Job 9

ויען איוב ויאמר׃
Därefter tog Job till orda och sade:
אמנם ידעתי כי כן ומה יצדק אנוש עם אל׃
 Ja, förvisso vet jag att så är;  huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
אם יחפץ לריב עמו לא יעננו אחת מני אלף׃
 Vill han gå till rätta med henne,  så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
חכם לבב ואמיץ כח מי הקשה אליו וישלם׃
 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft,  vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
המעתיק הרים ולא ידעו אשר הפכם באפו׃
 honom som oförtänkt flyttar bort berg  och omstörtar dem i sin vrede;
המרגיז ארץ ממקומה ועמודיה יתפלצון׃
 honom som kommer jorden att vackla från sin plats,  och dess pelare bäva därvid;
האמר לחרס ולא יזרח ובעד כוכבים יחתם׃
 honom som befaller solen, så går hon icke upp,  och som sätter stjärnorna under försegling;
נטה שמים לבדו ודורך על במתי ים׃
 honom som helt allena spänner ut himmelen  och skrider fram över havets toppar;
עשה עש כסיל וכימה וחדרי תמן׃
 honom som har gjort Karlavagnen och Orion,  Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
עשה גדלות עד אין חקר ונפלאות עד אין מספר׃
 honom som gör stora och outrannsakliga ting  och under, flera än någon kan räkna?
הן יעבר עלי ולא אראה ויחלף ולא אבין לו׃
 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det,  han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
הן יחתף מי ישיבנו מי יאמר אליו מה תעשה׃
 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom?  Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»
אלוה לא ישיב אפו תחתו שחחו עזרי רהב׃
 Gud, han ryggar icke sin vrede;  för honom har Rahabs följe måst böja sig;
אף כי אנכי אעננו אבחרה דברי עמו׃
 huru skulle jag då våga svara honom,  välja ut ord till att tala med honom?
אשר אם צדקתי לא אענה למשפטי אתחנן׃
 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara;  jag finge anropa min motpart om misskund.
אם קראתי ויענני לא אאמין כי יאזין קולי׃
 Och om han än svarade mig på mitt rop,  så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
אשר בשערה ישופני והרבה פצעי חנם׃
 Ty med storm hemsöker han mig  och slår mig med sår på sår, utan sak.
לא יתנני השב רוחי כי ישבעני ממררים׃
 Han unnar mig icke att hämta andan;  nej, med bedrövelser mättar han mig.
אם לכח אמיץ הנה ואם למשפט מי יועידני׃
 Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!»,  gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»
אם אצדק פי ירשיעני תם אני ויעקשני׃
 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig;  vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
תם אני לא אדע נפשי אמאס חיי׃
 Men ostrafflig är jag!  Jag aktar ej mitt liv,  jag frågar icke efter, om jag får leva.
אחת היא על כן אמרתי תם ורשע הוא מכלה׃
 Det må gå som det vill, nu vare det sagt:  han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
אם שוט ימית פתאם למסת נקים ילעג׃
 Om en landsplåga kommer med plötslig död,  så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
ארץ נתנה ביד רשע פני שפטיה יכסה אם לא אפוא מי הוא׃
 Jorden är given i de ogudaktigas hand,  och täckelse sätter han för dess domares ögon.  Är det ej han som gör det, vem är det då?
וימי קלו מני רץ ברחו לא ראו טובה׃
 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare,  de fly bort utan att hava sett någon lycka;
חלפו עם אניות אבה כנשר יטוש עלי אכל׃
 de ila åstad såsom en farkost av rör,  såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
אם אמרי אשכחה שיחי אעזבה פני ואבליגה׃
 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer,  att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
יגרתי כל עצבתי ידעתי כי לא תנקני׃
 Så måste jag dock bäva för alla mina kval;  jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
אנכי ארשע למה זה הבל איגע׃
 Nej, såsom skyldig måste jag stå där;  varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
אם התרחצתי במו שלג והזכותי בבר כפי׃
 Om jag än tvår mig i snö  och renar mina händer i lutsalt,
אז בשחת תטבלני ותעבוני שלמותי׃
 så skall du dock sänka mig ned i pölen,  så att mina kläder måste vämjas vid mig.
כי לא איש כמני אעננו נבוא יחדו במשפט׃
 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom,  ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
לא יש בינינו מוכיח ישת ידו על שנינו׃
 ingen skiljeman finnes mellan oss,  ingen som har myndighet över oss båda.
יסר מעלי שבטו ואמתו אל תבעתני׃
 Må han blott vända av från mig sitt ris,  och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
אדברה ולא איראנו כי לא כן אנכי עמדי׃
 då skall jag tala utan att rädas för honom,  ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.