Job 30

 Och nu le de åt mig,  människor som äro yngre till åren än jag,  män vilkas fäder jag aktade ringa,  ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar.

Mas agora zombam de mim os de menos idade do que eu, cujos pais teria eu desdenhado de pôr com os cães do meu rebanho.

 Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp,  dessa människor som sakna all manlig kraft?

Pois de que me serviria a força das suas mãos, homens nos quais já pereceu o vigor?

 Utmärglade äro de ju av brist och svält;  de gnaga sin föda av torra öknen,  som redan i förväg är öde och ödslig.

De míngua e fome emagrecem; andam roendo pelo deserto, lugar de ruínas e desolação.

 Saltörter plocka de där bland snåren,  och ginströtter är vad de hava till mat.

Apanham malvas junto aos arbustos, e o seu mantimento são as raízes dos zimbros.

 Ur människors samkväm drives de ut,  man ropar efter dem såsom efter tjuvar.

São expulsos do meio dos homens, que gritam atrás deles, como atrás de um ladrão.

 I gruvliga klyftor måste de bo,  i hålor under jorden och i bergens skrevor.

Têm que habitar nos desfiladeiros sombrios, nas cavernas da terra e dos penhascos.

 Bland snåren häva de upp sitt tjut,  under nässlor ligga de skockade,

Bramam entre os arbustos, ajuntam-se debaixo das urtigas.

 en avföda av dårar och ärelöst folk,  utjagade ur landet med hugg och slag.

São filhos de insensatos, filhos de gente sem nome; da terra foram enxotados.

 Och för sådana har jag nu blivit en visa,  de hava mig till ämne för sitt tal;

Mas agora vim a ser a sua canção, e lhes sirvo de provérbio.

 med avsky hålla de sig fjärran ifrån mig,  de hava ej försyn för att spotta åt mig.

Eles me abominam, afastam-se de mim, e no meu rosto não se privam de cuspir.

 Nej, mig till plåga, lossa de alla band,  alla tyglar kasta de av inför mig.

Porquanto Deus desatou a minha corda e me humilhou, eles sacudiram de si o freio perante o meu rosto.

 Invid min högra sida upphäver sig ynglet;  mina fötter vilja de stöta undan.  De göra sig vägar som skola leda till min ofärd.

ë direita levanta-se gente vil; empurram os meus pés, e contra mim erigem os seus caminhos de destruição.

 Stigen framför mig hava de rivit upp.  De göra sitt bästa till att fördärva mig,  de som dock själva äro hjälplösa.

Estragam a minha vereda, promovem a minha calamidade; não há quem os detenha.

 Såsom genom en bred rämna bryta de in;  de vältra sig fram under murarnas brak.

Vêm como por uma grande brecha, por entre as ruínas se precipitam.

 Förskräckelser välvas ned över mig.  Såsom en storm bortrycka de min ära,  och såsom ett moln har min välfärd farit bort.

Sobrevieram-me pavores; é perseguida a minha honra como pelo vento; e como nuvem passou a minha felicidade.

 Och nu utgjuter sig min själ inom mig,  eländesdagar hålla mig fast.

E agora dentro de mim se derrama a minha alma; os dias da aflição se apoderaram de mim.

 Natten bortfräter benen i min kropp,  och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.

De noite me são traspassados os ossos, e o mal que me corrói não descansa.

 Genom övermäktig kraft har mitt kroppshölje blivit vanställt,  såsom en livklädnad hänger det omkring mig.

Pela violência do mal está desfigurada a minha veste; como a gola da minha túnica, me aperta.

 I orenlighet har jag blivit nedstjälpt,  och själv är jag nu lik stoft och aska.

Ele me lançou na lama, e fiquei semelhante ao pó e à cinza.

 Jag ropar till dig, men du svarar mig icke;  jag står här, men de bespejar mig allenast.

Clamo a ti, e não me respondes; ponho-me em pé, e não atentas para mim.

 Du förvandlas för mig till en grym fiende,  med din starka hand ansätter du mig.

Tornas-te cruel para comigo; com a força da tua mão me persegues.

 Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän,  och i bruset låter du mig försmälta av ångest.

Levantas-me sobre o vento, fazes-me cavalgar sobre ele, e dissolves-me na tempestade.

 Ja, jag förstår att du vill föra mig till döden,  till den boning dit allt levande församlas.

Pois eu sei que me levarás à morte, e à casa do ajuntamento destinada a todos os viventes.

 Men skulle man vid sitt fall ej få sträcka ut handen,  ej ropa efter hjälp, när ofärd har kommit?

Contudo não estende a mão quem está a cair? Ou não clama por socorro na sua calamidade?

 Grät jag ej själv över den som hade hårda dagar,  och ömkade sig min själ ej över den fattige?

Não chorava eu sobre aquele que estava aflito? Ou não se angustiava a minha alma pelo necessitado?

 Se, jag väntade mig lycka, men olycka kom;  jag hoppades på ljus, men mörker kom.

Todavia aguardando eu o bem, eis que me veio o mal, e esperando eu a luz, veio a escuridão.

 Därför sjuder mitt innersta och får ingen ro,  eländesdagar hava ju mött mig.

As minhas entranhas fervem e não descansam; os dias da aflição me surpreenderam.

 Med mörknad hud går jag, fastän ej bränd av solen;  mitt i församlingen står jag upp och skriar.

Denegrido ando, mas não do sol; levanto-me na congregação, e clamo por socorro.

 En broder har jag blivit till schakalerna,  och en frände är jag vorden till strutsarna.

Tornei-me irmão dos chacais, e companheiro dos avestruzes.

 Min hud har svartnat och lossnat från mitt kött,  benen i min kropp äro förbrända av hetta.

A minha pele enegrece e se me cai, e os meus ossos estão queimados do calor.

 I sorgelåt är mitt harpospel förbytt,  mina pipors klang i högljudd gråt.

Pelo que se tornou em pranto a minha harpa, e a minha flauta em voz dos que choram.