Job 9

Därefter tog Job till orda och sade:

Da tok Job til orde og sa:

 Ja, förvisso vet jag att så är;  huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?

Ja visst, jeg vet at det er så; hvorledes skulde en mann kunne ha rett mot Gud?

 Vill han gå till rätta med henne,  så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.

Om han hadde lyst til å gå i rette med Gud, kunde han ikke svare ham ett til tusen.

 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft,  vem kan trotsa honom och dock slippa undan;

Vis som han er av hjerte og veldig i styrke - hvem trosset ham og kom vel fra det,

 honom som oförtänkt flyttar bort berg  och omstörtar dem i sin vrede;

han som flytter fjell før de vet av det, som velter dem i sin vrede,

 honom som kommer jorden att vackla från sin plats,  och dess pelare bäva därvid;

som ryster jorden, så den viker fra sitt sted, og dens støtter bever,

 honom som befaller solen, så går hon icke upp,  och som sätter stjärnorna under försegling;

som byder solen, så den ikke går op, og som setter segl for stjernene,

 honom som helt allena spänner ut himmelen  och skrider fram över havets toppar;

som alene utspenner himmelen og skrider frem over havets høider,

 honom som har gjort Karlavagnen och Orion,  Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;

som har skapt Bjørnen, Orion og Syvstjernen og Sydens stjernekammere,

 honom som gör stora och outrannsakliga ting  och under, flera än någon kan räkna?

som gjør store, uransakelige ting og under uten tall?

 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det,  han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.

Han går forbi mig, og jeg ser ham ikke; han farer forbi, og jeg merker ham ikke.

 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom?  Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»

Han griper sitt rov - hvem vil hindre ham, hvem vil si til ham: Hvad gjør du?

 Gud, han ryggar icke sin vrede;  för honom har Rahabs följe måst böja sig;

Gud holder ikke sin vrede tilbake; under ham måtte Rahabs hjelpere bøie sig.

 huru skulle jag då våga svara honom,  välja ut ord till att tala med honom?

Hvorledes skulde da jeg kunne svare ham og velge mine ord imot ham,

 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara;  jag finge anropa min motpart om misskund.

jeg som ikke kunde svare om jeg enn hadde rett, men måtte be min dommer om nåde!

 Och om han än svarade mig på mitt rop,  så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.

Om jeg ropte, og han svarte mig, kunde jeg ikke tro at han hørte min røst,

 Ty med storm hemsöker han mig  och slår mig med sår på sår, utan sak.

han som vilde knuse mig i storm og uten årsak ramme mig med sår på sår,

 Han unnar mig icke att hämta andan;  nej, med bedrövelser mättar han mig.

som ikke vilde tillate mig å dra ånde, men vilde mette mig med lidelser.

 Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!»,  gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»

Gjelder det styrke, så sier han: Se, her er jeg! Gjelder det rett: Hvem vil stevne mig?

 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig;  vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.

Hadde jeg enn rett, skulde dog min egen munn dømme mig skyldig; var jeg enn uskyldig, vilde han dog si at jeg hadde urett.

 Men ostrafflig är jag!  Jag aktar ej mitt liv,  jag frågar icke efter, om jag får leva.

Skyldløs er jeg; jeg bryr mig ikke om å leve - jeg forakter mitt liv.

 Det må gå som det vill, nu vare det sagt:  han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.

Det kommer ut på ett; derfor sier jeg: Skyldløs eller ugudelig - han gjør dem begge til intet.

 Om en landsplåga kommer med plötslig död,  så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.

Når svepen brått rammer med død, spotter han de uskyldiges lidelse.

 Jorden är given i de ogudaktigas hand,  och täckelse sätter han för dess domares ögon.  Är det ej han som gör det, vem är det då?

Jorden er gitt i den ugudeliges hånd; han tilhyller dens dommeres åsyn. Er det ikke han som gjør det, hvem er det da?

 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare,  de fly bort utan att hava sett någon lycka;

Mine dager har vært hastigere enn en løper; de er bortflyktet uten å ha sett noget godt;

 de ila åstad såsom en farkost av rör,  såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.

de har faret avsted som båter av rør, som en ørn som slår ned på sitt bytte.

 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer,  att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,

Om jeg sier: Jeg vil glemme min sorg, jeg vil la min mørke mine fare og se glad ut,

 Så måste jag dock bäva för alla mina kval;  jag vet ju att du icke skall döma mig fri.

da gruer jeg for alle mine plager; jeg vet jo at du ikke frikjenner mig.

 Nej, såsom skyldig måste jag stå där;  varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?

Jeg skal jo være ugudelig - hvorfor gjør jeg mig da forgjeves møie?

 Om jag än tvår mig i snö  och renar mina händer i lutsalt,

Om jeg tvettet mig med sne og renset mine hender med lut,

 så skall du dock sänka mig ned i pölen,  så att mina kläder måste vämjas vid mig.

da skulde du dyppe mig i en grøft, så mine klær vemmedes ved mig.

 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom,  ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;

For han er ikke en mann som jeg, så jeg kunde svare ham, så vi kunde gå sammen for retten;

 ingen skiljeman finnes mellan oss,  ingen som har myndighet över oss båda.

det er ikke nogen voldgiftsmann mellem oss, som kunde legge sin hånd på oss begge.

 Må han blott vända av från mig sitt ris,  och må fruktan för honom ej förskräcka mig;

Når han bare tok sitt ris bort fra mig, og hans redsler ikke skremte mig!

 då skall jag tala utan att rädas för honom,  ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.

Da skulde jeg tale uten å reddes for ham; for slik er jeg ikke, det vet jeg med mig selv.