John 10

»Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som icke går in i fårahuset genom dörren, utan stiger in någon annan väg, han är en tjuv och en rövare.
Поправді, поправді кажу вам: Хто не входить дверима в кошару, але перелазить деінде, той злодій і розбійник.
Men den som går in genom dörren, han är fårens herde.
А хто входить дверима, той вівцям пастух.
För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssna till hans röst, och han kallar sina får vid namn och för dem ut.
Воротар відчиняє йому, і його голосу слухають вівці; і свої вівці він кличе по йменню, і випроваджує їх.
Och när han har släppt ut alla sina får, går han framför dem, och fåren följa honom, ty de känna hans röst.
А як вижене всі свої вівці, він іде перед ними, і вівці слідом за ним ідуть, бо знають голос його.
Men en främmande följa de alls icke, utan fly bort ifrån honom, ty de känna icke de främmandes röst.»
За чужим же не підуть вони, а будуть утікати від нього, бо не знають вони чужого голосу.
Så talade Jesus till dem i förtäckta ord; men de förstodo icke vad det var som han talade till dem.
Оцю притчу повів їм Ісус, але не зрозуміли вони, про що їм говорив.
Åter sade Jesus till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Jag är dörren in till fåren.
І знову промовив Ісус: Поправді, поправді кажу вам, що Я двері вівцям.
Alla de som hava kommit före mig äro tjuvar och rövare, men fåren hava icke lyssnat till dem.
Усі, скільки їх перше Мене приходило, то злодії й розбійники, але вівці не слухали їх.
Jag är dörren; den som går in genom mig, han skall bliva frälst, och han skall få gå ut och in och skall finna bete.
Я двері: коли через Мене хто ввійде, спасеться, і той ввійде та вийде, і пасовисько знайде.
Tjuven kommer allenast för att stjäla och slakta och förgöra. Jag har kommit, för att de skola hava liv och hava över nog.
Злодій тільки на те закрадається, щоб красти й убивати та нищити. Я прийшов, щоб ви мали життя, і подостатком щоб мали.
Jag är den gode herden. En god herde giver sitt liv för fåren.
Я Пастир Добрий! Пастир добрий кладе життя власне за вівці.
Men den som är lejd och icke är herden själv, när han, den som fåren icke tillhöra, ser ulven komma, då övergiver han fåren och flyr, och ulven rövar bort dem och förskingrar dem.
А наймит, і той, хто не вівчар, кому вівці не свої, коли бачить, що вовк наближається, то кидає вівці й тікає, а вовк їх хапає й полошить.
Han är ju lejd och frågar icke efter fåren.
А наймит утікає тому, що він наймит, і не дбає про вівці.
Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känna mig,
Я Пастир Добрий, і знаю Своїх, і Свої Мене знають.
såsom Fadern känner mig, och såsom jag känner Fadern; och jag giver mitt liv för fåren.
Як Отець Мене знає, так і Я Отця знаю, і власне життя Я за вівці кладу.
Jag har ock andra får, som icke höra till detta fårahus; också dem måste jag draga till mig, och de skola lyssna till min röst. Så skall det bliva en hjord och en herde.
Також маю Я інших овець, які не з цієї кошари, Я повинен і їх припровадити. І Мій голос почують вони, і буде отара одна й Один Пастир!
Därför älskar Fadern mig, att jag giver mitt liv -- för att sedan taga igen det.
Через те Отець любить Мене, що Я власне життя віддаю, щоб ізнову прийняти його.
Ingen tager det ifrån mig, utan jag giver det av fri vilja. Jag har makt att giva det, och jag har makt att taga igen det. Det budet har jag fått av min Fader.»
Ніхто в Мене його не бере, але Я Сам від Себе кладу його. Маю владу віддати його, і маю владу прийняти його знову, Я цю заповідь взяв від Свого Отця.
För dessa ords skull uppstodo åter stridiga meningar bland judarna.
З-за цих слів між юдеями знову незгода знялася.
Många av dem sade: »Han är besatt av en ond ande och är från sina sinnen. Varför hören I på honom?»
І багато-хто з них говорили: Він демона має, і несамовитий. Чого слухаєте ви Його?
Andra åter sade: »Sådana ord talar icke den som är besatt. Icke kan väl en ond ande öppna blindas ögon?»
Інші казали: Ці слова не того, хто демона має. Хіба демон може очі сліпим відкривати?...
Därefter inföll tempelinvigningens högtid i Jerusalem. Det var nu vinter,
Було тоді свято Відновлення в Єрусалимі. Стояла зима.
och Jesus gick fram och åter i Salomos pelargång i helgedomen.
А Ісус у храмі ходив, у Соломоновім ґанку.
Då samlade sig judarna omkring honom och sade till honom: »Huru länge vill du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg oss det öppet.»
Юдеї тоді обступили Його та й казали Йому: Доки будеш тримати в непевності нас? Якщо Ти Христос, то відкрито скажи нам!
Jesus svarade dem: »Jag har sagt eder det, men I tron mig icke. De gärningar som jag gör i min Faders namn, de vittna om mig.
Відповів їм Ісус: Я вам був сказав, та не вірите ви. Ті діла, що чиню їх у Ймення Свого Отця, вони свідчать про Мене.
Men I tron mig icke, ty I ären icke av mina får.
Та не вірите ви, не з Моїх бо овець ви.
Mina får lyssna till min röst, och jag känner dem, och de följa mig.
Мого голосу слухають вівці Мої, і знаю Я їх, і за Мною слідком вони йдуть.
Och jag giver dem evigt liv, och de skola aldrig någonsin förgås, och ingen skall rycka dem ur min hand.
І Я життя вічне даю їм, і вони не загинуть повік, і ніхто їх не вихопить із Моєї руки.
Min Fader, som har givit mig dem, är större än alla, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand.
Мій Отець, що дав їх Мені, Він більший за всіх, і вихопити ніхто їх не може Отцеві з руки.
Jag och Fadern äro ett.»
Я й Отець Ми одне!
Då togo judarna åter upp stenar för att stena honom.
Знов каміння схопили юдеї, щоб укаменувати Його.
Men Jesus sade till dem: »Många goda gärningar, som komma från min Fader, har jag låtit eder se. För vilken av dessa gärningar är det som I viljen stena mig?»
Відповів їм Ісус: Від Отця показав Я вам добрих учинків багато, за котрий же з тих учинків хочете Мене каменувати?
Judarna svarade honom: »Det är icke för någon god gärnings skull som vi vilja stena dig, utan därför att du hädar och gör dig själv till Gud, du som är en människa.»
Юдеї Йому відказали: Не за добрий учинок хочемо Тебе вкаменувати, а за богозневагу, бо Ти, бувши людиною, за Бога Себе видаєш...
Jesus svarade dem: »Det är ju så skrivet i eder lag: 'Jag har sagt att I ären gudar'.
Відповів їм Ісус: Хіба не написано в вашім Законі: Я сказав: ви боги?
Om han nu har kallat för gudar dem som Guds ord kom till -- och skriften kan ju icke bliva om intet --
Коли тих Він богами назвав, що до них слово Боже було, а Писання не може порушене бути,
huru kunnen då I, på den grund att jag har sagt mig vara Guds Son, anklaga mig för hädelse, mig som Fadern har helgat och sänt i världen?
то Тому, що Отець освятив і послав Його в світ, закидаєте ви: Зневажаєш Ти Бога, через те, що сказав Я: Я Син Божий?
Gör jag icke min Faders gärningar, så tron mig icke.
Коли Я не чиню діл Свого Отця, то не вірте Мені.
Men gör jag dem, så tron gärningarna, om I än icke tron mig; då skolen I fatta och förstå att Fadern är i mig, och att jag är i Fadern.»
А коли Я чиню, то хоч ви Мені віри й не ймете, повірте ділам, щоб пізнали й повірили ви, що Отець у Мені, а Я ув Отці!
Då ville de åter gripa honom, men han gick sin väg, undan deras händer.
Тоді знову шукали вони, щоб схопити Його, але вийшов із рук їхніх Він.
Sedan begav han sig åter bort till det ställe på andra sidan Jordan, där Johannes först hade döpt, och stannade kvar där.
І Він знову на той бік Йордану пішов, на те місце, де Іван найперше христив, та й там перебував.
Och många kommo till honom. Och de sade: »Väl gjorde Johannes intet tecken, men allt vad Johannes sade om denne var sant.»
І багато до Нього приходили та говорили, що хоч жадного чуда Іван не вчинив, але все, що про Нього Іван говорив, правдиве було.
Och många kommo där till tro på honom.
І багато-хто ввірували в Нього там.