Job 36

Vidare sade Elihu:

Elihu nastavi i reče:

 Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked,  ty ännu något har jag att säga till Guds försvar.

"Strpi se malo, pa ću te poučit', jer još nisam sve rekao za Boga.

 Min insikt vill jag hämta vida ifrån,  och åt min skapare vill jag skaffa rätt.

Izdaleka ću svoje iznijet' znanje da Stvoritelja svojega opravdam.

 Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn;  en man med fullgod insikt har du framför dig.

Zaista, za laž ne znaju mi riječi, uza te je čovjek znanjem savršen.

 Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen,  han som är så väldig i sitt förstånds kraft.

Gle, Bog je silan, ali ne prezire, silan je snagom razuma svojega.

 Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv,  men åt de arma skaffar han rätt.

Opakome on živjeti ne daje, nevoljnicima pravicu pribavlja.

 Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga;  de få trona i konungars krets,  för alltid låter han dem sitta där i höghet.

S pravednika on očiju ne skida, na prijestolje ih diže uz kraljeve da bi dovijeka bili uzvišeni.

 Och om de läggas bundna i kedjor  och fångas i eländets snaror,

Ako su negvam' oni okovani i užetima nevolje sputani,

 så vill han därmed visa dem vad de hava gjort,  och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod;

djela njihova on im napominje, kazuje im grijeh njine oholosti.

 han vill då öppna deras öra för tuktan  och mana dem att vända om ifrån fördärvet.

Tad im otvara uho k opomeni i poziva ih da se zla okane.

 Om de då höra på honom och underkasta sig,  så få de framleva sina dagar i lycka  och sina år i ljuvlig ro.

Poslušaju li te mu se pokore, dani im završavaju u sreći, u užicima godine njihove.

 Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen  och omkomma, när de minst tänka det.

Ne slušaju li, od koplja umiru, zaglave, sami ne znajući kako.

 Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede  och icke anropa honom, när han lägger dem i band,

A srca opaka mržnju njeguju, ne ištu pomoć kad ih on okuje;

 deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden,  och deras liv skall dela tempelbolares lott.

u cvatu svoga dječaštva umiru i venu poput hramskih milosnika.

 Genom lidandet vill han rädda den lidande,  och genom betrycket vill han öppna hans öra.

Nevoljnog on bijedom njegovom spasava i u nesreći otvara mu oči:

 Så sökte han ock draga dig ur nödens gap,  ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde;  och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter.

izbavit će te iz ždrijela tjeskobe k prostranstvima bezgraničnim izvesti, k prepunu stolu mesa pretiloga.

 Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom;  ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast.

Ako sudio nisi opakima, ako si pravo krnjio siroti,

 Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid,  och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.

nek' te obilje odsad ne zavede i nek' te dar prebogat ne iskvari.

 Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd  och genom allt som nu har prövat din kraft?

Nek' ti je gavan k'o čovjek bez zlata, a čovjek jake ruke poput slaba.

 Du må ej längta så ivrigt efter natten,  den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats.

Ne goni one koji su ti tuđi da rodbinu na njino mjesto staviš.

 Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är;  sådant behagar dig ju mer än att lida.

Pazi se da u nepravdu ne skreneš, jer zbog nje snađe tebe iskušenje.

 Se, Gud är upphöjd genom sin kraft.  Var finnes någon mästare som är honom lik?

Gle, uzvišen je Bog u svojoj snazi! Zar učitelja ima poput njega?

 Vem har föreskrivit honom hans väg,  och vem kan säga: »Du gör vad orätt är?»

Tko je njemu put njegov odredio? Tko će mu reći: 'Radio si krivo'?

 Tänk då på att upphöja hans gärningar,  dem vilka människorna besjunga

Spomeni se veličati mu djelo što ga pjesmama ljudi opjevaše.

 och som de alla skåda med lust,  de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran.

S udivljenjem svijet čitav ga promatra, divi se čovjek, pa ma izdaleka.

 Ja, Gud är för hög för vårt förstånd,  hans år äro flera än någon kan utrannsaka.

Veći je Bog no što pojmit' možemo, nedokučiv je broj ljeta njegovih!

 Se, vattnets droppar drager han uppåt,  och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram;

U visini on skuplja kapi vode te dažd u paru i maglu pretvara.

 skyarna gjuta dem ut såsom en ström,  låta dem drypa ned över talrika människor.

Pljuskovi tada pljušte iz oblaka, po mnoštvu ljudskom dažde obilato.

 Ja, kan någon fatta molnens utbredning,  braket som utgår från hans hydda?

Tko li će shvatit' širenje oblaka, tutnjavu strašnu njegovih šatora?

 Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen,  och själva havsgrunden höljer han in däri.

Gle, on nad sobom razastire svjetlost i dno morsko on vodama pokriva.

 Ty så utför han sina domar över folken;  så bereder han ock näring i rikligt mått.

Pomoću njih on podiže narode, u izobilju hranom ih dariva.

 I ljungeldsljus höljer han sina händer  och sänder det ut mot dem som begynna strid.

On munju drži objema rukama i kazuje joj kamo će zgoditi.

 Budskap om honom bär hans dunder;  själva boskapen bebådar hans antåg.

Glasom gromovnim sebe navješćuje, stiže s gnjevom da zgromi opačinu.