Job 9

Därefter tog Job till orda och sade:
А Йов відповів та й сказав:
 Ja, förvisso vet jag att så är;  huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
Справді пізнав я, що так... Та як оправдатись людині земній перед Богом?
 Vill han gå till rätta med henne,  så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
Якщо вона схоче на прю стати з Ним, Він відповіді їй не дасть ні на одне із тисячі скаржень...
 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft,  vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
Він мудрого серця й могутньої сили; хто був проти Нього упертий і цілим зостався?
 honom som oförtänkt flyttar bort berg  och omstörtar dem i sin vrede;
Він гори зриває, й не знають вони, що в гніві Своїм Він їх перевернув.
 honom som kommer jorden att vackla från sin plats,  och dess pelare bäva därvid;
Він землю трясе з її місця, і стовпи її трусяться.
 honom som befaller solen, så går hon icke upp,  och som sätter stjärnorna under försegling;
Він сонцеві скаже, й не сходить воно, і Він запечатує зорі.
 honom som helt allena spänner ut himmelen  och skrider fram över havets toppar;
Розтягує небо Він Сам, і ходить по морських висотах,
 honom som har gjort Karlavagnen och Orion,  Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
Він Воза створив, Оріона та Волосожара, та зорі південні.
 honom som gör stora och outrannsakliga ting  och under, flera än någon kan räkna?
Він чинить велике та недослідиме, предивне, якому немає числа!...
 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det,  han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
Ось Він надо мною проходить, та я не побачу, і Він перейде, а я не приглянусь до Нього...
 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom?  Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»
Ось Він схопить кого, хто заверне Його, хто скаже Йому: що Ти робиш?
 Gud, han ryggar icke sin vrede;  för honom har Rahabs följe måst böja sig;
Бог гніву Свойого не спинить, під Ним гнуться Рагавові помічники,
 huru skulle jag då våga svara honom,  välja ut ord till att tala med honom?
що ж тоді відповім я Йому? Які я слова підберу проти Нього,
 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara;  jag finge anropa min motpart om misskund.
я, який коли б був справедливий, то не відповідав би, я, що благаю свойого Суддю?
 Och om han än svarade mig på mitt rop,  så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
Коли б я взивав, а Він мені відповідь дав, не повірю, що вчув би мій голос,
 Ty med storm hemsöker han mig  och slår mig med sår på sår, utan sak.
Він, що бурею може розтерти мене та помножити рани мої безневинно...
 Han unnar mig icke att hämta andan;  nej, med bedrövelser mättar han mig.
Не дає Він мені й звести духа мого, бо мене насичає гіркотою.
 Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!»,  gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»
Коли ходить про силу, то Він Всемогутній, коли ж ходить про суд, хто посвідчить мені?
 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig;  vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
Якщо б справедливим я був, то осудять мене мої уста, якщо я безневинний, то вчинять мене винуватим...
 Men ostrafflig är jag!  Jag aktar ej mitt liv,  jag frågar icke efter, om jag får leva.
Я невинний, проте своєї душі я не знаю, і не радий життям своїм я...
 Det må gå som det vill, nu vare det sagt:  han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
Це одне, а тому я кажу: невинного як і лукавого Він вигубляє...
 Om en landsplåga kommer med plötslig död,  så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
Якщо нагло бич смерть заподіює, Він з проби невинних сміється...
 Jorden är given i de ogudaktigas hand,  och täckelse sätter han för dess domares ögon.  Är det ej han som gör det, vem är det då?
У руку безбожного дана земля, та Він лиця суддів її закриває... Як не Він, тоді хто?
 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare,  de fly bort utan att hava sett någon lycka;
А дні мої стали швидкіші, як той скороход, повтікали, не бачили доброго,
 de ila åstad såsom en farkost av rör,  såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
проминули, немов ті човни очеретяні, мов орел, що несеться на здобич...
 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer,  att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
Якщо я скажу: Хай забуду своє нарікання, хай зміню я обличчя своє й підбадьорюся,
 Så måste jag dock bäva för alla mina kval;  jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
то боюся всіх смутків своїх, і я знаю, що Ти не очистиш мене...
 Nej, såsom skyldig måste jag stå där;  varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
Все одно буду я винуватий, то нащо надармо я мучитися буду?
 Om jag än tvår mig i snö  och renar mina händer i lutsalt,
Коли б я умився сніговою водою, і почистив би лугом долоні свої,
 så skall du dock sänka mig ned i pölen,  så att mina kläder måste vämjas vid mig.
то й тоді Ти до гробу опустиш мене, і учинить бридким мене одіж моя...
 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom,  ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
Бо Він не людина, як я, й Йому відповіді я не дам, і не підемо разом на суд,
 ingen skiljeman finnes mellan oss,  ingen som har myndighet över oss båda.
поміж нами нема посередника, що поклав би на нас на обох свою руку...
 Må han blott vända av från mig sitt ris,  och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
Нехай забере Він від мене Свойого бича, Його ж страх хай мене не жахає,
 då skall jag tala utan att rädas för honom,  ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
тоді буду казати, й не буду боятись Його, бо я не такий сам з собою!...