Job 29

Åter hov Job upp sin röst och kvad:

addidit quoque Iob adsumens parabolam suam et dixit

 Ack att jag vore såsom i forna månader,  såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,

quis mihi tribuat ut sim iuxta menses pristinos secundum dies quibus Deus custodiebat me

 då hans lykta sken över mitt huvud  och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!

quando splendebat lucerna eius super caput meum et ad lumen eius ambulabam in tenebris

 Ja, vore jag såsom i min mognads dagar,  då Guds huldhet vilade över min hydda,

sicut fui in diebus adulescentiae meae quando secreto Deus erat in tabernaculo meo

 då ännu den Allsmäktige var med mig  och mina barn stodo runt omkring mig,

quando erat Omnipotens mecum et in circuitu meo pueri mei

 då mina fötter badade i gräddmjölk  och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!

quando lavabam pedes meos butyro et petra fundebat mihi rivos olei

 När jag då gick upp till porten i staden  och intog mitt säte på torget,

quando procedebam ad portam civitatis et in platea parabant cathedram mihi

 då drogo de unga sig undan vid min åsyn,  de gamla reste sig upp och blevo stående.

videbant me iuvenes et abscondebantur et senes adsurgentes stabant

 Då höllo hövdingar tillbaka sina ord  och lade handen på munnen;

principes cessabant loqui et digitum superponebant ori suo

 furstarnas röst ljöd då dämpad,  och deras tunga lådde vid gommen.

vocem suam cohibebant duces et lingua eorum gutturi suo adherebat

 Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll,  och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;

auris audiens beatificabat me et oculus videns testimonium reddebat mihi

 ty jag räddade den betryckte som ropade,  och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.

quod liberassem pauperem vociferantem et pupillum cui non esset adiutor

 Den olyckliges välsignelse kom då över mig,  och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.

benedictio perituri super me veniebat et cor viduae consolatus sum

 I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad;  rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.

iustitia indutus sum et vestivit me sicut vestimento et diademate iudicio meo

 Ögon blev jag då åt den blinde,  och fötter var jag åt den halte.

oculus fui caeco et pes claudo

 Jag var då en fader för de fattiga,  och den okändes sak redde jag ut.

pater eram pauperum et causam quam nesciebam diligentissime investigabam

 Jag krossade den orättfärdiges käkar  och ryckte rovet undan hans tänder.

conterebam molas iniqui et de dentibus illius auferebam praedam

 Jag tänkte då: »I mitt näste skall jag få dö,  mina dagar skola bliva många såsom sanden.

dicebamque in nidulo meo moriar et sicut palma multiplicabo dies

 Min rot ligger ju öppen för vatten,  och i min krona faller nattens dagg.

radix mea aperta est secus aquas et ros morabitur in messione mea

 Min ära bliver ständigt ny,  och min båge föryngras i min hand.»

gloria mea semper innovabitur et arcus meus in manu mea instaurabitur

 Ja, på mig hörde man då och väntade,  man lyssnade under tystnad på mitt råd.

qui me audiebant expectabant sententiam et intenti tacebant ad consilium meum

 Sedan jag hade talat, talade ingen annan;  såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.

verbis meis addere nihil audebant et super illos stillabat eloquium meum

 De väntade på mig såsom på regn,  de iade upp sina munnar såsom efter vårregn.

expectabant me sicut pluviam et os suum aperiebant quasi ad imbrem serotinum

 När de misströstade, log jag emot dem,  och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.

si quando ridebam ad eos non credebant et lux vultus mei non cadebat in terram

 Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst;  jag tronade då såsom en konung i sin skara,  lik en man som har tröst för de sörjande.

si voluissem ire ad eos sedebam primus cumque sederem quasi rex circumstante exercitu eram tamen maerentium consolator