Job 21

ויען איוב ויאמר׃

Därefter tog Job till orda och sade:

שמעו שמוע מלתי ותהי זאת תנחומתיכם׃

 Hören åtminstone på mina ord;  låten det vara den tröst som I given mig.

שאוני ואנכי אדבר ואחר דברי תלעיג׃

 Haven fördrag med mig, så att jag får tala;  sedan jag har talat, må du bespotta.

האנכי לאדם שיחי ואם מדוע לא תקצר רוחי׃

 Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga?  Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?

פנו אלי והשמו ושימו יד על פה׃

 Akten på mig, så skolen I häpna  och nödgas lägga handen på munnen.

ואם זכרתי ונבהלתי ואחז בשרי פלצות׃

 Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv,  och förfäran griper mitt kött.

מדוע רשעים יחיו עתקו גם גברו חיל׃

 Varför få de ogudaktiga leva,  ja, med åldern växa till i rikedom?

זרעם נכון לפניהם עמם וצאצאיהם לעיניהם׃

 De se sina barn leva kvar hos sig,  och sin avkomma hava de inför sina ögon.

בתיהם שלום מפחד ולא שבט אלוה עליהם׃

 Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse;  Gud låter sitt ris icke komma vid dem.

שורו עבר ולא יגעל תפלט פרתו ולא תשכל׃

 När deras boskap parar sig, är det icke förgäves;  lätt kalva deras kor, och icke i otid.

ישלחו כצאן עויליהם וילדיהם ירקדון׃

 Sina barn släppa de ut såsom en hjord,  deras piltar hoppa lustigt omkring.

ישאו כתף וכנור וישמחו לקול עוגב׃

 De stämma upp med pukor och harpor,  och glädja sig vid pipors ljud.

יבלו בטוב ימיהם וברגע שאול יחתו׃

 De förnöta sina dagar i lust,  och ned till dödsriket fara de i frid.

ויאמרו לאל סור ממנו ודעת דרכיך לא חפצנו׃

 Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss,  dina vägar vilja vi icke veta av.

מה שדי כי נעבדנו ומה נועיל כי נפגע בו׃

 Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom?  och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»

הן לא בידם טובם עצת רשעים רחקה מני׃

 Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka,  och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!

כמה נר רשעים ידעך ויבא עלימו אידם חבלים יחלק באפו׃

 Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa,  huru ofta händer det att ofärd kommer över dem,  och att han tillskiftar dem lotter i vrede?

יהיו כתבן לפני רוח וכמץ גנבתו סופה׃

 De borde ju bliva såsom halm för vinden,  lika agnar som stormen rycker bort.

אלוה יצפן לבניו אונו ישלם אליו וידע׃

 »Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.»  Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.

יראו עינו כידו ומחמת שדי ישתה׃

 Med egna ögon borde han se sitt fall,  och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.

כי מה חפצו בביתו אחריו ומספר חדשיו חצצו׃

 Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta,  när hans månaders antal har nått sin ände?

הלאל ילמד דעת והוא רמים ישפוט׃

 »Skall man då lära Gud förstånd,  honom som dömer över de högsta?»

זה ימות בעצם תמו כלו שלאנן ושליו׃

 Ja, den ene får dö i sin välmaktstid,  där han sitter i allsköns frid och ro;

עטיניו מלאו חלב ומח עצמותיו ישקה׃

 hans stävor hava fått stå fulla med mjölk,  och märgen i hans ben har bevarat sin saft.

וזה ימות בנפש מרה ולא אכל בטובה׃

 Den andre måste dö med bedrövad själ,  och aldrig fick han njuta av någon lycka.

יחד על עפר ישכבו ורמה תכסה עליהם׃

 Tillsammans ligga de så i stoftet,  och förruttnelsens maskar övertäcka dem.

הן ידעתי מחשבותיכם ומזמות עלי תחמסו׃

 Se, jag känner väl edra tankar  och de funder med vilka I viljen nedslå mig.

כי תאמרו איה בית נדיב ואיה אהל משכנות רשעים׃

 I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus,  av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»

הלא שאלתם עוברי דרך ואתתם לא תנכרו׃

 Haven I då ej frågat dem som vida foro,  och akten I ej på deras vittnesbörd:

כי ליום איד יחשך רע ליום עברות יובלו׃

 att den onde bliver sparad på ofärdens dag  och bärgad undan på vredens dag?

מי יגיד על פניו דרכו והוא עשה מי ישלם לו׃

 Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg?  Vem vedergäller honom, vad han än må göra?

והוא לקברות יובל ועל גדיש ישקוד׃

 Och när han har blivit bortförd till graven,  så vakar man sedan där vid kullen.

מתקו לו רגבי נחל ואחריו כל אדם ימשוך ולפניו אין מספר׃

 Ljuvligt får han vilja under dalens torvor.  I hans spår drager hela världen fram;  före honom har och otaliga gått.

ואיך תנחמוני הבל ותשובתיכם נשאר מעל׃

 Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst?  Av edra svar står allenast trolösheten kvar.