Job 21

Därefter tog Job till orda och sade:
Job prit la parole et dit:
 Hören åtminstone på mina ord;  låten det vara den tröst som I given mig.
Ecoutez, écoutez mes paroles, Donnez-moi seulement cette consolation.
 Haven fördrag med mig, så att jag får tala;  sedan jag har talat, må du bespotta.
Laissez-moi parler, je vous prie; Et, quand j'aurai parlé, tu pourras te moquer.
 Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga?  Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
Est-ce contre un homme que se dirige ma plainte? Et pourquoi mon âme ne serait-elle pas impatiente?
 Akten på mig, så skolen I häpna  och nödgas lägga handen på munnen.
Regardez-moi, soyez étonnés, Et mettez la main sur la bouche.
 Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv,  och förfäran griper mitt kött.
Quand j'y pense, cela m'épouvante, Et un tremblement saisit mon corps.
 Varför få de ogudaktiga leva,  ja, med åldern växa till i rikedom?
Pourquoi les méchants vivent-ils? Pourquoi les voit-on vieillir et accroître leur force?
 De se sina barn leva kvar hos sig,  och sin avkomma hava de inför sina ögon.
Leur postérité s'affermit avec eux et en leur présence, Leurs rejetons prospèrent sous leurs yeux.
 Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse;  Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
Dans leurs maisons règne la paix, sans mélange de crainte; La verge de Dieu ne vient pas les frapper.
 När deras boskap parar sig, är det icke förgäves;  lätt kalva deras kor, och icke i otid.
Leurs taureaux sont vigoureux et féconds, Leurs génisses conçoivent et n'avortent point.
 Sina barn släppa de ut såsom en hjord,  deras piltar hoppa lustigt omkring.
Ils laissent courir leurs enfants comme des brebis, Et les enfants prennent leurs ébats.
 De stämma upp med pukor och harpor,  och glädja sig vid pipors ljud.
Ils chantent au son du tambourin et de la harpe, Ils se réjouissent au son du chalumeau.
 De förnöta sina dagar i lust,  och ned till dödsriket fara de i frid.
Ils passent leurs jours dans le bonheur, Et ils descendent en un instant au séjour des morts.
 Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss,  dina vägar vilja vi icke veta av.
Ils disaient pourtant à Dieu: Retire-toi de nous; Nous ne voulons pas connaître tes voies.
 Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom?  och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»
Qu'est-ce que le Tout-Puissant, pour que nous le servions? Que gagnerons-nous à lui adresser nos prières?
 Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka,  och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
Quoi donc! ne sont-ils pas en possession du bonheur? -Loin de moi le conseil des méchants!
 Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa,  huru ofta händer det att ofärd kommer över dem,  och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
Mais arrive-t-il souvent que leur lampe s'éteigne, Que la misère fonde sur eux, Que Dieu leur distribue leur part dans sa colère,
 De borde ju bliva såsom halm för vinden,  lika agnar som stormen rycker bort.
Qu'ils soient comme la paille emportée par le vent, Comme la balle enlevée par le tourbillon?
 »Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.»  Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
Est-ce pour les fils que Dieu réserve le châtiment du père? Mais c'est lui que Dieu devrait punir, pour qu'il le sente;
 Med egna ögon borde han se sitt fall,  och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
C'est lui qui devrait contempler sa propre ruine, C'est lui qui devrait boire la colère du Tout-Puissant.
 Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta,  när hans månaders antal har nått sin ände?
Car, que lui importe sa maison après lui, Quand le nombre de ses mois est achevé?
 »Skall man då lära Gud förstånd,  honom som dömer över de högsta?»
Est-ce à Dieu qu'on donnera de la science, A lui qui gouverne les esprits célestes?
 Ja, den ene får dö i sin välmaktstid,  där han sitter i allsköns frid och ro;
L'un meurt au sein du bien-être, De la paix et du bonheur,
 hans stävor hava fått stå fulla med mjölk,  och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
Les flancs chargés de graisse Et la moelle des os remplie de sève;
 Den andre måste dö med bedrövad själ,  och aldrig fick han njuta av någon lycka.
L'autre meurt, l'amertume dans l'âme, Sans avoir joui d'aucun bien.
 Tillsammans ligga de så i stoftet,  och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
Et tous deux se couchent dans la poussière, Tous deux deviennent la pâture des vers.
 Se, jag känner väl edra tankar  och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
Je sais bien quelles sont vos pensées, Quels jugements iniques vous portez sur moi.
 I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus,  av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»
Vous dites: Où est la maison de l'homme puissant? Où est la tente qu'habitaient les impies?
 Haven I då ej frågat dem som vida foro,  och akten I ej på deras vittnesbörd:
Mais quoi! n'avez-vous point interrogé les voyageurs, Et voulez-vous méconnaître ce qu'ils prouvent?
 att den onde bliver sparad på ofärdens dag  och bärgad undan på vredens dag?
Au jour du malheur, le méchant est épargné; Au jour de la colère, il échappe.
 Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg?  Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
Qui lui reproche en face sa conduite? Qui lui rend ce qu'il a fait?
 Och när han har blivit bortförd till graven,  så vakar man sedan där vid kullen.
Il est porté dans un sépulcre, Et il veille encore sur sa tombe.
 Ljuvligt får han vilja under dalens torvor.  I hans spår drager hela världen fram;  före honom har och otaliga gått.
Les mottes de la vallée lui sont légères; Et tous après lui suivront la même voie, Comme une multitude l'a déjà suivie.
 Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst?  Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
Pourquoi donc m'offrir de vaines consolations? Ce qui reste de vos réponses n'est que perfidie.