Job 21

Job prit la parole et dit:
Därefter tog Job till orda och sade:
Ecoutez, écoutez mes paroles, Donnez-moi seulement cette consolation.
 Hören åtminstone på mina ord;  låten det vara den tröst som I given mig.
Laissez-moi parler, je vous prie; Et, quand j'aurai parlé, tu pourras te moquer.
 Haven fördrag med mig, så att jag får tala;  sedan jag har talat, må du bespotta.
Est-ce contre un homme que se dirige ma plainte? Et pourquoi mon âme ne serait-elle pas impatiente?
 Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga?  Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
Regardez-moi, soyez étonnés, Et mettez la main sur la bouche.
 Akten på mig, så skolen I häpna  och nödgas lägga handen på munnen.
Quand j'y pense, cela m'épouvante, Et un tremblement saisit mon corps.
 Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv,  och förfäran griper mitt kött.
Pourquoi les méchants vivent-ils? Pourquoi les voit-on vieillir et accroître leur force?
 Varför få de ogudaktiga leva,  ja, med åldern växa till i rikedom?
Leur postérité s'affermit avec eux et en leur présence, Leurs rejetons prospèrent sous leurs yeux.
 De se sina barn leva kvar hos sig,  och sin avkomma hava de inför sina ögon.
Dans leurs maisons règne la paix, sans mélange de crainte; La verge de Dieu ne vient pas les frapper.
 Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse;  Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
Leurs taureaux sont vigoureux et féconds, Leurs génisses conçoivent et n'avortent point.
 När deras boskap parar sig, är det icke förgäves;  lätt kalva deras kor, och icke i otid.
Ils laissent courir leurs enfants comme des brebis, Et les enfants prennent leurs ébats.
 Sina barn släppa de ut såsom en hjord,  deras piltar hoppa lustigt omkring.
Ils chantent au son du tambourin et de la harpe, Ils se réjouissent au son du chalumeau.
 De stämma upp med pukor och harpor,  och glädja sig vid pipors ljud.
Ils passent leurs jours dans le bonheur, Et ils descendent en un instant au séjour des morts.
 De förnöta sina dagar i lust,  och ned till dödsriket fara de i frid.
Ils disaient pourtant à Dieu: Retire-toi de nous; Nous ne voulons pas connaître tes voies.
 Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss,  dina vägar vilja vi icke veta av.
Qu'est-ce que le Tout-Puissant, pour que nous le servions? Que gagnerons-nous à lui adresser nos prières?
 Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom?  och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»
Quoi donc! ne sont-ils pas en possession du bonheur? -Loin de moi le conseil des méchants!
 Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka,  och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
Mais arrive-t-il souvent que leur lampe s'éteigne, Que la misère fonde sur eux, Que Dieu leur distribue leur part dans sa colère,
 Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa,  huru ofta händer det att ofärd kommer över dem,  och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
Qu'ils soient comme la paille emportée par le vent, Comme la balle enlevée par le tourbillon?
 De borde ju bliva såsom halm för vinden,  lika agnar som stormen rycker bort.
Est-ce pour les fils que Dieu réserve le châtiment du père? Mais c'est lui que Dieu devrait punir, pour qu'il le sente;
 »Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.»  Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
C'est lui qui devrait contempler sa propre ruine, C'est lui qui devrait boire la colère du Tout-Puissant.
 Med egna ögon borde han se sitt fall,  och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
Car, que lui importe sa maison après lui, Quand le nombre de ses mois est achevé?
 Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta,  när hans månaders antal har nått sin ände?
Est-ce à Dieu qu'on donnera de la science, A lui qui gouverne les esprits célestes?
 »Skall man då lära Gud förstånd,  honom som dömer över de högsta?»
L'un meurt au sein du bien-être, De la paix et du bonheur,
 Ja, den ene får dö i sin välmaktstid,  där han sitter i allsköns frid och ro;
Les flancs chargés de graisse Et la moelle des os remplie de sève;
 hans stävor hava fått stå fulla med mjölk,  och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
L'autre meurt, l'amertume dans l'âme, Sans avoir joui d'aucun bien.
 Den andre måste dö med bedrövad själ,  och aldrig fick han njuta av någon lycka.
Et tous deux se couchent dans la poussière, Tous deux deviennent la pâture des vers.
 Tillsammans ligga de så i stoftet,  och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
Je sais bien quelles sont vos pensées, Quels jugements iniques vous portez sur moi.
 Se, jag känner väl edra tankar  och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
Vous dites: Où est la maison de l'homme puissant? Où est la tente qu'habitaient les impies?
 I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus,  av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»
Mais quoi! n'avez-vous point interrogé les voyageurs, Et voulez-vous méconnaître ce qu'ils prouvent?
 Haven I då ej frågat dem som vida foro,  och akten I ej på deras vittnesbörd:
Au jour du malheur, le méchant est épargné; Au jour de la colère, il échappe.
 att den onde bliver sparad på ofärdens dag  och bärgad undan på vredens dag?
Qui lui reproche en face sa conduite? Qui lui rend ce qu'il a fait?
 Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg?  Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
Il est porté dans un sépulcre, Et il veille encore sur sa tombe.
 Och när han har blivit bortförd till graven,  så vakar man sedan där vid kullen.
Les mottes de la vallée lui sont légères; Et tous après lui suivront la même voie, Comme une multitude l'a déjà suivie.
 Ljuvligt får han vilja under dalens torvor.  I hans spår drager hela världen fram;  före honom har och otaliga gått.
Pourquoi donc m'offrir de vaines consolations? Ce qui reste de vos réponses n'est que perfidie.
 Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst?  Av edra svar står allenast trolösheten kvar.