Proverbs 8

 Hör, visheten ropar,  och förståndet höjer sin röst.

أَلَعَلَّ الْحِكْمَةَ لاَ تُنَادِي؟ وَالْفَهْمَ أَلاَ يُعْطِي صَوْتَهُ؟

 Uppe på höjderna står hon,  vid vägen, där stigarna mötas.

عِنْدَ رُؤُوسِ الشَّوَاهِقِ، عِنْدَ الطَّرِيقِ بَيْنَ الْمَسَالِكِ تَقِفُ.

 Invid portarna, vid ingången till staden  där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:

بِجَانِبِ الأَبْوَابِ، عِنْدَ ثَغْرِ الْمَدِينَةِ، عِنْدَ مَدْخَلِ الأَبْوَابِ تُصَرِّحُ:

 Till eder, I man, vill jag ropa,  och min röst skall utgå till människors barn.

«لَكُمْ أَيُّهَا النَّاسُ أُنَادِي، وَصَوْتِي إِلَى بَنِي آدَمَ.

 Lären klokhet, I fåkunnige,  och I dårar, lären förstånd.

أَيُّهَا الْحَمْقَى تَعَلَّمُوا ذَكَاءً، وَيَا جُهَّالُ تَعَلَّمُوا فَهْمًا.

 Hören, ty om höga ting vill jag tala,  och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.

اِسْمَعُوا فَإِنِّي أَتَكَلَّمُ بِأُمُورٍ شَرِيفَةٍ، وَافْتِتَاحُ شَفَتَيَّ اسْتِقَامَةٌ.

 Ja, sanning skall min mun tala,  en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.

لأَنَّ حَنَكِي يَلْهَجُ بِالصِّدْقِ، وَمَكْرَهَةُ شَفَتَيَّ الْكَذِبُ.

 Rättfärdiga äro alla min muns ord;  i dem finnes intet falskt eller vrångt.Ps. 119,75, 151, 160.

كُلُّ كَلِمَاتِ فَمِي بِالْحَقِّ. لَيْسَ فِيهَا عِوَجٌ وَلاَ الْتِوَاءٌ.

 De äro alla sanna för den förståndige  och rätta för dem som hava funnit kunskap.

كُلُّهَا وَاضِحَةٌ لَدَى الْفَهِيمِ، وَمُسْتَقِيمَةٌ لَدَى الَّذِينَ يَجِدُونَ الْمَعْرِفَةَ.

 Så tagen emot min tuktan hellre än silver,  och kunskap hellre än utvalt guld.Job 28,15 f. Ords. 3,14 f. 16,16.

خُذُوا تَأْدِيبِي لاَ الْفِضَّةَ، وَالْمَعْرِفَةَ أَكْثَرَ مِنَ الذَّهَبِ الْمُخْتَارِ.

 Ty visheten är bättre än pärlor;  allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.

لأَنَّ الْحِكْمَةَ خَيْرٌ مِنَ الَّلآلِئِ، وَكُلُّ الْجَوَاهِرِ لاَ تُسَاوِيهَا.

 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten,  och jag råder över eftertänksam insikt.

«أَنَا الْحِكْمَةُ أَسْكُنُ الذَّكَاءَ، وَأَجِدُ مَعْرِفَةَ التَّدَابِيرِ.

 Att frukta HERREN är att hata det onda;  ja, högfärd, högmod, en ond vandel  och en ränkfull mun, det hatar jag.

مَخَافَةُ الرَّبِّ بُغْضُ الشَّرِّ. الْكِبْرِيَاءَ وَالتَّعَظُّمَ وَطَرِيقَ الشَّرِّ وَفَمَ الأَكَاذِيبِ أَبْغَضْتُ.

 Hos mig finnes råd och utväg;  jag är förstånd, hos mig är makt.

لِي الْمَشُورَةُ وَالرَّأْيُ. أَنَا الْفَهْمُ. لِي الْقُدْرَةُ.

 Genom mig regera konungarna  och stadga furstarna vad rätt är.

بِي تَمْلِكُ الْمُلُوكُ، وَتَقْضِي الْعُظَمَاءُ عَدْلاً.

 Genom mig härska härskarna  och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.

بِي تَتَرَأَّسُ الرُّؤَسَاءُ وَالشُّرَفَاءُ، كُلُّ قُضَاةِ الأَرْضِ.

 Jag älskar dem som älska mig,  och de som söka mig, de finna mig.Vish. 6,12.

أَنَا أُحِبُّ الَّذِينَ يُحِبُّونَنِي، وَالَّذِينَ يُبَكِّرُونَ إِلَيَّ يَجِدُونَنِي.

 Rikedom och ära vinnas hos mig,  ädla skatter och rättfärdighet.Ords. 3,16.

عِنْدِي الْغِنَى وَالْكَرَامَةُ. قِنْيَةٌ فَاخِرَةٌ وَحَظٌّ.

 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld  och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.

ثَمَرِي خَيْرٌ مِنَ الذَّهَبِ وَمِنَ الإِبْرِيزِ، وَغَلَّتِي خَيْرٌ مِنَ الْفِضَّةِ الْمُخْتَارَةِ.

 På rättfärdighetens väg går jag fram,  mitt på det rättas stigar,

فِي طَرِيقِ الْعَدْلِ أَتَمَشَّى، فِي وَسَطِ سُبُلِ الْحَقِّ،

 till att giva dem som älska mig en rik arvedel  och till att fylla deras förrådshus.

فَأُوَرِّثُ مُحِبِّيَّ رِزْقًا وَأَمْلأُ خَزَائِنَهُمْ.

 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk,  i urminnes tid, innan han gjorde något annat.Syr. 1,4.

«اَلرَّبُّ قَنَانِي أَوَّلَ طَرِيقِهِ، مِنْ قَبْلِ أَعْمَالِهِ، مُنْذُ الْقِدَمِ.

 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen,  ända ifrån jordens urtidsdagar.

مُنْذُ الأَزَلِ مُسِحْتُ، مُنْذُ الْبَدْءِ، مُنْذُ أَوَائِلِ الأَرْضِ.

 Innan djupen voro till, blev jag född,  innan källor ännu funnos, fyllda med vatten

إِذْ لَمْ يَكُنْ غَمْرٌ أُبْدِئْتُ. إِذْ لَمْ تَكُنْ يَنَابِيعُ كَثِيرَةُ الْمِيَاهِ.

 Förrän bergens grund var lagd,  förrän höjderna funnos, blev jag född,

مِنْ قَبْلِ أَنْ تَقَرَّرَتِ الْجِبَالُ، قَبْلَ التِّلاَلِ أُبْدِئْتُ.

 när han ännu icke hade skapat land och mark,  ej ens det första av jordkretsens stoft.

إِذْ لَمْ يَكُنْ قَدْ صَنَعَ الأَرْضَ بَعْدُ وَلاَ الْبَرَارِيَّ وَلاَ أَوَّلَ أَعْفَارِ الْمَسْكُونَةِ.

 När han beredde himmelen, var jag tillstädes,  när han spände ett valv över djupet,Vish 9,9.

لَمَّا ثَبَّتَ السَّمَاوَاتِ كُنْتُ هُنَاكَ أَنَا. لَمَّا رَسَمَ دَائِرَةً عَلَى وَجْهِ الْغَمْرِ.

 när han fäste skyarna i höjden,  när djupets källor bröto fram med makt,

لَمَّا أَثْبَتَ السُّحُبَ مِنْ فَوْقُ. لَمَّا تَشَدَّدَتْ يَنَابِيعُ الْغَمْرِ.

 när han satte för havet dess gräns,  så att vattnet icke skulle överträda hans befallning,  när han fastställde jordens grundvalar --Job 38,10 f. Ps. 24,2. 1O4,9. Jer. 5,22.

لَمَّا وَضَعَ لِلْبَحْرِ حَدَّهُ فَلاَ تَتَعَدَّى الْمِيَاهُ تُخْمَهُ، لَمَّا رَسَمَ أُسُسَ الأَرْضِ،

 då fostrades jag såsom ett barn hos honom,  då hade jag dag efter dag min lust  och min lek inför hans ansikte beständigt;

كُنْتُ عِنْدَهُ صَانِعًا، وَكُنْتُ كُلَّ يَوْمٍ لَذَّتَهُ، فَرِحَةً دَائِمًا قُدَّامَهُ.

 jag hade min lek på hans jordkrets  och min lust bland människors barn.

فَرِحَةً فِي مَسْكُونَةِ أَرْضِهِ، وَلَذَّاتِي مَعَ بَنِي آدَمَ.

 Så hören mig nu, I barn,  ty saliga äro de som hålla mina vägar.

«فَالآنَ أَيُّهَا الْبَنُونَ اسْمَعُوا لِي. فَطُوبَى لِلَّذِينَ يَحْفَظُونَ طُرُقِي.

 Hören tuktan, så att I bliven visa,  ja, låten henne icke fara.

اسْمَعُوا التَّعْلِيمَ وَكُونُوا حُكَمَاءَ وَلاَ تَرْفُضُوهُ.

 Säll är den människa som hör mig,  så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag  håller vakt vid dörrposterna i mina portar.

طُوبَى لِلإِنْسَانِ الَّذِي يَسْمَعُ لِي سَاهِرًا كُلَّ يَوْمٍ عِنْدَ مَصَارِيعِي، حَافِظًا قَوَائِمَ أَبْوَابِي.

 Ty den som finner mig, han finner livet  och undfår nåd från HERREN.Ords. 3,16. 1 Joh. 5,11 f.

لأَنَّهُ مَنْ يَجِدُنِي يَجِدُ الْحَيَاةَ، وَيَنَالُ رِضًى مِنَ الرَّبِّ،

 Men den som går miste om mig han skadar sig själv; [ (Proverbs 8:37)  alla de som hata mig, de älska döden. ]

وَمَنْ يُخْطِئُ عَنِّي يَضُرُّ نَفْسَهُ. كُلُّ مُبْغِضِيَّ يُحِبُّونَ الْمَوْتَ».