Job 21

Därefter tog Job till orda och sade:

Lè sa a, Jòb pran lapawòl ankò, li di konsa:

 Hören åtminstone på mina ord;  låten det vara den tröst som I given mig.

-Manyè tande sa m' pral di nou la a, non! Tanpri, charite m' ti ankourajman sa a!

 Haven fördrag med mig, så att jag får tala;  sedan jag har talat, må du bespotta.

Ban m' yon ti chans pou m' pale. Lè m'a fini, nou mèt pase m' nan betiz kont nou!

 Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga?  Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?

Se pa avèk yon moun mwen annafè. Mwen gen rezon si m' pa ka tann ankò!

 Akten på mig, så skolen I häpna  och nödgas lägga handen på munnen.

Voye je nou gade m' byen. N'a sezi. N'a mete men nan bouch.

 Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv,  och förfäran griper mitt kött.

Mwen menm, lè m' chonje sa ki rive m', m' pè. Tout kò m' pran tranble.

 Varför få de ogudaktiga leva,  ja, med åldern växa till i rikedom?

Poukisa Bondye kite mechan yo ap viv? Li kite yo rive vye granmoun, epi tout zafè yo mache byen?

 De se sina barn leva kvar hos sig,  och sin avkomma hava de inför sina ögon.

Yo gen pitit ak pitit pitit. Yo wè yo ap grandi devan je yo.

 Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse;  Gud låter sitt ris icke komma vid dem.

Bondye pa voye malè sou yo pou pini yo. Y'ap viv alèz lakay yo san ankenn danje.

 När deras boskap parar sig, är det icke förgäves;  lätt kalva deras kor, och icke i otid.

Wi, bèf yo kwaze san mank, yo fè pitit san pèdi pòte.

 Sina barn släppa de ut såsom en hjord,  deras piltar hoppa lustigt omkring.

Timoun yo ap kouri tankou ti mouton nan savann. Y'ap jwe, y'ap sote tankou ti kabrit.

 De stämma upp med pukor och harpor,  och glädja sig vid pipors ljud.

Y'ap chante, y'ap jwe gita, y'ap bat tanbou, y'ap danse pandan moun ap jwe fif pou yo.

 De förnöta sina dagar i lust,  och ned till dödsriket fara de i frid.

Jouk jou yo mouri, kè yo kontan. Yo desann nan peyi kote mò yo ye a ak kè poze.

 Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss,  dina vägar vilja vi icke veta av.

Se yo menm k'ap plede di Bondye: Kite n' an repo! Nou pa bezwen konnen jan ou vle pou moun viv la.

 Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom?  och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»

Kisa Bondye ki gen tout pouvwa a ye menm pou nou sèvi l' la? Kisa sa ap rapòte nou lè nou lapriyè l'?

 Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka,  och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!

Yo pretann tou sa yo genyen se kouraj yo ki ba yo l'. Yo pa t' janm mete Bondye nan koze yo. Mwen pa dakò ak jan y'ap pale a, non.

 Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa,  huru ofta händer det att ofärd kommer över dem,  och att han tillskiftar dem lotter i vrede?

Ou janm wè limyè mechan an mouri? Ou janm tande malè rive yo? On jan wè Bondye fè kolè pou l' pini malveyan yo,

 De borde ju bliva såsom halm för vinden,  lika agnar som stormen rycker bort.

pou van bwote yo ale tankou zèb chèch, pou van tanpèt chase yo tankou pay pitimi?

 »Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.»  Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.

Yo pretann di Bondye va pini pitit pou peche papa yo! Poukisa se pa papa yo menm li pini pou yo ka pran leson?

 Med egna ögon borde han se sitt fall,  och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.

Se pou mechan yo te wè chatiman yo. Se yo menm ki te pou santi kòlè Bondye ki gen tout pouvwa a pa dous.

 Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta,  när hans månaders antal har nått sin ände?

Ki mele yo sa ki rive pitit yo, lè yo fin ale, lè yo fin viv tan pou yo te viv la?

 »Skall man då lära Gud förstånd,  honom som dömer över de högsta?»

Men, Bondye ki jije ata zanj ki nan syèl la, ki moun ki ka moutre l' sa pou li fè?

 Ja, den ene får dö i sin välmaktstid,  där han sitter i allsköns frid och ro;

Gen moun ki pa janm malad jouk yo mouri. Jouk jou yo antre anba tè, yo kontan, yo pa gen tèt chaje.

 hans stävor hava fått stå fulla med mjölk,  och märgen i hans ben har bevarat sin saft.

Yo gra nan tout kò yo, tout zo yo plen ak mwèl.

 Den andre måste dö med bedrövad själ,  och aldrig fick han njuta av någon lycka.

Yon lòt menm pa janm konnen sa ki rele kè kontan. Li pase tout lavi l' nan nesesite, li mouri nan mizè.

 Tillsammans ligga de så i stoftet,  och förruttnelsens maskar övertäcka dem.

Men, lè tou de mouri, yo antere yo, vèmen kouvri kadav yo menm jan.

 Se, jag känner väl edra tankar  och de funder med vilka I viljen nedslå mig.

Men wi, mwen konnen sa ki nan tèt nou. Mwen konnen ki move lide n'ap fè sou mwen koulye a.

 I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus,  av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»

N'ap mande kote kay gwo zotobre a. Sa ki rive kay nèg ki te konn fè sa ki mal la.

 Haven I då ej frågat dem som vida foro,  och akten I ej på deras vittnesbörd:

Kouman? Nou pa pale ak moun ki vwayaje? Nou pa konn ki nouvèl y'ap bay?

 att den onde bliver sparad på ofärdens dag  och bärgad undan på vredens dag?

Jou Bondye ankòlè, lè l'ap pini an, se toujou mechan yo ki resi chape kò yo!

 Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg?  Vem vedergäller honom, vad han än må göra?

Men, ki moun ki ka kanpe devan yo pou akize yo? Ki moun ki ka fè yo peye sa yo fè a?

 Och när han har blivit bortförd till graven,  så vakar man sedan där vid kullen.

Yo fè bèl lantèman pou yo. Yo mete moun veye tonm yo.

 Ljuvligt får han vilja under dalens torvor.  I hans spår drager hela världen fram;  före honom har och otaliga gått.

Foul moun ap swiv sèkèy yo, yon pati moun devan, yon pati moun dèyè. Menm tè a chita dous sou kadav yo.

 Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst?  Av edra svar står allenast trolösheten kvar.

Lèfini, n'ap chache konsole m' ak yon bann pawòl san sans. Tou sa n'ap reponn mwen la a se manti.