Job 9

Därefter tog Job till orda och sade:

Odpověděv pak Job, řekl:

 Ja, förvisso vet jag att så är;  huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?

I ovšem vím, žeť tak jest; nebo jak by mohl člověk spravedliv býti před Bohem silným?

 Vill han gå till rätta med henne,  så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.

A chtěl-li by se hádati s ním, nemohl by jemu odpovědíti ani na jedno z tisíce slov.

 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft,  vem kan trotsa honom och dock slippa undan;

Moudrého jest srdce a silný v moci. Kdo zatvrdiv se proti němu, pokoje užil?

 honom som oförtänkt flyttar bort berg  och omstörtar dem i sin vrede;

On přenáší hory, než kdo shlédne, a podvrací je v prchlivosti své.

 honom som kommer jorden att vackla från sin plats,  och dess pelare bäva därvid;

On pohybuje zemí z místa jejího, tak že se třesou sloupové její.

 honom som befaller solen, så går hon icke upp,  och som sätter stjärnorna under försegling;

On když zapovídá slunci, nevychází, a hvězdy zapečeťuje.

 honom som helt allena spänner ut himmelen  och skrider fram över havets toppar;

On roztahuje nebe sám, a šlapá po vlnách mořských.

 honom som har gjort Karlavagnen och Orion,  Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;

On učinil Arktura, Oriona, Kuřátka a hvězdy skryté na poledne.

 honom som gör stora och outrannsakliga ting  och under, flera än någon kan räkna?

On činí věci veliké, a to nevystižitelné a divné, jimž není počtu.

 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det,  han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.

Ano jde-li mimo mne, tedy nevidím; ovšem když pomíjí, neznamenám ho.

 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom?  Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»

Tolikéž jestliže co uchvátí, kdo mu to rozkáže navrátiti? Kdo dí jemu: Co činíš?

 Gud, han ryggar icke sin vrede;  för honom har Rahabs följe måst böja sig;

Nezdržel-li by Bůh hněvu svého, klesli by před ním spolu spuntovaní, jakkoli mocní.

 huru skulle jag då våga svara honom,  välja ut ord till att tala med honom?

Jakž bych já tedy jemu odpovídati, a jaká slova svá proti němu vyhledati mohl?

 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara;  jag finge anropa min motpart om misskund.

Kterémuž, bych i spravedliv byl, nebudu odpovídati, ale před soudcím svým pokořiti se budu.

 Och om han än svarade mig på mitt rop,  så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.

Ač bych pak i volal, a on mi se ozval, neuvěřím, aby vyslyšel hlas můj,

 Ty med storm hemsöker han mig  och slår mig med sår på sår, utan sak.

Poněvadž vichřicí setřel mne, rozmnožil rány mé bez příčiny.

 Han unnar mig icke att hämta andan;  nej, med bedrövelser mättar han mig.

Aniž mi dá oddechnouti, ale sytí mne hořkostmi.

 Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!»,  gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»

Obrátil-li bych se k moci, aj, onť jest nejsilnější; pakli k soudu, kdo mi rok složí?

 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig;  vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.

Jestliže se za spravedlivého stavěti budu, ústa má potupí mne; pakli za upřímého, převráceného mne býti ukáží.

 Men ostrafflig är jag!  Jag aktar ej mitt liv,  jag frågar icke efter, om jag får leva.

Jsem-li upřímý, nebudu věděti toho; nenáviděti budu života svého.

 Det må gå som det vill, nu vare det sagt:  han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.

Jediná jest věc, pročež jsem to mluvil, že upřímého jako bezbožného on zahlazuje.

 Om en landsplåga kommer med plötslig död,  så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.

Jestliže bičem náhle usmrcuje, zkušování nevinných se posmívá;

 Jorden är given i de ogudaktigas hand,  och täckelse sätter han för dess domares ögon.  Är det ej han som gör det, vem är det då?

Země dána bývá v ruku bezbožného, tvář soudců jejich zakrývá: jestliže ne on, kdož jiný jest?

 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare,  de fly bort utan att hava sett någon lycka;

Dnové pak moji rychlejší byli nežli posel; utekli, aniž viděli dobrých věcí.

 de ila åstad såsom en farkost av rör,  såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.

Pominuli jako prudké lodí, jako orlice letící na pastvu.

 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer,  att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,

Dím-li: Zapomenu se na své naříkání, zanechám horlení svého, a posilím se:

 Så måste jag dock bäva för alla mina kval;  jag vet ju att du icke skall döma mig fri.

Lekám se všech bolestí svých, vida, že mne jich nezprostíš.

 Nej, såsom skyldig måste jag stå där;  varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?

Jestli jsem bezbožný, pročež bych nadarmo pracoval?

 Om jag än tvår mig i snö  och renar mina händer i lutsalt,

Ano bych se i umyl vodou sněžnou, a očistil mýdlem ruce své,

 så skall du dock sänka mig ned i pölen,  så att mina kläder måste vämjas vid mig.

Tedy v jámě pohřížíš mne, tak že se ode mne zprzní i to roucho mé.

 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom,  ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;

Nebo Bůh není člověkem jako já, jemuž bych odpovídati mohl, a abychom vešli spolu v soud.

 ingen skiljeman finnes mellan oss,  ingen som har myndighet över oss båda.

Aniž máme prostředníka mezi sebou, kterýž by rozhodl nás oba.

 Må han blott vända av från mig sitt ris,  och må fruktan för honom ej förskräcka mig;

Kdyby odjal ode mne prut svůj, a strach jeho aby mne nekormoutil,

 då skall jag tala utan att rädas för honom,  ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.

Tehdáž bych mluvil, a nebál bych se, poněvadž není toho tak při mně.