Psalms 68

För sångmästaren; av David; en psalm, en sång.

 Gud står upp;      hans fiender varda förskingrade,  och de som hata honom      fly för hans ansikte.

 Såsom rök fördrives,      så fördrivas de av dig;  likasom vaxet      smälter för eld,  så förgås de ogudaktiga      för Guds ansikte.

 Men de rättfärdiga äro glada,      de fröjda sig inför Gud      och jubla i glädje.

 Sjungen till Guds ära,      lovsägen hans namn.  Gören väg för honom      som drager fram genom öknarna.  Hans namn är HERREN,      fröjdens inför honom;

 de faderlösas fader      och änkors försvarare,  Gud i sin heliga boning,

 en Gud som förhjälper      de ensamma till ett hem,  och som för de fångna      ut till lycka;  allenast de gensträviga      måste bo i en öken.

 Gud, när du drog ut      i spetsen för ditt folk,      när du gick fram i ödemarken, Sela,

 då bävade jorden,      då utgöt himmelen sina flöden      inför Guds ansikte;  ja, Sinai bävade      för Guds ansikte;      Israels Guds.

 Ett nåderikt regn      lät du falla, o Gud;  ditt arvland, som försmäktade,      vederkvickte du.

 Din skara fick bo däri;  genom din godhet beredde du det      åt de betryckta, o Gud.

 Herren låter höra sitt ord,  stor är skaran av kvinnor som båda glädje:

 »Härskarornas konungar      fly, de fly,  och husmodern därhemma      får utskifta byte.

 Viljen I då ligga stilla      inom edra hägnader?  Duvans vingar      äro höljda i silver,  och hennes fjädrar      skimra av guld.

 När den Allsmäktige förströr      konungarna i landet,      faller snö på Salmon.»

 Ett Guds berg      är Basans berg,  ett högtoppigt berg      är Basans berg.

 Men varför sen I så avogt,      I höga berg,  på det berg som Gud      har utkorat till sitt säte,  det där ock HERREN      skall bo för alltid?

 Guds vagnar äro tiotusenden,      tusen och åter tusen;  Herren drog fram med dem,      Sinai är nu i helgedomen.

 Du for upp i höjden,      du tog fångar,  du undfick gåvor      bland människorna,  ja, också de gensträviga      skola bo hos HERREN Gud.

 Lovad vare Herren!  Dag efter dag bär han oss;      Gud är vår frälsning.  Sela.

 Gud är för oss      en Gud som frälsar,  och hos HERREN, Herren      finnes räddning från döden.

 Men Gud sönderkrossar      sina fienders huvuden,  krossar hjässan      på den som går där med skuld.

 Herren säger:      »Från Basan skall jag hämta dem,  från havets djup      skall jag hämta dem upp,

 så att du kan stampa      med din fot i blod  och låta dina hundars tunga      få sin del av fienderna.»

 Man ser, o Gud,      ditt högtidståg,  min Guds, min konungs, tåg      inne i helgedomen.

 Främst gå sångare,      harpospelare följa efter,  mitt ibland unga kvinnor      som slå på pukor.

 Lova Gud i församlingarna,  loven Herren, I av Israels brunn.

 Där går Benjamin,      den yngste, han för dem an;  där går skaran      av Juda furstar,  Sebulons furstar,      Naftalis furstar.

 Din Gud har beskärt dig makt;      så håll nu vid makt, o Gud,      vad du har gjort för oss.

 I ditt tempel i Jerusalem      bäre konungar fram      sina skänker åt dig.

 Näps odjuret i vassen,      tjurarnas hop      med deras kalvar, folken,  må de ödmjukt hylla dig      med sina silverstycken.  Ja, han förströr de folk      som finna behag i krig.

 De mäktige skola komma      hit från Egypten,  Etiopien skall skynda hit till Gud,      med gåvor i händerna.

 I riken på jorden,      sjungen till Guds ära;  lovsägen Herren, Sela,

 honom som far fram      på urtidshimlarnas himmel.  Ja, där låter han höra sin röst,      en mäktig röst.

 Given Gud makten;  över Israel är hans härlighet,      och hans makt är i skyarna. [ (Psalms 68:36)  Fruktansvärd är du,      Gud, i din helgedom;  Israels Gud,      han giver makt      och styrka åt sitt folk.  Lovad vare Gud! ]