Job 9

9:1

Därefter tog Job till orda och sade:

Felele pedig Jób, és monda:

9:2

Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?

Igaz, jól tudom, hogy így van; hogyan is lehetne igaz a halandó ember Istennél?

9:3

Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.

Ha perelni akarna ő vele, ezer közül egy sem felelhetne meg néki.

9:4

Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;

Bölcs szívű és hatalmas erejű: ki szegülhetne ellene, hogy épségben maradjon?

9:5

honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;

A ki hegyeket mozdít tova, hogy észre se veszik, és megfordítja őket haragjában.

9:6

honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;

A ki kirengeti helyéből a földet, úgy hogy oszlopai megrepedeznek.

9:7

honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;

A ki szól a napnak és az fel nem kél, és bepecsételi a csillagokat.

9:8

honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;

A ki egymaga feszítette ki az egeket, és a tenger hullámain tapos.

9:9

honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;

A ki teremtette a gönczölszekeret, a kaszás csillagot és a fiastyúkot és a délnek titkos tárait.

9:10

honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?

A ki nagy dolgokat cselekszik megfoghatatlanul, és csudákat megszámlálhatatlanul.

9:11

Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.

Ímé, elvonul mellettem, de nem látom, átmegy előttem, de nem veszem észre.

9:12

Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»

Ímé, ha elragad *valamit,* ki akadályozza meg; ki mondhatja néki: Mit cselekszel?

9:13

Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;

Ha az Isten el nem fordítja az ő haragját, alatta meghajolnak Ráháb czinkosai is.

9:14

huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?

Hogyan felelhetnék hát én meg ő néki, és lelhetnék vele szemben szavakat?

9:15

Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.

A ki, ha szinte igazam volna, sem felelhetnék néki; kegyelemért könyörögnék ítélő birámhoz.

9:16

Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.

Ha segítségül hívnám és felelne is nékem, még sem hinném, hogy szavamat fülébe vevé;

9:17

Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.

A ki forgószélben rohan meg engem, és ok nélkül megsokasítja sebeimet.

9:18

Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.

Nem hagyna még lélekzetet se vennem, hanem keserűséggel lakatna jól.

9:19

Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»

Ha erőre kerülne a dolog? Ímé, ő igen erős; és ha ítéletre? Ki tűzne ki én nékem napot?

9:20

Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.

Ha igaznak mondanám magamat, a szájam kárhoztatna engem; ha ártatlannak: bűnössé tenne engemet.

9:21

Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.

Ártatlan vagyok, nem törődöm lelkemmel, útálom az életemet.

9:22

Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.

Mindegy ez! Azért azt mondom: elveszít ő ártatlant és gonoszt!

9:23

Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.

Ha ostorával hirtelen megöl, neveti a bűntelenek megpróbáltatását.

9:24

Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?

A föld a gonosz kezébe adatik, a ki az ő biráinak arczát elfedezi. Nem így van? Kicsoda hát ő?

9:25

Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;

Napjaim gyorsabbak valának a kengyelfutónál: elfutának, nem láttak semmi jót.

9:26

de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.

Ellebbentek, mint a gyorsan járó hajók, miként zsákmányára csap a keselyű.

9:27

Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,

Ha azt mondom: Nosza elfelejtem panaszomat, felhagyok haragoskodásommal és vidám leszek:

9:28

Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.

Megborzadok az én mindenféle fájdalmamtól; tudom, hogy nem találsz bűntelennek engem.

9:29

Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?

Rossz ember vagyok én! Minek fáraszszam hát magamat hiába?

9:30

Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,

Ha hóvízzel mosakodom is meg, ha szappannal mosom is meg kezeimet:

9:31

så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.

Akkor is a posványba mártanál engem és az én ruháim is útálnának engem.

9:32

Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;

Mert nem ember ő, mint én, hogy néki megfelelhetnék, *és* együtt pörbe állanánk.

9:33

ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.

Nincs is közöttünk igazlátó, a ki kezét közbe vethesse kettőnk között!

9:34

Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;

Venné csak el rólam az ő veszszejét, és az ő rettentésével ne rettegtetne engem:

9:35

då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.

Akkor szólanék és nem félnék tőle: mert nem így vagyok én magammal!