John 11

Och en man vid namn Lasarus låg sjuk; han var från Betania, den by där Maria och hennes syster Marta bodde.
Був же хворий один, Лазар у Віфанії, із села Марії й сестри її Марти.
Det var den Maria som smorde Herren med smörjelse och torkade hans fötter med sitt hår. Och nu låg hennes broder Lasarus sjuk.
А Марія, що брат її Лазар був хворий, була та, що помазала Господа миром, і волоссям своїм Йому ноги обтерла.
Då sände systrarna bud till Jesus och läto säga: »Herre, se, han som du har så kär ligger sjuk.»
Тоді сестри послали до Нього, говорячи: Ось нездужає, Господи, той, що кохаєш його!...
När Jesus hörde detta, sade han: »Den sjukdomen är icke till döds, utan till Guds förhärligande, så att Guds Son genom den bliver förhärligad.»
Як почув же Ісус, то промовив: Не на смерть ця недуга, а на Божу славу, щоб Син Божий прославився нею.
Och Jesus hade Marta och hennes syster och Lasarus kära.
А Ісус любив Марту, і сестру її, і Лазаря.
När han nu hörde att denne låg sjuk, stannade han först två dagar där han var;
А коли Він почув, що нездужає той, то зостався два дні на тім місці, де був.
men därefter sade han till lärjungarna: »Låt oss gå tillbaka till Judeen.»
Після ж того говорить до учнів: Ходімо знову в Юдею.
Lärjungarna sade till honom: »Rabbi, nyligen ville judarna stena dig, och åter går du dit?»
Йому учні сказали: Учителю, таж допіру юдеї хотіли камінням побити Тебе, а Ти знов туди підеш?
Jesus svarade: »Dagen har ju tolv timmar; den som vandrar om dagen, han stöter sig icke, ty han ser då denna världens ljus.
Ісус відповів: Хіба дня не дванадцять годин? Як хто ходить за дня, не спіткнеться, цьогосвітнє бо світло він бачить.
Men den som vandrar om natten, han stöter sig, ty han har då intet som lyser honom.»
А хто ходить нічної пори, той спіткнеться, бо немає в нім світла.
Sedan han hade talat detta, sade han ytterligare till dem: »Lasarus, vår vän, har somnat in; men jag går för att väcka upp honom ur sömnen.»
Оце Він сказав, а по тому говорить до них: Друг наш Лазар заснув, та піду розбудити Його.
Då sade hans lärjungar till honom: »Herre, sover han, så bliver han frisk igen.»
А учні сказали Йому: Як заснув, то він, Господи, видужає.
Men Jesus hade talat om hans död; de åter menade att han talade om vanlig sömn.
Та про смерть його мовив Ісус, вони ж думали, що про сонний спочинок Він каже.
Då sade Jesus öppet till dem: »Lasarus är död.
Тоді просто сказав їм Ісус: Умер Лазар.
Och för eder skull, för att I skolen tro, gläder jag mig över att jag icke var där. Men låt oss nu gå till honom.»
І Я тішусь за вас, що там Я не був, щоб повірили ви. Та ходімо до нього.
Då sade Tomas, som kallades Didymus, till de andra lärjungarna: »Låt oss gå med, för att vi må dö med honom.»
Сказав же Хома, називаний Близнюк, до співучнів: Ходімо й ми, щоб із Ним повмирати.
När så Jesus kom dit, fann han att den döde redan hade legat fyra dagar i graven.
Як прибув же Ісус, то знайшов, що чотири вже дні той у гробі.
Nu låg Betania nära Jerusalem, vid pass femton stadier därifrån,
А Віфанія поблизу Єрусалиму була, яких стадій з п'ятнадцять.
och många judar hade kommit till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras broder.
І багато з юдеїв до Марти й Марії прийшли, щоб за брата розважити їх.
Då nu Maria fick höra att Jesus kom, gick hon honom till mötes; men Maria satt kvar hemma.
Тоді Марта, почувши, що надходить Ісус, побігла зустріти Його, Марія ж удома сиділа.
Och Marta sade till Jesus: »Herre, hade du varit här, så vore min broder icke död.
І Марта сказала Ісусові: Коли б, Господи, був Ти отут, то не вмер би мій брат...
Men jag vet ändå att allt vad du beder Gud om, det skall Gud giva dig.»
Та й тепер, знаю я, що чого тільки в Бога попросиш, то дасть Тобі Бог!
Jesus sade till henne: »Din broder skall stå upp igen.»
Промовляє до неї Ісус: Воскресне твій брат!
Marta svarade honom: »Jag vet att han skall stå upp, vid uppståndelsen på den yttersta dagen.»
Відказує Марта Йому: Знаю, що в воскресення останнього дня він воскресне.
Jesus svarade till henne: »Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör;
Промовив до неї Ісус: Я воскресення й життя. Хто вірує в Мене, хоч і вмре, буде жити.
och var och en som lever och tror på mig, han skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?»
І кожен, хто живе та хто вірує в Мене, повіки не вмре. Чи ти віруєш в це?
Hon svarade honom: »Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma i världen.»
Вона каже Йому: Так, Господи! Я вірую, що Ти Христос, Син Божий, що має прийти на цей світ.
När hon hade sagt detta, gick hon bort och kallade på Maria, sin syster, och sade hemligen till henne: »Mästaren är här och kallar dig till sig.»
І промовивши це, відійшла, та й покликала нишком Марію, сестру свою, кажучи: Учитель тут, і Він кличе тебе!
När hon hörde detta, stod hon strax upp och gick åstad till honom.
А та, як зачула, квапливо встала й до Нього пішла.
Men Jesus hade ännu icke kommit in i byn, utan var kvar på det ställe där Marta hade mött honom.
А Ісус не ввійшов був іще до села, а знаходивсь на місці, де Марта зустріла Його.
Då nu de judar, som voro inne i huset hos Maria för att trösta henne, sågo att hon så hastigt stod upp och gick ut, följde de henne, i tanke att hon gick till graven för att gråta där.
Юдеї тоді, що були з нею в домі й її розважали, як побачили, що Марія квапливо встала й побігла, подалися за нею, гадаючи, що до гробу пішла вона, плакати там.
När så Maria kom till det ställe där Jesus var och fick se honom, föll hon ned för hans fötter och sade till honom: »Herre, hade du varit där, så vore min broder icke död.»
Як Марія ж прийшла туди, де був Ісус, і Його вгледіла, то припала до ніг Йому та й говорила до Нього: Коли б, Господи, був Ти отут, то не вмер би мій брат!
Då nu Jesus såg henne gråta och såg jämväl att de judar, som hade kommit med henne, gräto, upptändes han i sin ande och blev upprörd
А Ісус, як побачив, що плаче вона, і плачуть юдеї, що з нею прийшли, то в дусі розжалобився та й зворушився Сам,
och frågade: »Var haven I lagt honom?» De svarade honom: »Herre, kom och se.» Och Jesus grät.
і сказав: Де його ви поклали? Говорять Йому: Іди, Господи, та подивися!
Då sade judarna: »Se huru kär han hade honom!»
І закапали сльози Ісусові...
Men somliga av dem sade:
А юдеї казали: Дивись, як кохав Він його!
»Kunde icke han, som öppnade den blindes ögon, ock hava så gjort att denne icke hade dött?»
А з них дехто сказали: Чи не міг же зробити Отой, Хто очі сліпому відкрив, щоб і цей не помер?
Då upptändes Jesus åter i sitt innersta och gick bort till graven. Den var urholkad i berget, och en sten låg framför ingången.
Ісус же розжалобивсь знову в Собі, і до гробу прийшов. Була ж то печера, і камінь на ній налягав.
Jesus sade: »Tagen bort stenen.» Då sade den dödes syster Marta till honom: »Herre, han luktar redan, ty han har varit död i fyra dygn.»
Промовляє Ісус: Відваліть цього каменя! Сестра вмерлого Марта говорить до Нього: Уже, Господи, чути, бо чотири вже дні він у гробі...
Jesus svarade henne: »Sade jag dig icke, att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet?»
Ісус каже до неї: Чи тобі не казав Я, що як будеш ти вірувати, славу Божу побачиш?
Då togo de bort stenen. Och Jesus lyfte upp sina ögon och sade: »Fader, jag tackar dig för att du har hört mig.
І зняли тоді каменя. А Ісус ізвів очі до неба й промовив: Отче, дяку приношу Тобі, що Мене Ти почув.
Jag visste ju förut att du alltid hör mig; men för folkets skull, som står här omkring, säger jag detta, för att de skola tro att det är du som har sänt mig.»
Та Я знаю, що Ти завжди почуєш Мене, але ради народу, що довкола стоїть, Я сказав, щоб увірували, що послав Ти Мене.
När han hade sagt detta, ropade han med hög röst: »Lasarus, kom ut.»
І, промовивши це, Він скричав гучним голосом: Лазарю, вийди сюди!
Och han som hade varit död kom ut, med händer och fötter inlindade i bindlar och med ansiktet inhöljt i en duk. Jesus sade till dem: »Lösen honom, och låten honom gå.»
І вийшов померлий, по руках і ногах обв'язаний пасами, а обличчя у нього було перев'язане хусткою... Ісус каже до них: Розв'яжіть його та й пустіть, щоб ходив...
Många judar, som hade kommit till Maria och hade sett vad Jesus hade gjort, trodde då på honom.
І багато з юдеїв, що посходилися до Марії, та бачили те, що Він учинив, у Нього ввірували.
Men några av dem gingo bort till fariséerna och omtalade för dem vad Jesus hade gjort.
А деякі з них пішли до фарисеїв, і їм розповіли, що Ісус учинив.
Då sammankallade översteprästerna och fariséerna en rådsförsamling och sade: »Vad skola vi taga oss till? Denne man gör ju många tecken.
Тоді первосвященики та фарисеї скликали раду й казали: Що маємо робити, бо Цей Чоловік пребагато чуд чинить?
Om vi skola låta honom så fortfara, skola alla tro på honom, och romarna komma då att taga ifrån oss både land och folk.»
Якщо так позоставимо Його, то всі в Нього ввірують, і прийдуть римляни, та й візьмуть нам і Край, і народ!
Men en av dem, Kaifas, som var överstepräst för det året, sade till dem: »I förstån intet,
А один із них, Кайяфа, що був первосвящеником року того, промовив до них: Ви нічого не знаєте,
och I besinnen icke huru mycket bättre det är för eder att en man dör för folket, än att hela folket förgås.»
і не поміркуєте, що краще для вас, щоб один чоловік прийняв смерть за людей, аніж щоб увесь народ мав загинути!
Detta sade han icke av sig själv, utan genom profetisk ingivelse, eftersom han var överstepräst för det året; ty Jesus skulle dö för folket.
А того не сказав сам від себе, але, первосвящеником бувши в тім році, пророкував, що Ісус за народ мав умерти,
Ja, icke allenast »för folket»; han skulle dö också för att samla och förena Guds förskingrade barn.
і не лише за народ, але й щоб сполучити в одне розпорошених Божих дітей.
Från den dagen var deras beslut fattat att döda honom.
Отож, від того дня вони змовилися, щоб убити Його.
Så vandrade då Jesus icke längre öppet bland judarna, utan drog sig undan till en stad som hette Efraim, på landsbygden, i närheten av öknen; där stannade han kvar med sina lärjungar.
І тому не ходив більш Ісус між юдеями явно, але звідти вдавсь до околиць поближче пустині, до міста, що зветься Єфрем, і тут залишався з Своїми учнями.
Men judarnas påsk var nära, och många begåvo sig då, före påsken, från landsbygden upp till Jerusalem för att helga sig.
Наближалася ж Пасха юдейська, і багато-хто з Краю вдались перед Пасхою в Єрусалим, щоб очистити себе.
Och de sökte efter Jesus och sade till varandra, där de stodo i helgedom: »Vad menen I? Skall han då alls icke komma till högtiden?»
І шукали Ісуса вони, а в храмі стоявши, гомоніли один до одного: А як вам здається? Хіба Він не прийде на свято?
Och översteprästerna och fariséerna hade utfärdat påbud om att den som finge veta var han fanns skulle giva det till känna, för att de måtte kunna gripa honom.
А первосвященики та фарисеї наказа дали: як дізнається хто, де Він перебуватиме, нехай донесе, щоб схопити Його.