Job 19

respondens autem Iob dixit

Därefter tog Job till orda och sade:

usquequo adfligitis animam meam et adteritis me sermonibus

 Huru länge skolen I bedröva min själ  och krossa mig sönder med edra ord?

en decies confunditis me et non erubescitis opprimentes me

 Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig  och kränkt mig utan all försyn.

nempe et si ignoravi mecum erit ignorantia mea

 Om så är, att jag verkligen har farit vilse,  då är förvillelsen min egen sak.

at vos contra me erigimini et arguitis me obprobriis meis

 Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig,  och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,

saltim nunc intellegite quia Deus non aequo iudicio adflixerit me et flagellis suis me cinxerit

 så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt  och att han har omsnärjt mig med sitt nät.

ecce clamabo vim patiens et nemo audiet vociferabor et non est qui iudicet

 Se, jag klagar över våld, men får intet svar;  jag ropar, men får icke rätt.

semitam meam circumsepsit et transire non possum et in calle meo tenebras posuit

 Min väg har han iat, så att jag ej kommer fram,  och över mina stigar breder han mörker.

spoliavit me gloria mea et abstulit coronam de capite meo

 Min ära har han avklätt mig,  och från mitt huvud har han tagit bort kronan.

destruxit me undique et pereo et quasi evulsae arbori abstulit spem meam

 Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås;  han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.

iratus est contra me furor eius et sic me habuit quasi hostem suum

 Sin vrede låter han brinna mot mig  och aktar mig såsom sina ovänners like.

simul venerunt latrones eius et fecerunt sibi viam per me et obsederunt in gyro tabernaculum meum

 Hans skaror draga samlade fram  och bereda sig väg till anfall mot mig;  de lägra sig runt omkring min hydda.

fratres meos longe fecit a me et noti mei quasi alieni recesserunt a me

 Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder;  mina bekanta äro idel främlingar mot mig.

dereliquerunt me propinqui mei et qui me noverant obliti sunt mei

 Mina närmaste hava dragit sig undan,  och mina förtrogna hava förgätit mig.

inquilini domus meae et ancillae meae sicut alienum habuerunt me et quasi peregrinus fui in oculis eorum

 Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling;  en främmande man har jag blivit i deras ögon.

servum meum vocavi et non respondit ore proprio deprecabar illum

 Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke;  ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.

halitum meum exhorruit uxor mea et orabam filios uteri mei

 Min andedräkt är vidrig för min hustru,  jag väcker leda hos min moders barn.

stulti quoque despiciebant me et cum ab eis recessissem detrahebant mihi

 Till och med de små barnen visa mig förakt;  så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.

abominati sunt me quondam consiliarii mei et quem maxime diligebam aversatus est me

 Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med;  de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.

pelli meae consumptis carnibus adhesit os meum et derelicta sunt tantummodo labia circa dentes meos

 Benen i min kropp tränga ut i hud och hull;  knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.

miseremini mei miseremini mei saltim vos amici mei quia manus Domini tetigit me

 Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner,  då nu Guds hand så har hemsökt mig.

quare persequimini me sicut Deus et carnibus meis saturamini

 Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud,  och aldrig bliva mätta av mitt kött?

quis mihi tribuat ut scribantur sermones mei quis mihi det ut exarentur in libro

 Ack att mina ord skreves upp,  ack att de bleve upptecknade i en bok,

stilo ferreo et plumbi lammina vel certe sculpantur in silice

 ja, bleve med ett stift av järn och med bly  för evig tid inpräglade i klippan!

scio enim quod redemptor meus vivat et in novissimo de terra surrecturus sim

 Dock, jag vet att min förlossare lever,  och att han till slut skall stå fram över stoftet.

et rursum circumdabor pelle mea et in carne mea videbo Deum

 Och sedan denna min sargade hud är borta,  skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.

quem visurus sum ego ipse et oculi mei conspecturi sunt et non alius reposita est haec spes mea in sinu meo

 Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp,  för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling;  därefter trånar jag i mitt innersta.

quare ergo nunc dicitis persequamur eum et radicem verbi inveniamus contra eum

 Men när I tänken: »huru skola vi icke ansätta honom!»  -- såsom vore skulden att finna hos mig --

fugite ergo a facie gladii quoniam ultor iniquitatum gladius est et scitote esse iudicium

 då mån I taga eder till vara för svärdet,  ty vreden hör till de synder som straffas med svärd;  så mån I då besinna att en dom skall komma.