Psalms 104

 Lova HERREN, min själ.  HERRE, min Gud, du är hög och stor,  i majestät och härlighet är du klädd.

Min sjel, lov Herren! Herre min Gud, du er såre stor, høihet og herlighet har du iklædd dig.

 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel,  du spänner ut himmelen såsom ett tält;

Han hyller sig i lys som i et klædebon, han spenner himmelen ut som et telt,

 du timrar på vattnen dina salar,  molnen gör du till din vagn,  och du far fram på vindens vingar.

han som tømrer i vannene sine høie saler, han som gjør skyene til sin vogn, som farer frem på vindens vinger.

 Du gör vindar till dina sändebud,  eldslågor till dina tjänare.

Han gjør vinder til sine engler, luende ild til sine tjenere.

 Du grundade jorden på hennes fästen,  så att hon icke vacklar till evig tid.

Han grunnfestet jorden på dens støtter, den skal ikke rokkes i all evighet.

 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad;  uppöver bergen stodo vattnen.

Du hadde dekket den med dype vann som med et klædebon; vannene stod over fjellene.

 Men för din näpst flydde de;  för ljudet av ditt dunder hastade de undan.

For din trusel flydde de, for din tordens røst for de hastig bort.

 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig,  på den plats som du hade bestämt för dem.

De steg op til fjellene, fór ned i dalene, til det sted du hadde grunnfestet for dem.

 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida,  så att de icke åter skulle betäcka jorden.

En grense satte du, som de ikke skal overskride; de skal ikke vende tilbake for å dekke jorden.

 Du lät källor flyta fram i dalarna,  mellan bergen togo de sin väg.

Han lar kilder springe frem i dalene; mellem fjellene går de.

 De vattna alla markens djur,  vildåsnorna släcka i dem sin törst.

De gir alle markens dyr å drikke; villeslene slukker sin tørst.

 Vid dem bo himmelens fåglar,  från trädens grenar höja de sin röst.

Over dem bor himmelens fugler; mellem grenene lar de høre sin røst.

 Du vattnar bergen från dina salar,  jorden mättas av den frukt du skapar.

Han vanner fjellene fra sine høie saler; av dine gjerningers frukt mettes jorden.

 Du låter gräs skjuta upp för djuren  och örter till människans tjänst.  Så framalstrar du bröd ur jorden

Han lar gress gro for feet og urter til menneskets tjeneste, til å få brød frem av jorden.

 och vin, som gläder människans hjärta;  så gör du hennes ansikte glänsande av olja,  och brödet styrker människans hjärta.

Og vin gleder menneskets hjerte, så den gjør åsynet mer skinnende enn olje, og brød styrker menneskets hjerte.

 HERRENS träd varda ock mättade,  Libanons cedrar, som han har planterat;

Herrens trær mettes, Libanons sedrer som han har plantet,

 fåglarna bygga där sina nästen,  hägern gör sitt bo i cypresserna.

der hvor fuglene bygger rede, storken som har sin bolig i cypressene.

 Stenbockarna hava fått de höga bergen,  klyftorna är klippdassarnas tillflykt.

De høie fjell er for stengjetene, klippene er tilflukt for fjellgrevlingene.

 Du gjorde månen till att bestämma tiderna;  solen vet stunden då den skall gå ned.

Han gjorde månen til å fastsette tidene; solen kjenner sin nedgangstid.

 Du sänder mörker, och det bliver natt;  då komma alla skogens djur i rörelse,

Du gjør mørke, og det blir natt; i den rører sig alle dyrene i skogen.

 de unga lejonen ryta efter rov  och begära sin föda av Gud.

De unge løver brøler efter rov, for å kreve sin føde av Gud.

 Solen går upp; då draga de sig tillbaka  och lägga sig ned i sina kulor.

Solen går op, de trekker sig tilbake og legger sig i sine boliger.

 Människan går då ut till sin gärning  och till sitt arbete intill aftonen.

Mennesket går ut til sin gjerning og til sitt arbeid inntil aftenen.

 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE!  Med vishet har du gjort dem alla.  Jorden är full av vad du har skapat.

Hvor mange dine gjerninger er, Herre! Du gjorde dem alle viselig; jorden er full av det du har skapt.

 Se ock havet, det stora ock vida:  ett tallöst vimmel rör sig däri,  djur både stora och små.

Der er havet, stort og vidtstrakt; der er en vrimmel uten tall, der er dyr, både små og store.

 Där gå skeppen sin väg fram,  Leviatan, som du har skapat att leka däri.

Der går skibene, Leviatan, som du skapte til å leke sig der.

 Alla vänta de efter dig,  att du skall giva dem deras mat i rätt tid.

Alle venter de på dig, at du skal gi dem deres føde i sin tid.

 Du giver dem, då samla de in;  du upplåter din hand,      då varda de mättade med goda håvor.

Du gir dem, de sanker; du oplater din hånd, de mettes med godt.

 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de;  du tager bort deras ande, då förgås de  och vända åter till sitt stoft igen.

Du skjuler ditt åsyn, de forferdes; du drar deres livsånde tilbake, de dør og vender tilbake til sitt støv.

 Du sänder ut din ande, då varda de skapade,  och du förnyar jordens anlete.

Du sender din Ånd ut, de skapes, og du gjør jordens skikkelse ny igjen.

 HERRENS ära förblive evinnerligen;  må HERREN glädja sig över sina verk,

Herrens ære være til evig tid! Herren glede sig i sine gjerninger!

 han som skådar på jorden, och hon bävar,  han som rör vid bergen, och de ryka.

Han som ser til jorden, og den bever, som rører ved fjellene, og de ryker.

 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever;  jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

Jeg vil lovsynge Herren så lenge jeg lever; jeg vil synge for min Gud så lenge jeg er til.

 Mitt tal behage honom väl;  må jag själv få glädja mig i HERREN.

Måtte min tale tekkes ham! Jeg vil glede mig i Herren!

 Men må syndare försvinna ifrån jorden  och inga ogudaktiga mer vara till.  Lova HERREN, min själ  Halleluja!

Men måtte syndere utryddes av jorden, og ugudelige ikke mere finnes! Min sjel, lov Herren! Halleluja!