poruge onih koji se rugaju tebi padoše na me.

 Jag grät, ja, min själ grät under fasta,  men det blev mig till smälek.

Dušu sam postom mučio, okrenulo mi se u ruglo.

 Jag klädde mig i sorgdräkt,  men jag blev för dem ett ordspråk.

Uzeh kostrijet za haljinu, i postah im igračka.

 Om mig tassla de, när de sitta i porten;  i dryckeslag göra de visor om mig.

Koji sjede na vratima protiv mene govore, vinopije mi rugalice poju.

 Men jag kommer med min bön till dig,      HERRE, i behaglig tid,  genom din stora nåd, o Gud;  svara mig i din frälsande trofasthet.

No tebi se molim, Jahve, u vrijeme milosti, Bože; po velikoj dobroti svojoj ti me usliši po svojoj vjernoj pomoći!

 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned;  låt mig bliva räddad från dem som hata mig      och från de djupa vattnen.

Izvuci me iz blata da ne potonem, od onih koji me mrze izbavi me - iz voda dubokih.

 Låt icke vattensvallet fördränka mig  eller djupet uppsluka mig;  och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.

Nek' me ne pokriju valovi, nek' me ne proguta dubina, nek' bezdan ne zatvori usta nada mnom!

 Svara mig, HERRE,      ty god är din nåd;  vänd dig till mig      efter din stora barmhärtighet.

Usliši me, Jahve, jer je dobrostiva milost tvoja, po velikom milosrđu pogledaj na me!

 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare,  ty jag är i nöd; skynda att svara mig.

Ne sakrivaj lica pred slugom svojim; jer sam u stisci, usliši me brzo!

 Kom till min själ och förlossa henne;  befria mig för mina fienders skull.

Približi se duši mojoj i spasi je; zbog dušmana mojih oslobodi me!

 Du känner min smälek,      min skam och blygd;  du ser alla mina ovänner.

Ti mi znadeš porugu, stid i sramotu, pred tvojim su očima svi koji me muče.

 Smälek har krossat mitt hjärta,      så att jag är vanmäktig;  jag väntade på medlidande, men där var intet,  och på tröstare, men jag fann ingen.

Ruganje mi slomilo srce i klonuh; čekao sam da se tko sažali nada mnom, ali ga ne bi; i da me tko utješi, ali ga ne nađoh.

 De gåvo mig galla att äta,  och ättika att dricka, i min törst.

U jelo mi žuči umiješaše, u mojoj me žeđi octom napojiše.

 Må deras bord framför dem bliva till en snara  och till ett giller, bäst de gå där säkra;

Nek' im stol bude zamka, a žrtvene gozbe stupica!

 må deras ögon förmörkas, så att de icke se;  gör deras länder vacklande alltid.

Nek' im potamne oči da ne vide, nek' im bokovi zasvagda oslabe!

 Gjut ut över dem din ogunst,  och låt din vredes glöd hinna upp dem.

Izlij na njih ljutinu, žar tvoga gnjeva nek' ih zahvati!

 Deras gård blive öde,  ingen må finnas, som bor i deras hyddor,

Njihova kuća nek' opusti, u njihovu šatoru nek' nitko ne stanuje!

 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit  och orda om huru de plågas, som du har stungit.

Jer su progonili koga ti pokara, bol povećaše onomu koga ti rani.

 Låt dem gå från missgärning till missgärning,  och låt dem icke komma till din rättfärdighet.

Na njihovu krivnju krivnju još dodaj, ne opravdali se pred tobom!

 Må de utplånas ur de levandes bok  och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.

Nek' budu izbrisani iz knjige živih, među pravednike neka se ne broje!

 Men mig som är betryckt och plågad,  mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.

A ja sam jadnik i bolnik - nek' me štiti tvoja pomoć, o Bože!

 Jag vill lova Guds namn med sång  och upphöja honom med tacksägelse.

Božje ću ime hvaliti popijevkom, hvalit ću ga zahvalnicom.

 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur,  något offerdjur med horn och klövar.

Bit će to milije Jahvi no bik žrtveni, milije nego junac s papcima i rozima.

 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig;  I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

Gledajte, ubogi, i radujte se, nek' vam oživi srce, svima koji Boga tražite.

 Ty HERREN lyssnar till de fattiga  och föraktar icke sina fångna.

Jer siromahe Jahve čuje, on ne prezire sužanja svojih.

 Honom love himmelen och jorden,  havet och allt vad som rör sig däri.

Neka ga hvale nebesa i zemlja, mora i sve što se u njima miče.

 Ty Gud skall frälsa Sion,  han skall bygga upp Juda städer;  man skall bo i dem och besitta landet. [ (Psalms 69:37)  Hans tjänares barn skola få det till arvedel,  och de som älska hans namn skola bo däri. ]

Jer Bog će spasiti Sion - on će sagradit' gradove Judine - tu će oni stanovat', imati baštinu. [ (Psalms 69:37) Baštinit će ga potomci slugu njegovih; prebivat će u njemu oni što ljube ime Božje. ]