Job 19

Därefter tog Job till orda och sade:

Tedy odpověděv Job, řekl:

 Huru länge skolen I bedröva min själ  och krossa mig sönder med edra ord?

Dokudž trápiti budete duši mou, a dotírati na mne řečmi svými?

 Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig  och kränkt mig utan all försyn.

Již na desetkrát zhaněli jste mne, aniž se stydíte, že se zatvrzujete proti mně.

 Om så är, att jag verkligen har farit vilse,  då är förvillelsen min egen sak.

Ale nechť jest tak, že jsem zbloudil, při mně zůstane blud můj.

 Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig,  och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,

Jestliže se pak vždy proti mně siliti chcete, a obviňujíc mne, za pomoc sobě bráti proti mně potupu mou:

 så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt  och att han har omsnärjt mig med sitt nät.

Tedy vězte, že Bůh podvrátil mne, a sítí svou otáhl mne.

 Se, jag klagar över våld, men får intet svar;  jag ropar, men får icke rätt.

Nebo aj, volám-li pro nátisk, nemám vyslyšení; křičím-li, není rozsouzení.

 Min väg har han iat, så att jag ej kommer fram,  och över mina stigar breder han mörker.

Cestu mou zapletl tak, abych nikoli projíti nemohl, a stezky mé temnostmi zastřel.

 Min ära har han avklätt mig,  och från mitt huvud har han tagit bort kronan.

Slávu mou se mne strhl, a sňal korunu s hlavy mé.

 Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås;  han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.

Zpodvracel mne všudy vůkol, abych zahynul, a vyvrátil jako strom naději mou.

 Sin vrede låter han brinna mot mig  och aktar mig såsom sina ovänners like.

Nadto zažžel proti mně prchlivost svou, a přičtl mne mezi nepřátely své.

 Hans skaror draga samlade fram  och bereda sig väg till anfall mot mig;  de lägra sig runt omkring min hydda.

Pročež přitáhše houfové jeho, učinili sobě ke mně cestu, a vojensky se položili okolo stanu mého.

 Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder;  mina bekanta äro idel främlingar mot mig.

Bratří mé ode mne vzdálil, a známí moji všelijak se mne cizí.

 Mina närmaste hava dragit sig undan,  och mina förtrogna hava förgätit mig.

Opustili mne příbuzní moji, a známí moji zapomenuli se na mne.

 Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling;  en främmande man har jag blivit i deras ögon.

Podruhové domu mého a děvky mé za cizího mne mají, cizozemec jsem před očima jejich.

 Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke;  ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.

Na služebníka svého volám, ale neozývá se, i když ho ústy svými pěkně prosím.

 Min andedräkt är vidrig för min hustru,  jag väcker leda hos min moders barn.

Dýchání mého štítí se manželka má, ačkoli pokorně jí prosím, pro dítky života mého.

 Till och med de små barnen visa mig förakt;  så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.

Nadto i ti nejšpatnější pohrdají mnou; i když povstanu, utrhají mi.

 Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med;  de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.

V ošklivost mne sobě vzali všickni rádcové moji, a ti, kteréž miluji, obrátili se proti mně.

 Benen i min kropp tränga ut i hud och hull;  knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.

K kůži mé jako k masu mému přilnuly kosti mé, kůže při zubích mých toliko v cele zůstala.

 Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner,  då nu Guds hand så har hemsökt mig.

Slitujte se nade mnou, slitujte se nade mnou, vy přátelé moji; nebo ruka Boží se mne dotkla.

 Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud,  och aldrig bliva mätta av mitt kött?

Proč mi se protivíte tak jako Bůh silný, a masem mým nemůžte se nasytiti?

 Ack att mina ord skreves upp,  ack att de bleve upptecknade i en bok,

Ó kdyby nyní sepsány byly řeči mé, ó kdyby v knihu vepsány byly,

 ja, bleve med ett stift av järn och med bly  för evig tid inpräglade i klippan!

Anobrž rafijí železnou a olovem na věčnost na skále aby vyryty byly.

 Dock, jag vet att min förlossare lever,  och att han till slut skall stå fram över stoftet.

Ačkoli já vím, že vykupitel můj živ jest, a že v den nejposlednější nad prachem se postaví.

 Och sedan denna min sargade hud är borta,  skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.

A ač by kůži mou i tělo červi zvrtali, však vždy v těle svém uzřím Boha.

 Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp,  för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling;  därefter trånar jag i mitt innersta.

Kteréhož já uzřím sobě, a oči mé spatří jej, a ne jiný, jakkoli zhynula ledví má u vnitřnosti mé.

 Men när I tänken: »huru skola vi icke ansätta honom!»  -- såsom vore skulden att finna hos mig --

Ješto byste říci měli: I pročež ho trápíme? poněvadž základ dobré pře při mně se nalézá.

 då mån I taga eder till vara för svärdet,  ty vreden hör till de synder som straffas med svärd;  så mån I då besinna att en dom skall komma.

Bojte se meče, nebo pomsta za nepravosti jest meč, a vězte, žeť bude soud.