Matthew 27

Men när det hade blivit morgon, fattade alla översteprästerna och folkets äldste det beslutet angående Jesus, att de skulle döda honom.
А коли настав ранок, усі первосвященики й старші народу зібрали нараду супроти Ісуса, щоб Йому заподіяти смерть.
Och de läto binda honom och förde honom bort och överlämnade honom åt Pilatus, landshövdingen.
І, зв'язавши Його, повели, та й Понтію Пилату намісникові віддали.
När då Judas, som hade förrått honom, såg att han var dömd, ångrade han sig och bar de trettio silverpenningarna tillbaka till översteprästerna och de äldste
Тоді Юда, що видав Його, як побачив, що Його засудили, розкаявся, і вернув тридцять срібняків первосвященикам і старшим,
och sade: »Jag har syndat därigenom att jag har förrått oskyldigt blod.» Men de svarade: »Vad kommer det oss vid? Du får själv svara därför.»
та й сказав: Я згрішив, невинну кров видавши. Вони ж відказали: А нам що до того? Дивись собі сам...
Då kastade han silverpenningarna i templet och gick sin väg. Sedan gick han bort och hängde sig.
І, кинувши в храм срібняки, відійшов, а потому пішов, та й повісився...
Men översteprästerna togo silverpenningarna och sade: »Det är icke lovligt att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspenningar.»
А первосвященики, як взяли срібняки, то сказали: Цього не годиться покласти до сховку церковного, це ж бо заплата за кров.
Och sedan de hade fattat sitt beslut, köpte de för dem Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar.
А порадившись, купили на них поле ганчарське, щоб мандрівників ховати,
Därför kallas den åkern ännu i dag Blodsåkern.
чому й зветься те поле полем крови аж до сьогодні.
Så fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, när han sade: »Och jag tog de trettio silverpenningarna -- priset för den man vilkens värde hade blivit bestämt, den som israelitiska män hade värderat --
Тоді справдилось те, що сказав був пророк Єремія, промовляючи: І взяли вони тридцять срібняків, заплату Оціненого, що Його оцінили сини Ізраїлеві,
och jag gav dem till betalning för Krukmakaråkern, i enlighet med Herrens befallning till mig.»
і дали їх за поле ганчарське, як Господь наказав був мені.
Men Jesus ställdes fram inför landshövdingen. Och landshövdingen frågade honom och sade: »Är du judarnas konung?» Jesus svarade honom: »Du säger det själv.»
Ісус же став перед намісником. І намісник Його запитав і сказав: Чи Ти Цар Юдейський? Ісус же йому відказав: Ти кажеш.
Men när översteprästerna och de äldste framställde sina anklagelser mot honom, svarade han intet.
Коли ж первосвященики й старші Його винуватили, Він нічого на те не відказував.
Då sade Pilatus till honom: »Hör du icke huru mycket de hava att vittna mot dig?»
Тоді каже до Нього Пилат: Чи не чуєш, як багато на Тебе свідкують?
Men han svarade honom icke på en enda fråga, så att landshövdingen mycket förundrade sig.
А Він ні на одне слово йому не відказував, так що намісник був дуже здивований.
Nu var det sed att landshövdingen vid högtiden gav folket en fånge lös, vilken de ville.
Мав же намісник звичай відпускати на свято народові в'язня одного, котрого хотіли вони.
Och man hade då en beryktad fånge, som hette Barabbas.
Був тоді в'язень відомий, що звався Варавва.
När de nu voro församlade, frågade Pilatus dem: »Vilken viljen I att jag skall giva eder lös, Barabbas eller Jesus, som kallas Messias?»
І, як зібрались вони, то сказав їм Пилат: Котрого бажаєте, щоб я вам відпустив: Варавву, чи Ісуса, що зветься Христос?
Han visste nämligen att det var av avund som man hade dragit Jesus inför rätta.
Бо він знав, що Його через заздрощі видали.
Och medan han satt på domarsätet, hade hans hustru sänt bud till honom och låtit säga: »Befatta dig icke med denne rättfärdige man; ty jag har i natt lidit mycket i drömmen för hans skull.»
Коли ж він сидів на суддевім сидінні, його дружина прислала сказати йому: Нічого не май з отим Праведником, бо сьогодні вві сні я багато терпіла з-за Нього...
Men översteprästerna och de äldste hade övertalat folket att begära Barabbas och låta förgöra Jesus.
А первосвященики й старші попідмовляли народ, щоб просити за Варавву, а Ісусові смерть заподіяти.
När alltså landshövdingen nu frågade dem och sade: »Vilken av de två viljen I att jag skall giva eder lös?», så svarade de: »Barabbas.»
Намісник тоді відповів і сказав їм: Котрого ж із двох ви бажаєте, щоб я вам відпустив? Вони ж відказали: Варавву.
Då frågade Pilatus dem: »Vad skall jag då göra med Jesus, som kallas Messias?» De svarade alla: »Låt korsfästa honom.»
Пилат каже до них: А що ж маю зробити з Ісусом, що зветься Христос? Усі закричали: Нехай розп'ятий буде!...
Men han frågade: »Vad ont har han då gjort?» Då skriade de ännu ivrigare: »Låt korsfästa honom.»
А намісник спитав: Яке ж зло Він зробив? Вони ж зачали ще сильніше кричати й казати: Нехай розп'ятий буде!
När nu Pilatus såg att han intet kunde uträtta, utan att larmet blev allt starkare, lät han hämta vatten och tvådde sina händer i folkets åsyn och sade: »Jag är oskyldig till denne mans blod. I fån själva svara därför.»
І, як побачив Пилат, що нічого не вдіє, а неспокій ще більший стається, набрав він води, та й перед народом умив свої руки й сказав: Я невинний у крові Його! Самі ви побачите...
Och allt folket svarade och sade: »Hans blod komme över oss och över våra barn.»
А ввесь народ відповів і сказав: На нас Його кров і на наших дітей!...
Då gav han dem Barabbas lös; men Jesus lät han gissla och utlämnade honom sedan till att korsfästas.
Тоді відпустив їм Варавву, а Ісуса, збичувавши, він видав, щоб розп'ятий був.
Då togo landshövdingens krigsmän Jesus med sig in i pretoriet och församlade hela den romerska vakten omkring honom.
Тоді то намісникові вояки, до преторія взявши Ісуса, зібрали на Нього ввесь відділ.
Och de togo av honom hans kläder och satte på honom en röd mantel
І, роздягнувши Його, багряницю наділи на Нього.
och vredo samman en krona av törnen och satte den på hans huvud, och i hans högra hand satte de ett rör. Sedan böjde de knä inför honom och begabbade honom och sade: »Hell dig, judarnas konung!»
І, сплівши з тернини вінка, поклали Йому на голову, а тростину в правицю Його. І, навколішки падаючи перед Ним, сміялися з Нього й казали: Радій, Царю Юдейський!
Och de spottade på honom och togo röret och slogo honom därmed i huvudet.
І, плювавши на Нього, хапали тростину, та й по голові Його били...
Och när de så hade begabbat honom, klädde de av honom manteln och satte på honom hans egna kläder och förde honom bort till att korsfästas.
А коли назнущалися з Нього, зняли з Нього плаща, і зодягнули в одежу Його. І повели Його на розп'яття.
Då de nu voro på väg ditut, träffade de på en man från Cyrene, som hette Simon. Honom tvingade de att gå med och bära hans kors.
А виходячи, стріли одного кірінеянина, Симон на ймення, його змусили нести для Нього хреста.
Och när de hade kommit till en plats som kallades Golgata (det betyder huvudskalleplats),
І, прибувши на місце, що зветься Голгофа, цебто сказати Череповище,
räckte de honom vin att dricka, blandat med galla; men då han hade smakat därpå, ville han icke dricka det.
дали Йому пити вина, із гіркотою змішаного, та, покуштувавши, Він пити не схотів.
Och när de hade korsfäst honom, delade de hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem.
А розп'явши Його, вони поділили одежу Його, кинувши жереба.
Sedan sutto de där och höllo vakt om honom.
І, посідавши, стерегли Його там.
Och över hans huvud hade man satt upp en överskrift, som angav vad han var anklagad för, och den lydde så: »Denne är Jesus, judarnas konung.»
І напис провини Його помістили над Його головою: Це Ісус, Цар Юдейський.
Med honom korsfästes då ock två rövare, den ene på högra sidan och den andre på vänstra.
Тоді розп'ято з Ним двох розбійників: одного праворуч, а одного ліворуч.
Och de som gingo där förbi bespottade honom och skakade huvudet
А хто побіч проходив, Його лихословили та головами своїми хитали,
och sade: »Du som bryter ned templet och inom tre dagar bygger upp det igen, hjälp dig nu själv, om du är Guds Son, och stig ned från korset.»
і казали: Ти, що храма руйнуєш та за три дні будуєш, спаси Самого Себе! Коли Ти Божий Син, то зійди з хреста!
Sammalunda talade ock översteprästerna, jämte de skriftlärde och de äldste, begabbande ord och sade:
Так само ж і первосвященики з книжниками та старшими, насміхаючися, говорили:
»Andra har han hjälpt; sig själv kan han icke hjälpa. Han är ju Israels konung; han stige nu ned från korset, så vilja vi tro på honom.
Він інших спасав, а Самого Себе не може спасти! Коли Цар Він Ізраїлів, нехай зійде тепер із хреста, і ми повіримо Йому!
Han har satt sin förtröstan på Gud, må nu han frälsa honom, om han har behag till honom, han har ju sagt: 'Jag är Guds Son.'»
Покладав Він надію на Бога, нехай Той Його тепер визволить, якщо Він угодний Йому. Бо Він говорив: Я Син Божий...
På samma sätt smädade honom också rövarna som voro korsfästa med honom.
Також насміхалися з Нього й розбійники, що з Ним були розп'яті.
Men vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen.
А від години шостої аж до години дев'ятої темрява сталась по цілій землі!
Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst och sade: »Eli, Eli, lema sabaktani?»; det betyder: »Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?»
А коло години дев'ятої скрикнув Ісус гучним голосом, кажучи: Елі, Елі, лама савахтані? цебто: Боже Мій, Боже Мій, нащо Мене Ти покинув?...
Men när några av dem som stodo där borde detta, sade de: »Han kallar på Elias.»
Дехто ж із тих, що стояли там, це почули й казали, що Він кличе Іллю.
Och strax skyndade en av dem fram och tog en svamp och fyllde den med ättikvin och satte den på ett rör och gav honom att dricka.
А один із них зараз побіг і взяв губку та, оцтом її наповнивши, настромив на тростину й давав Йому пити.
Men de andra sade: »Låt oss se om Elias kommer och hjälper honom.»
Інші казали: Чекай но, побачмо, чи прийде Ілля визволяти Його.
Åter ropade Jesus med hög röst och gav upp andan.
А Ісус знову голосом гучним іскрикнув, і духа віддав...
Och se, då rämnade förlåten i templet i två stycken, uppifrån och ända ned, och jorden skalv, och klipporna rämnade,
І ось завіса у храмі роздерлась надвоє від верху аж додолу, і земля потряслася, і зачали розпадатися скелі,
och gravarna öppnades, och många avsomnade heligas kroppar stodo upp.
і повідкривались гроби, і повставало багато тіл спочилих святих,
De gingo ut ur sina gravar och kommo efter hans uppståndelse in i den heliga staden och uppenbarade sig för många.
а з гробів повиходивши, по Його воскресенні, до міста святого ввійшли, і багатьом із'явились.
Men när hövitsmannen och de som med honom höllo vakt om Jesus sågo jordbävningen och det övriga som skedde, blevo de mycket förskräckta och sade: »Förvisso var denne Guds Son.»
А сотник та ті, що Ісуса з ним стерегли, як землетруса побачили, і те, що там сталося, налякалися дуже й казали: Він був справді Син Божий!
Och många kvinnor som hade följt Jesus från Galileen och tjänat honom, stodo där på avstånd och sågo vad som skedde.
Було там багато й жінок, що дивилися здалека, і що за Ісусом прийшли з Галілеї, і Йому прислуговували.
Bland dessa voro Maria från Magdala och den Maria som var Jakobs och Joses' moder, så ock Sebedeus' söners moder.
Між ними була Марія Магдалина, і Марія, мати Якова й Йосипа, і мати синів Зеведеєвих.
Men när det hade blivit afton, kom en rik man från Arimatea, vid namn Josef, som ock hade blivit en Jesu lärjunge;
А коли настав вечір, то прийшов муж багатий із Ариматеї, на ім'я Йосип, що й сам був навчався в Ісуса.
denne gick till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp. Då bjöd Pilatus att man skulle lämna ut den åt honom.
Він прийшов до Пилата й просив тіла Ісусового. Пилат ізвелів тоді видати.
Och Josef tog hans kropp och svepte den i en ren linneduk
І взяв Йосип Ісусове тіло, обгорнув його плащаницею чистою,
och lade den i den nya grav som han hade låtit hugga ut åt sig i klippan; och sedan han hade vältrat en stor sten för ingången till graven, gick han därifrån.
і поклав його в гробі новому своїм, що був висік у скелі. До дверей гробових привалив він великого каменя, та й відійшов.
Men Maria från Magdala och den andra Maria voro där, och de sutto gent emot graven.
Була ж там Марія Магдалина та інша Марія, що сиділи насупроти гробу.
Följande dag, som var dagen efter tillredelsedagen, församlade sig översteprästerna och fariséerna och gingo till Pilatus
А наступного дня, що за п'ятницею, до Пилата зібралися первосвященики та фарисеї,
och sade: »Herre, vi hava dragit oss till minnes att den villoläraren sade, medan han ännu levde: 'Efter tre dagar skall jag uppstå.'
і сказали: Пригадали ми, пане, собі, що обманець отой, як живий іще був, то сказав: По трьох днях Я воскресну.
Bjud fördenskull att man skyddar graven intill tredje dagen, så att hans lärjungar icke komma och stjäla bort honom, och sedan säga till folket att han har uppstått från de döda. Då bliver den sista villan värre än den första.»
Звели ж гріб стерегти аж до третього дня, щоб учні Його не прийшли, та й не вкрали Його, і не сказали народові: Він із мертвих воскрес! І буде остання обмана гірша за першу...
Pilatus svarade dem: »Där haven I vakt; gån åstad och skydden graven så gott I kunnen.»
Відказав їм Пилат: Сторожу ви маєте, ідіть, забезпечте, як знаєте.
Och de gingo åstad och skyddade graven, i det att de icke allenast satte ut vakten, utan ock förseglade stenen.
І вони відійшли, і, запечатавши каменя, біля гробу сторожу поставили.