Job 21

Därefter tog Job till orda och sade:

respondens autem Iob dixit

 Hören åtminstone på mina ord;  låten det vara den tröst som I given mig.

audite quaeso sermones meos et agetis paenitentiam

 Haven fördrag med mig, så att jag får tala;  sedan jag har talat, må du bespotta.

sustinete me ut et ego loquar et post mea si videbitur verba ridete

 Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga?  Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?

numquid contra hominem disputatio mea est ut merito non debeam contristari

 Akten på mig, så skolen I häpna  och nödgas lägga handen på munnen.

adtendite me et obstupescite et superponite digitum ori vestro

 Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv,  och förfäran griper mitt kött.

et ego quando recordatus fuero pertimesco et concutit carnem meam tremor

 Varför få de ogudaktiga leva,  ja, med åldern växa till i rikedom?

quare ergo impii vivunt sublevati sunt confortatique divitiis

 De se sina barn leva kvar hos sig,  och sin avkomma hava de inför sina ögon.

semen eorum permanet coram eis propinquorum turba et nepotum in conspectu eorum

 Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse;  Gud låter sitt ris icke komma vid dem.

domus eorum securae sunt et pacatae et non est virga Dei super illos

 När deras boskap parar sig, är det icke förgäves;  lätt kalva deras kor, och icke i otid.

bos eorum concepit et non abortit vacca peperit et non est privata fetu suo

 Sina barn släppa de ut såsom en hjord,  deras piltar hoppa lustigt omkring.

egrediuntur quasi greges parvuli eorum et infantes eorum exultant lusibus

 De stämma upp med pukor och harpor,  och glädja sig vid pipors ljud.

tenent tympanum et citharam et gaudent ad sonitum organi

 De förnöta sina dagar i lust,  och ned till dödsriket fara de i frid.

ducunt in bonis dies suos et in puncto ad inferna descendunt

 Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss,  dina vägar vilja vi icke veta av.

qui dixerunt Deo recede a nobis et scientiam viarum tuarum nolumus

 Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom?  och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»

quid est Omnipotens ut serviamus ei et quid nobis prodest si oraverimus illum

 Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka,  och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!

verumtamen quia non sunt in manu eorum bona sua consilium impiorum longe sit a me

 Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa,  huru ofta händer det att ofärd kommer över dem,  och att han tillskiftar dem lotter i vrede?

quotiens lucerna impiorum extinguetur et superveniet eis inundatio et dolores dividet furoris sui

 De borde ju bliva såsom halm för vinden,  lika agnar som stormen rycker bort.

erunt sicut paleae ante faciem venti et sicut favilla quam turbo dispergit

 »Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.»  Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.

Deus servabit filiis illius dolorem patris et cum reddiderit tunc sciet

 Med egna ögon borde han se sitt fall,  och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.

videbunt oculi eius interfectionem suam et de furore Omnipotentis bibet

 Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta,  när hans månaders antal har nått sin ände?

quid enim ad eum pertinet de domo sua post se et si numerus mensuum eius dimidietur

 »Skall man då lära Gud förstånd,  honom som dömer över de högsta?»

numquid Deum quispiam docebit scientiam qui excelsos iudicat

 Ja, den ene får dö i sin välmaktstid,  där han sitter i allsköns frid och ro;

iste moritur robustus et sanus dives et felix

 hans stävor hava fått stå fulla med mjölk,  och märgen i hans ben har bevarat sin saft.

viscera eius plena sunt adipe et medullis ossa illius inrigantur

 Den andre måste dö med bedrövad själ,  och aldrig fick han njuta av någon lycka.

alius vero moritur in amaritudine animae absque ullis opibus

 Tillsammans ligga de så i stoftet,  och förruttnelsens maskar övertäcka dem.

et tamen simul in pulverem dormient et vermes operient eos

 Se, jag känner väl edra tankar  och de funder med vilka I viljen nedslå mig.

certe novi cogitationes vestras et sententias contra me iniquas

 I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus,  av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»

dicitis enim ubi est domus principis et ubi tabernacula impiorum

 Haven I då ej frågat dem som vida foro,  och akten I ej på deras vittnesbörd:

interrogate quemlibet de viatoribus et haec eadem eum intellegere cognoscetis

 att den onde bliver sparad på ofärdens dag  och bärgad undan på vredens dag?

quia in diem perditionis servabitur malus et ad diem furoris ducitur

 Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg?  Vem vedergäller honom, vad han än må göra?

quis arguet coram eo viam eius et quae fecit quis reddet illi

 Och när han har blivit bortförd till graven,  så vakar man sedan där vid kullen.

ipse ad sepulchra ducetur et in congerie mortuorum vigilabit

 Ljuvligt får han vilja under dalens torvor.  I hans spår drager hela världen fram;  före honom har och otaliga gått.

dulcis fuit glareis Cocyti et post se omnem hominem trahet et ante se innumerabiles

 Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst?  Av edra svar står allenast trolösheten kvar.

quomodo igitur consolamini me frustra cum responsio vestra repugnare ostensa sit veritati