Job 9

et respondens Iob ait

Därefter tog Job till orda och sade:

vere scio quod ita sit et quod non iustificetur homo conpositus Deo

 Ja, förvisso vet jag att så är;  huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?

si voluerit contendere cum eo non poterit ei respondere unum pro mille

 Vill han gå till rätta med henne,  så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.

sapiens corde est et fortis robore quis restitit ei et pacem habuit

 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft,  vem kan trotsa honom och dock slippa undan;

qui transtulit montes et nescierunt hii quos subvertit in furore suo

 honom som oförtänkt flyttar bort berg  och omstörtar dem i sin vrede;

qui commovet terram de loco suo et columnae eius concutiuntur

 honom som kommer jorden att vackla från sin plats,  och dess pelare bäva därvid;

qui praecipit soli et non oritur et stellas claudit quasi sub signaculo

 honom som befaller solen, så går hon icke upp,  och som sätter stjärnorna under försegling;

qui extendit caelos solus et graditur super fluctus maris

 honom som helt allena spänner ut himmelen  och skrider fram över havets toppar;

qui facit Arcturum et Oriona et Hyadas et interiora austri

 honom som har gjort Karlavagnen och Orion,  Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;

qui facit magna et inconprehensibilia et mirabilia quorum non est numerus

 honom som gör stora och outrannsakliga ting  och under, flera än någon kan räkna?

si venerit ad me non videbo si abierit non intellegam eum

 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det,  han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.

si repente interroget quis respondebit ei vel quis dicere potest cur facis

 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom?  Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»

Deus cuius resistere irae nemo potest et sub quo curvantur qui portant orbem

 Gud, han ryggar icke sin vrede;  för honom har Rahabs följe måst böja sig;

quantus ergo sum ego qui respondeam ei et loquar verbis meis cum eo

 huru skulle jag då våga svara honom,  välja ut ord till att tala med honom?

qui etiam si habuero quippiam iustum non respondebo sed meum iudicem deprecabor

 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara;  jag finge anropa min motpart om misskund.

et cum invocantem exaudierit me non credo quod audierit vocem meam

 Och om han än svarade mig på mitt rop,  så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.

in turbine enim conteret me et multiplicabit vulnera mea etiam sine causa

 Ty med storm hemsöker han mig  och slår mig med sår på sår, utan sak.

non concedit requiescere spiritum meum et implet me amaritudinibus

 Han unnar mig icke att hämta andan;  nej, med bedrövelser mättar han mig.

si fortitudo quaeritur robustissimus est si aequitas iudicii nemo pro me audet testimonium dicere

 Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!»,  gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»

si iustificare me voluero os meum condemnabit me si innocentem ostendere pravum me conprobabit

 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig;  vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.

etiam si simplex fuero hoc ipsum ignorabit anima mea et taedebit me vitae meae

 Men ostrafflig är jag!  Jag aktar ej mitt liv,  jag frågar icke efter, om jag får leva.

unum est quod locutus sum et innocentem et impium ipse consumit

 Det må gå som det vill, nu vare det sagt:  han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.

si flagellat occidat semel et non de poenis innocentum rideat

 Om en landsplåga kommer med plötslig död,  så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.

terra data est in manu impii vultum iudicum eius operit quod si non ille est quis ergo est

 Jorden är given i de ogudaktigas hand,  och täckelse sätter han för dess domares ögon.  Är det ej han som gör det, vem är det då?

dies mei velociores fuerunt cursore fugerunt et non viderunt bonum

 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare,  de fly bort utan att hava sett någon lycka;

pertransierunt quasi naves poma portantes sicut aquila volans ad escam

 de ila åstad såsom en farkost av rör,  såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.

cum dixero nequaquam ita loquar commuto faciem meam et dolore torqueor

 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer,  att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,

verebar omnia opera mea sciens quod non parceres delinquenti

 Så måste jag dock bäva för alla mina kval;  jag vet ju att du icke skall döma mig fri.

si autem et sic impius sum quare frustra laboravi

 Nej, såsom skyldig måste jag stå där;  varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?

si lotus fuero quasi aquis nivis et fulserint velut mundissimae manus meae

 Om jag än tvår mig i snö  och renar mina händer i lutsalt,

tamen sordibus intingues me et abominabuntur me vestimenta mea

 så skall du dock sänka mig ned i pölen,  så att mina kläder måste vämjas vid mig.

neque enim viro qui similis mei est respondebo nec qui mecum in iudicio ex aequo possit audiri

 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom,  ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;

non est qui utrumque valeat arguere et ponere manum suam in ambobus

 ingen skiljeman finnes mellan oss,  ingen som har myndighet över oss båda.

auferat a me virgam suam et pavor eius non me terreat

 Må han blott vända av från mig sitt ris,  och må fruktan för honom ej förskräcka mig;

loquar et non timebo eum neque enim possum metuens respondere

 då skall jag tala utan att rädas för honom,  ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.