Psalms 104

Благослови, душе моя, Господа! Господи, Боже мій, Ти вельми великий, зодягнувся Ти в велич та в славу!
 Lova HERREN, min själ.  HERRE, min Gud, du är hög och stor,  i majestät och härlighet är du klädd.
Зодягає Він світло, як шати, небеса простягає, немов би завісу.
 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel,  du spänner ut himmelen såsom ett tält;
Він ставить на водах палати Свої, хмари кладе за Свої колесниці, ходить на крилах вітрових!
 du timrar på vattnen dina salar,  molnen gör du till din vagn,  och du far fram på vindens vingar.
Він чинить вітри за Своїх посланців, палючий огонь за Своїх слуг.
 Du gör vindar till dina sändebud,  eldslågor till dina tjänare.
Землю Ти вґрунтував на основах її, щоб на вічні віки вона не захиталась,
 Du grundade jorden på hennes fästen,  så att hon icke vacklar till evig tid.
безоднею вкрив Ти її, немов шатою. Стала вода над горами,
 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad;  uppöver bergen stodo vattnen.
від погрози Твоєї вона втекла, від гуркоту грому Твого побігла вона,
 Men för din näpst flydde de;  för ljudet av ditt dunder hastade de undan.
виходить на гори та сходить в долини, на місце, що Ти встановив був для неї.
 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig,  på den plats som du hade bestämt för dem.
Ти границю поклав, щоб її вона не перейшла, щоб вона не вернулася землю покрити.
 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida,  så att de icke åter skulle betäcka jorden.
Він джерела пускає в потоки, що пливуть між горами,
 Du lät källor flyta fram i dalarna,  mellan bergen togo de sin väg.
напувають вони всю пільну звірину, ними дикі осли гасять спрагу свою.
 De vattna alla markens djur,  vildåsnorna släcka i dem sin törst.
Птаство небесне над ними живе, видає воно голос з-посеред галузок.
 Vid dem bo himmelens fåglar,  från trädens grenar höja de sin röst.
Він напоює гори з палаців Своїх, із плоду чинів Твоїх земля сититься.
 Du vattnar bergen från dina salar,  jorden mättas av den frukt du skapar.
Траву для худоби вирощує, та зеленину для праці людині, щоб хліб добувати з землі,
 Du låter gräs skjuta upp för djuren  och örter till människans tjänst.  Så framalstrar du bröd ur jorden
і вино, що серце людині воно звеселяє, щоб більш від оливи блищало обличчя, і хліб, що серце людині зміцняє.
 och vin, som gläder människans hjärta;  så gör du hennes ansikte glänsande av olja,  och brödet styrker människans hjärta.
Насичуються Господні дерева, ті кедри ливанські, що Ти насадив,
 HERRENS träd varda ock mättade,  Libanons cedrar, som han har planterat;
що там кубляться птахи, бузько, кипариси мешкання його.
 fåglarna bygga där sina nästen,  hägern gör sitt bo i cypresserna.
Гори високі для диких козиць, скелі сховище скельним звіринам.
 Stenbockarna hava fått de höga bergen,  klyftorna är klippdassarnas tillflykt.
і місяця Він учинив для означення часу, сонце знає свій захід.
 Du gjorde månen till att bestämma tiderna;  solen vet stunden då den skall gå ned.
Темноту Ти наводиш і ніч настає, в ній порушується вся звірина лісна,
 Du sänder mörker, och det bliver natt;  då komma alla skogens djur i rörelse,
ричать левчуки за здобичею та шукають від Бога своєї поживи.
 de unga lejonen ryta efter rov  och begära sin föda av Gud.
Сонце ж засвітить вони повтікають, та й кладуться по норах своїх.
 Solen går upp; då draga de sig tillbaka  och lägga sig ned i sina kulor.
Людина виходить на працю свою, й на роботу свою аж до вечора.
 Människan går då ut till sin gärning  och till sitt arbete intill aftonen.
Які то численні діла Твої, Господи, Ти мудро вчинив їх усіх, Твого творива повна земля!
 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE!  Med vishet har du gjort dem alla.  Jorden är full av vad du har skapat.
Ось море велике й розлогошироке, там повзюче, й числа їм немає, звірина мала та велика!
 Se ock havet, det stora ock vida:  ett tallöst vimmel rör sig däri,  djur både stora och små.
Ходять там кораблі, там той левіятан, якого створив Ти, щоб бавитися йому в морі.
 Där gå skeppen sin väg fram,  Leviatan, som du har skapat att leka däri.
Вони всі чекають Тебе, щоб Ти часу свого поживу їм дав.
 Alla vänta de efter dig,  att du skall giva dem deras mat i rätt tid.
Даєш їм збирають вони, руку Свою розкриваєш добром насичаються.
 Du giver dem, då samla de in;  du upplåter din hand,      då varda de mättade med goda håvor.
Ховаєш обличчя Своє то вони перелякані, забираєш їм духа вмирають вони, та й вертаються до свого пороху.
 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de;  du tager bort deras ande, då förgås de  och vända åter till sitt stoft igen.
Посилаєш Ти духа Свого вони творяться, і Ти відновляєш обличчя землі.
 Du sänder ut din ande, då varda de skapade,  och du förnyar jordens anlete.
Нехай буде слава Господня навіки, хай ділами Своїми радіє Господь!
 HERRENS ära förblive evinnerligen;  må HERREN glädja sig över sina verk,
Він погляне на землю й вона затремтить, доторкнеться до гір і димують вони!
 han som skådar på jorden, och hon bävar,  han som rör vid bergen, och de ryka.
Я буду співати Господеві в своєму житті, буду грати для Бога мого, аж поки живу!
 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever;  jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
Буде приємна Йому моя мова, я Господом буду радіти!
 Mitt tal behage honom väl;  må jag själv få glädja mig i HERREN.
Нехай згинуть грішні з землі, а безбожні немає вже їх! Благослови, душе моя, Господа! Алілуя!
 Men må syndare försvinna ifrån jorden  och inga ogudaktiga mer vara till.  Lova HERREN, min själ  Halleluja!