Job 8

Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:

Tedy odpovídaje Bildad Suchský, řekl:

 Huru länge vill du hålla på med sådant tal  och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?

Dokudž mluviti budeš takové věci, a slova úst tvých budou jako vítr násilný?

 Skulle väl Gud kunna kränka rätten?  Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?

Což by Bůh silný neprávě soudil,a Všemohoucí což by převracel spravedlnost?

 Om dina barn hava syndat mot honom  och han gav dem i sina överträdelsers våld,

Synové zajisté tvoji že zhřešili proti němu, proto pustil je po nepravosti jejich.

 så vet, att om du själv söker Gud  och beder till den Allsmäktige om misskund,

Kdybys ty opravdově hledal Boha silného, a Všemohoucímu se modlil,

 då, om du är ren och rättsinnig,  ja, då skall han vakna upp till din räddning  och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;

A byl čistý a upřímý: jistě žeť by se hned probudil k tobě, a napravil by příbytek spravedlnosti tvé.

 och så skall din första tid synas ringa,  då nu din sista tid har blivit så stor.

A byly by první věci tvé špatné, poslední pak rozmnožily by se náramně.

 Ty fråga framfarna släkten,  och akta på vad fäderna hava utrönt

Nebo vzeptej se, prosím, věku starého, a nastroj se k zpytování otců jejich.

 -- vi själva äro ju från i går och veta intet,  en skugga äro våra dagar på jorden;

(Myť zajisté včerejší jsme, aniž jsme čeho povědomi; k tomu dnové naši jsou jako stín na zemi.)

 men de skola undervisa dig och säga dig det,  ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:

Zdaliž tě oni nenaučí, a nepovědí tobě, a z srdce svého nevynesou-liž slov?

 »Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank,  eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?

Zdali roste třtí bez bahna? Roste-liž rákosí bez vody?

 Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd,  måste den då vissna, före allt annat gräs.

Nýbrž ještě za zelena, dříve než vytrháno bývá, ano prvé než jaká jiná tráva, usychá.

 Så går det alla som förgäta Gud;  den gudlöses hopp måste varda om intet.

Tak stezky všech zapomínajících se na Boha silného, tak, pravím, naděje pokrytce zahyne.

 Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig  och hans förtröstan lik spindelns väv.

Klesne naděje jeho, a doufání jeho jako dům pavouka.

 Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd;  han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.

Spolehne-li na dům svůj, neostojí; chytí-li se ho, nezdrží.

 Lik en frodig planta växer han i solens sken,  ut över lustgården sträcka sig hans skott;

Vláhu má před sluncem, tak že z zahrady jeho výstřelkové jeho vynikají.

 kring stenröset slingra sig hans rötter,  mellan stenarna bryter han sig fram.

Při vrchovišti kořenové jeho hustě rostou, i na místech skalnatých rozkládá se.

 Men när så Gud rycker bort honom från hans plats,  då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'

A však bývá-li zachvácen z místa svého, až by se ho i odečtlo, řka: Nevidělo jsem tě:

 Ja, så går det med hans levnads fröjd,  och ur mullen få andra växa upp.»

Tožť ta radost života jeho, a z země jiný vykvetá.

 Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig,  han håller ej heller de onda vid handen.

Aj, Bůh silný nepohrdá upřímým, ale nešlechetným ruky nepodává:

 Så bida då, till dess han fyller din mun med löje  och dina läppar med jubel.

Až i naplní smíchem ústa tvá, a rty tvé plésáním,

 De som hata dig varda då höljda med skam,  och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.

Když nenávidící tebe v hanbu oblečeni budou, a stánku lidí bezbožných nikdež nebude.