Job 20

Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:

Odpovídaje pak Zofar Naamatský, řekl:

 På sådant tal giva mina tankar mig ett svar,  än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.

Z příčiny té myšlení má k odpovídání tobě nutí mne, a to abych rychle učinil,

 Smädlig tillrättavisning måste jag höra,  och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.

Že kárání k zahanbení svému slyším, pročež duch můj osvícený nutí mne, aťbych odpovídal.

 Vet du då icke att så har varit från evig tid,  från den stund då människor sattes på jorden:

Zdaž nevíš o tom, že od věků, a jakž postavil Bůh člověka na zemi,

 att de ogudaktigas jubel varar helt kort  och den gudlöses glädje ett ögonblick?

Plésání bezbožných krátké jest, a veselí pokrytce jen na chvílku?

 Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen  och hans huvud når intill molnen,

Byť pak vstoupila až k nebi pýcha jeho, a hlava jeho oblaku by se dotkla,

 Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck;  de som sågo honom måste fråga: »Var är han?»

Však jako lejno jeho na věky zahyne. Ti, kteříž jej vídali, řeknou: Kam se poděl?

 Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer;  han förjagas såsom en syn om natten.

Jako sen pomine, aniž ho naleznou; nebo uteče jako vidění noční.

 Det öga som såg honom ser honom icke åter,  och hans plats får ej skåda honom mer.

Oko, kteréž ho vídalo, již ho nikdy neuzří, aniž více patřiti bude na něj místo jeho.

 Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma,  hans händer återbära hans vinning.

Synové jeho budou přízně u nuzných hledati, a ruce jeho musejí zase vraceti loupež svou.

 Bäst ungdomskraften fyller hans ben,  skall den ligga i stoftet med honom.

Kosti jeho naplněny jsou hříchy mladosti jeho, a s ním v prachu lehnou.

 Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun,  så att han gömmer den under sin tunga,

A ačkoli zlost sladne v ústech jeho, a chová ji pod jazykem svým;

 är rädd om den och ej vill gå miste därom,  utan håller den förvarad inom sin gom,

Kochá se v ní, a nepouští jí, ale zdržuje ji u prostřed dásní svých:

 så förvandlas denna kost i hans inre,  bliver huggormsetter i hans liv.

Však pokrm ten ve střevách jeho promění se; bude jako žluč hadů nejlítějších u vnitřnostech jeho.

 Den rikedom han har slukat måste han utspy;  av Gud drives den ut ur hans buk.

Zboží nahltané vyvrátí, z břicha jeho Bůh silný je vyžene.

 Ja, huggormsgift kommer han att dricka,  av etterormens tunga bliver han dräpt.

Jed hadů lítých ssáti bude, zabije ho jazyk ještěrčí.

 Ingen bäck får vederkvicka hans syn,  ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.

Neuzří pramenů potoků a řek medu a másla.

 Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav;  hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.

Navrátí úsilé cizí, a nezažive ho, vedlé nátisku svého rozličného; nebude na ně vesel.

 Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där;  han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.

Nebo utiskal a opouštěl nuzné, dům zloupil a nestavěl ho.

 Han visste ej av någon ro för sin buk,  men han skall icke rädda sig med sina skatter.

Pročež nesezná nic pokojného v životě svém, aniž které nejrozkošnější své věci bude moci zachovati.

 Intet slapp undan hans glupskhet,  därför äger och hans lycka intet bestånd.

Nic mu nepozůstane z pokrmu jeho, tak že nebude míti, čím by se troštoval.

 Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd,  och envar eländig vänder då mot honom sin hand.

Byť pak i dovršena byla hojnost jeho, ssoužení míti bude; každá ruka trapiče oboří se na něj.

 Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld;  sin vredes glöd skall Gud sända över honom  och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.

By měl čím naplniti břicho své, dopustí na něj Bůh prchlivost hněvu svého, kterouž na něj dštíti bude i na pokrm jeho.

 Om han flyr undan för vapen av järn,  så genomborras han av kopparbågens skott.

Když utíkati bude před zbrojí železnou, prostřelí ho lučiště ocelivé.

 När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg,  när den ljungande udden kommer fram ur hans galla,  då falla dödsfasorna över honom.

Střela vyňata bude z toulu a vystřelena, nadto meč pronikne žluč jeho; a když odcházeti bude, přikvačí jej hrůzy.

 Idel mörker är förvarat åt hans skatter;  till mat gives honom eld som brinner utan pust,  den förtär vad som är kvar i hans hydda.

Všeliká neštěstí jsou polečena v skrýších jeho, zžíře jej oheň nerozdmýchaný, zle se povede i pozůstalému v stanu jeho.

 Himmelen lägger hans missgärning i dagen,  och jorden reser sig upp emot honom.

Odkryjí nebesa nepravost jeho, a země povstane proti němu.

 Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos,  likt förrinnande vatten, på vredens dag.

Rozptýlena bude úroda domu jeho, rozplyne se v den hněvu jeho.

 Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud,  sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.

Tenť jest podíl člověka bezbožného od Boha, to, pravím, dědictví vyrčené jemu od Boha silného.