Job 20

Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
Ţofar din Naama a luat cuvîntul şi a zis:
 På sådant tal giva mina tankar mig ett svar,  än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.
,,Gîndurile mele mă silesc să răspund, şi frămîntarea mea nu-mi dă pace.
 Smädlig tillrättavisning måste jag höra,  och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.
Am auzit mustrări cari mă umplu de ruşine, şi din adîncul minţii mele duhul mă face să răspund.
 Vet du då icke att så har varit från evig tid,  från den stund då människor sattes på jorden:
Nu ştii tu că, de mult de tot, de cînd a fost aşezat omul pe pămînt,
 att de ogudaktigas jubel varar helt kort  och den gudlöses glädje ett ögonblick?
biruinţa celor răi a fost scurtă, şi bucuria nelegiuitului numai de o clipă?
 Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen  och hans huvud når intill molnen,
Chiar dacă s'ar înălţa pînă la ceruri, şi capul i-ar ajunge pînă la nori,
 Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck;  de som sågo honom måste fråga: »Var är han?»
va pieri pentru totdeauna, ca murdăria lui, şi cei ce -l vedeau vor zice: ,Unde este?`
 Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer;  han förjagas såsom en syn om natten.
Va sbura ca un vis, şi nu -l vor mai găsi; va pieri ca o vedenie de noapte.
 Det öga som såg honom ser honom icke åter,  och hans plats får ej skåda honom mer.
Ochiul care -l privea nu -l va mai privi, locul în care locuia nu -l va mai zări.
 Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma,  hans händer återbära hans vinning.
Peste fiii lui vor năvăli cei săraci, şi mînile lui vor da înapoi ce a răpit cu sila.
 Bäst ungdomskraften fyller hans ben,  skall den ligga i stoftet med honom.
Oasele lui, pline de vlaga tinereţii, îşi vor avea culcuşul cu el în ţărînă.
 Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun,  så att han gömmer den under sin tunga,
Dulce era răul în gura lui, îl ascundea subt limbă,
 är rädd om den och ej vill gå miste därom,  utan håller den förvarad inom sin gom,
îl mesteca într'una şi nu -l lăsa, îl ţinea în cerul gurii:
 så förvandlas denna kost i hans inre,  bliver huggormsetter i hans liv.
dar hrana lui se va preface în măruntaiele lui, va ajunge în trupul lui o otravă de aspidă.
 Den rikedom han har slukat måste han utspy;  av Gud drives den ut ur hans buk.
Bogăţiile înghiţite le va vărsa, Dumnezeu le va scoate din pîntecele lui.
 Ja, huggormsgift kommer han att dricka,  av etterormens tunga bliver han dräpt.
Otravă de aspidă a supt, şi de aceea, limba năpîrcii îl va ucide.
 Ingen bäck får vederkvicka hans syn,  ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.
Nu-şi va mai plimba privirile peste pîraiele şi rîurile de miere şi de lapte,
 Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav;  hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.
va da înapoi ce a cîştigat, şi nu va mai trage folos din cîştig; va da înapoi tot ce a luat, şi nu se va mai bucura de el,
 Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där;  han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.
căci a asuprit pe săraci, şi i -a lăsat să piară, a dărîmat case şi nu le -a zidit la loc.
 Han visste ej av någon ro för sin buk,  men han skall icke rädda sig med sina skatter.
Lăcomia lui n'a cunoscut margini; dar nu va scăpa ce are mai scump.
 Intet slapp undan hans glupskhet,  därför äger och hans lycka intet bestånd.
Nimic nu scapă de lăcomia lui, dar bună starea lui nu va ţinea.
 Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd,  och envar eländig vänder då mot honom sin hand.
În mijlocul belşugului va fi în nevoie; mîna tuturor ticăloşilor se va ridica asupra lui.
 Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld;  sin vredes glöd skall Gud sända över honom  och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.
Şi iată, ca să -i umple pîntecele, Dumnezeu va trimete peste el focul mîniei Lui, şi -l va sătura cu o ploaie de săgeţi.
 Om han flyr undan för vapen av järn,  så genomborras han av kopparbågens skott.
Dacă va scăpa de armele de fer, îl va străpunge arcul de aramă.
 När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg,  när den ljungande udden kommer fram ur hans galla,  då falla dödsfasorna över honom.
Îşi smulge din trup săgeata, care schinteie la ieşirea din fierea lui, şi îl apucă spaimele morţii.
 Idel mörker är förvarat åt hans skatter;  till mat gives honom eld som brinner utan pust,  den förtär vad som är kvar i hans hydda.
Toate nenorocirile sînt păstrate pentru comorile lui; va fi mistuit de un foc pe care nu -l va aprinde omul,
 Himmelen lägger hans missgärning i dagen,  och jorden reser sig upp emot honom.
Cerurile îi vor desveli fărădelegea, şi pămîntul se va ridica împotriva lui.
 Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos,  likt förrinnande vatten, på vredens dag.
Veniturile casei lui se vor perde, vor pieri în ziua mîniei lui Dumnezeu.
 Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud,  sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.
Aceasta este soarta pe care o păstrează Dumnezeu celui rău, aceasta este moştenirea pe care i -o hotărăşte Dumnezeu.``