Matthew 27

А коли настав ранок, усі первосвященики й старші народу зібрали нараду супроти Ісуса, щоб Йому заподіяти смерть.
Men när det hade blivit morgon, fattade alla översteprästerna och folkets äldste det beslutet angående Jesus, att de skulle döda honom.
І, зв'язавши Його, повели, та й Понтію Пилату намісникові віддали.
Och de läto binda honom och förde honom bort och överlämnade honom åt Pilatus, landshövdingen.
Тоді Юда, що видав Його, як побачив, що Його засудили, розкаявся, і вернув тридцять срібняків первосвященикам і старшим,
När då Judas, som hade förrått honom, såg att han var dömd, ångrade han sig och bar de trettio silverpenningarna tillbaka till översteprästerna och de äldste
та й сказав: Я згрішив, невинну кров видавши. Вони ж відказали: А нам що до того? Дивись собі сам...
och sade: »Jag har syndat därigenom att jag har förrått oskyldigt blod.» Men de svarade: »Vad kommer det oss vid? Du får själv svara därför.»
І, кинувши в храм срібняки, відійшов, а потому пішов, та й повісився...
Då kastade han silverpenningarna i templet och gick sin väg. Sedan gick han bort och hängde sig.
А первосвященики, як взяли срібняки, то сказали: Цього не годиться покласти до сховку церковного, це ж бо заплата за кров.
Men översteprästerna togo silverpenningarna och sade: »Det är icke lovligt att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspenningar.»
А порадившись, купили на них поле ганчарське, щоб мандрівників ховати,
Och sedan de hade fattat sitt beslut, köpte de för dem Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar.
чому й зветься те поле полем крови аж до сьогодні.
Därför kallas den åkern ännu i dag Blodsåkern.
Тоді справдилось те, що сказав був пророк Єремія, промовляючи: І взяли вони тридцять срібняків, заплату Оціненого, що Його оцінили сини Ізраїлеві,
Så fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, när han sade: »Och jag tog de trettio silverpenningarna -- priset för den man vilkens värde hade blivit bestämt, den som israelitiska män hade värderat --
і дали їх за поле ганчарське, як Господь наказав був мені.
och jag gav dem till betalning för Krukmakaråkern, i enlighet med Herrens befallning till mig.»
Ісус же став перед намісником. І намісник Його запитав і сказав: Чи Ти Цар Юдейський? Ісус же йому відказав: Ти кажеш.
Men Jesus ställdes fram inför landshövdingen. Och landshövdingen frågade honom och sade: »Är du judarnas konung?» Jesus svarade honom: »Du säger det själv.»
Коли ж первосвященики й старші Його винуватили, Він нічого на те не відказував.
Men när översteprästerna och de äldste framställde sina anklagelser mot honom, svarade han intet.
Тоді каже до Нього Пилат: Чи не чуєш, як багато на Тебе свідкують?
Då sade Pilatus till honom: »Hör du icke huru mycket de hava att vittna mot dig?»
А Він ні на одне слово йому не відказував, так що намісник був дуже здивований.
Men han svarade honom icke på en enda fråga, så att landshövdingen mycket förundrade sig.
Мав же намісник звичай відпускати на свято народові в'язня одного, котрого хотіли вони.
Nu var det sed att landshövdingen vid högtiden gav folket en fånge lös, vilken de ville.
Був тоді в'язень відомий, що звався Варавва.
Och man hade då en beryktad fånge, som hette Barabbas.
І, як зібрались вони, то сказав їм Пилат: Котрого бажаєте, щоб я вам відпустив: Варавву, чи Ісуса, що зветься Христос?
När de nu voro församlade, frågade Pilatus dem: »Vilken viljen I att jag skall giva eder lös, Barabbas eller Jesus, som kallas Messias?»
Бо він знав, що Його через заздрощі видали.
Han visste nämligen att det var av avund som man hade dragit Jesus inför rätta.
Коли ж він сидів на суддевім сидінні, його дружина прислала сказати йому: Нічого не май з отим Праведником, бо сьогодні вві сні я багато терпіла з-за Нього...
Och medan han satt på domarsätet, hade hans hustru sänt bud till honom och låtit säga: »Befatta dig icke med denne rättfärdige man; ty jag har i natt lidit mycket i drömmen för hans skull.»
А первосвященики й старші попідмовляли народ, щоб просити за Варавву, а Ісусові смерть заподіяти.
Men översteprästerna och de äldste hade övertalat folket att begära Barabbas och låta förgöra Jesus.
Намісник тоді відповів і сказав їм: Котрого ж із двох ви бажаєте, щоб я вам відпустив? Вони ж відказали: Варавву.
När alltså landshövdingen nu frågade dem och sade: »Vilken av de två viljen I att jag skall giva eder lös?», så svarade de: »Barabbas.»
Пилат каже до них: А що ж маю зробити з Ісусом, що зветься Христос? Усі закричали: Нехай розп'ятий буде!...
Då frågade Pilatus dem: »Vad skall jag då göra med Jesus, som kallas Messias?» De svarade alla: »Låt korsfästa honom.»
А намісник спитав: Яке ж зло Він зробив? Вони ж зачали ще сильніше кричати й казати: Нехай розп'ятий буде!
Men han frågade: »Vad ont har han då gjort?» Då skriade de ännu ivrigare: »Låt korsfästa honom.»
І, як побачив Пилат, що нічого не вдіє, а неспокій ще більший стається, набрав він води, та й перед народом умив свої руки й сказав: Я невинний у крові Його! Самі ви побачите...
När nu Pilatus såg att han intet kunde uträtta, utan att larmet blev allt starkare, lät han hämta vatten och tvådde sina händer i folkets åsyn och sade: »Jag är oskyldig till denne mans blod. I fån själva svara därför.»
А ввесь народ відповів і сказав: На нас Його кров і на наших дітей!...
Och allt folket svarade och sade: »Hans blod komme över oss och över våra barn.»
Тоді відпустив їм Варавву, а Ісуса, збичувавши, він видав, щоб розп'ятий був.
Då gav han dem Barabbas lös; men Jesus lät han gissla och utlämnade honom sedan till att korsfästas.
Тоді то намісникові вояки, до преторія взявши Ісуса, зібрали на Нього ввесь відділ.
Då togo landshövdingens krigsmän Jesus med sig in i pretoriet och församlade hela den romerska vakten omkring honom.
І, роздягнувши Його, багряницю наділи на Нього.
Och de togo av honom hans kläder och satte på honom en röd mantel
І, сплівши з тернини вінка, поклали Йому на голову, а тростину в правицю Його. І, навколішки падаючи перед Ним, сміялися з Нього й казали: Радій, Царю Юдейський!
och vredo samman en krona av törnen och satte den på hans huvud, och i hans högra hand satte de ett rör. Sedan böjde de knä inför honom och begabbade honom och sade: »Hell dig, judarnas konung!»
І, плювавши на Нього, хапали тростину, та й по голові Його били...
Och de spottade på honom och togo röret och slogo honom därmed i huvudet.
А коли назнущалися з Нього, зняли з Нього плаща, і зодягнули в одежу Його. І повели Його на розп'яття.
Och när de så hade begabbat honom, klädde de av honom manteln och satte på honom hans egna kläder och förde honom bort till att korsfästas.
А виходячи, стріли одного кірінеянина, Симон на ймення, його змусили нести для Нього хреста.
Då de nu voro på väg ditut, träffade de på en man från Cyrene, som hette Simon. Honom tvingade de att gå med och bära hans kors.
І, прибувши на місце, що зветься Голгофа, цебто сказати Череповище,
Och när de hade kommit till en plats som kallades Golgata (det betyder huvudskalleplats),
дали Йому пити вина, із гіркотою змішаного, та, покуштувавши, Він пити не схотів.
räckte de honom vin att dricka, blandat med galla; men då han hade smakat därpå, ville han icke dricka det.
А розп'явши Його, вони поділили одежу Його, кинувши жереба.
Och när de hade korsfäst honom, delade de hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem.
І, посідавши, стерегли Його там.
Sedan sutto de där och höllo vakt om honom.
І напис провини Його помістили над Його головою: Це Ісус, Цар Юдейський.
Och över hans huvud hade man satt upp en överskrift, som angav vad han var anklagad för, och den lydde så: »Denne är Jesus, judarnas konung.»
Тоді розп'ято з Ним двох розбійників: одного праворуч, а одного ліворуч.
Med honom korsfästes då ock två rövare, den ene på högra sidan och den andre på vänstra.
А хто побіч проходив, Його лихословили та головами своїми хитали,
Och de som gingo där förbi bespottade honom och skakade huvudet
і казали: Ти, що храма руйнуєш та за три дні будуєш, спаси Самого Себе! Коли Ти Божий Син, то зійди з хреста!
och sade: »Du som bryter ned templet och inom tre dagar bygger upp det igen, hjälp dig nu själv, om du är Guds Son, och stig ned från korset.»
Так само ж і первосвященики з книжниками та старшими, насміхаючися, говорили:
Sammalunda talade ock översteprästerna, jämte de skriftlärde och de äldste, begabbande ord och sade:
Він інших спасав, а Самого Себе не може спасти! Коли Цар Він Ізраїлів, нехай зійде тепер із хреста, і ми повіримо Йому!
»Andra har han hjälpt; sig själv kan han icke hjälpa. Han är ju Israels konung; han stige nu ned från korset, så vilja vi tro på honom.
Покладав Він надію на Бога, нехай Той Його тепер визволить, якщо Він угодний Йому. Бо Він говорив: Я Син Божий...
Han har satt sin förtröstan på Gud, må nu han frälsa honom, om han har behag till honom, han har ju sagt: 'Jag är Guds Son.'»
Також насміхалися з Нього й розбійники, що з Ним були розп'яті.
På samma sätt smädade honom också rövarna som voro korsfästa med honom.
А від години шостої аж до години дев'ятої темрява сталась по цілій землі!
Men vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen.
А коло години дев'ятої скрикнув Ісус гучним голосом, кажучи: Елі, Елі, лама савахтані? цебто: Боже Мій, Боже Мій, нащо Мене Ти покинув?...
Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst och sade: »Eli, Eli, lema sabaktani?»; det betyder: »Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?»
Дехто ж із тих, що стояли там, це почули й казали, що Він кличе Іллю.
Men när några av dem som stodo där borde detta, sade de: »Han kallar på Elias.»
А один із них зараз побіг і взяв губку та, оцтом її наповнивши, настромив на тростину й давав Йому пити.
Och strax skyndade en av dem fram och tog en svamp och fyllde den med ättikvin och satte den på ett rör och gav honom att dricka.
Інші казали: Чекай но, побачмо, чи прийде Ілля визволяти Його.
Men de andra sade: »Låt oss se om Elias kommer och hjälper honom.»
А Ісус знову голосом гучним іскрикнув, і духа віддав...
Åter ropade Jesus med hög röst och gav upp andan.
І ось завіса у храмі роздерлась надвоє від верху аж додолу, і земля потряслася, і зачали розпадатися скелі,
Och se, då rämnade förlåten i templet i två stycken, uppifrån och ända ned, och jorden skalv, och klipporna rämnade,
і повідкривались гроби, і повставало багато тіл спочилих святих,
och gravarna öppnades, och många avsomnade heligas kroppar stodo upp.
а з гробів повиходивши, по Його воскресенні, до міста святого ввійшли, і багатьом із'явились.
De gingo ut ur sina gravar och kommo efter hans uppståndelse in i den heliga staden och uppenbarade sig för många.
А сотник та ті, що Ісуса з ним стерегли, як землетруса побачили, і те, що там сталося, налякалися дуже й казали: Він був справді Син Божий!
Men när hövitsmannen och de som med honom höllo vakt om Jesus sågo jordbävningen och det övriga som skedde, blevo de mycket förskräckta och sade: »Förvisso var denne Guds Son.»
Було там багато й жінок, що дивилися здалека, і що за Ісусом прийшли з Галілеї, і Йому прислуговували.
Och många kvinnor som hade följt Jesus från Galileen och tjänat honom, stodo där på avstånd och sågo vad som skedde.
Між ними була Марія Магдалина, і Марія, мати Якова й Йосипа, і мати синів Зеведеєвих.
Bland dessa voro Maria från Magdala och den Maria som var Jakobs och Joses' moder, så ock Sebedeus' söners moder.
А коли настав вечір, то прийшов муж багатий із Ариматеї, на ім'я Йосип, що й сам був навчався в Ісуса.
Men när det hade blivit afton, kom en rik man från Arimatea, vid namn Josef, som ock hade blivit en Jesu lärjunge;
Він прийшов до Пилата й просив тіла Ісусового. Пилат ізвелів тоді видати.
denne gick till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp. Då bjöd Pilatus att man skulle lämna ut den åt honom.
І взяв Йосип Ісусове тіло, обгорнув його плащаницею чистою,
Och Josef tog hans kropp och svepte den i en ren linneduk
і поклав його в гробі новому своїм, що був висік у скелі. До дверей гробових привалив він великого каменя, та й відійшов.
och lade den i den nya grav som han hade låtit hugga ut åt sig i klippan; och sedan han hade vältrat en stor sten för ingången till graven, gick han därifrån.
Була ж там Марія Магдалина та інша Марія, що сиділи насупроти гробу.
Men Maria från Magdala och den andra Maria voro där, och de sutto gent emot graven.
А наступного дня, що за п'ятницею, до Пилата зібралися первосвященики та фарисеї,
Följande dag, som var dagen efter tillredelsedagen, församlade sig översteprästerna och fariséerna och gingo till Pilatus
і сказали: Пригадали ми, пане, собі, що обманець отой, як живий іще був, то сказав: По трьох днях Я воскресну.
och sade: »Herre, vi hava dragit oss till minnes att den villoläraren sade, medan han ännu levde: 'Efter tre dagar skall jag uppstå.'
Звели ж гріб стерегти аж до третього дня, щоб учні Його не прийшли, та й не вкрали Його, і не сказали народові: Він із мертвих воскрес! І буде остання обмана гірша за першу...
Bjud fördenskull att man skyddar graven intill tredje dagen, så att hans lärjungar icke komma och stjäla bort honom, och sedan säga till folket att han har uppstått från de döda. Då bliver den sista villan värre än den första.»
Відказав їм Пилат: Сторожу ви маєте, ідіть, забезпечте, як знаєте.
Pilatus svarade dem: »Där haven I vakt; gån åstad och skydden graven så gott I kunnen.»
І вони відійшли, і, запечатавши каменя, біля гробу сторожу поставили.
Och de gingo åstad och skyddade graven, i det att de icke allenast satte ut vakten, utan ock förseglade stenen.