Job 19

Därefter tog Job till orda och sade:

Então Jó respondeu:

 Huru länge skolen I bedröva min själ  och krossa mig sönder med edra ord?

Até quando afligireis a minha alma, e me atormentareis com palavras?

 Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig  och kränkt mig utan all försyn.

Já dez vezes me haveis humilhado; não vos envergonhais de me maltratardes?

 Om så är, att jag verkligen har farit vilse,  då är förvillelsen min egen sak.

Embora haja eu, na verdade, errado, comigo fica o meu erro.

 Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig,  och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,

Se deveras vos quereis engrandecer contra mim, e me incriminar pelo meu opróbrio,

 så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt  och att han har omsnärjt mig med sitt nät.

sabei então que Deus é o que transtornou a minha causa, e com a sua rede me cercou.

 Se, jag klagar över våld, men får intet svar;  jag ropar, men får icke rätt.

Eis que clamo: Violência! Mas não sou ouvido; grito: Socorro! Mas não há justiça.

 Min väg har han iat, så att jag ej kommer fram,  och över mina stigar breder han mörker.

Com muros fechou ele o meu caminho, de modo que não posso passar; e pôs trevas nas minhas veredas.

 Min ära har han avklätt mig,  och från mitt huvud har han tagit bort kronan.

Da minha honra me despojou, e tirou-me da cabeça a coroa.

 Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås;  han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.

Quebrou-me de todos os lados, e eu me vou; arrancou a minha esperança, como a, uma árvore.

 Sin vrede låter han brinna mot mig  och aktar mig såsom sina ovänners like.

Acende contra mim a sua ira, e me considera como um de seus adversários.

 Hans skaror draga samlade fram  och bereda sig väg till anfall mot mig;  de lägra sig runt omkring min hydda.

Juntas as suas tropas avançam, levantam contra mim o seu caminho, e se acampam ao redor da minha tenda.

 Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder;  mina bekanta äro idel främlingar mot mig.

Ele pôs longe de mim os meus irmãos, e os que me conhecem tornaram-se estranhos para mim.

 Mina närmaste hava dragit sig undan,  och mina förtrogna hava förgätit mig.

Os meus parentes se afastam, e os meus conhecidos se esquecem de, mim.

 Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling;  en främmande man har jag blivit i deras ögon.

Os meus domésticos e as minhas servas me têm por estranho; vim a ser um estrangeiro aos seus olhos.

 Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke;  ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.

Chamo ao meu criado, e ele não me responde; tenho que suplicar-lhe com a minha boca.

 Min andedräkt är vidrig för min hustru,  jag väcker leda hos min moders barn.

O meu hálito é intolerável à minha mulher; sou repugnante aos filhos de minha mãe.

 Till och med de små barnen visa mig förakt;  så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.

Até os pequeninos me desprezam; quando me levanto, falam contra mim.

 Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med;  de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.

Todos os meus amigos íntimos me abominam, e até os que eu amava se tornaram contra mim.

 Benen i min kropp tränga ut i hud och hull;  knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.

Os meus ossos se apegam à minha pele e à minha carne, e só escapei com a pele dos meus dentes.

 Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner,  då nu Guds hand så har hemsökt mig.

Compadecei-vos de mim, amigos meus; compadecei-vos de mim; pois a mão de Deus me tocou.

 Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud,  och aldrig bliva mätta av mitt kött?

Por que me perseguis assim como Deus, e da minha carne não vos fartais?

 Ack att mina ord skreves upp,  ack att de bleve upptecknade i en bok,

Oxalá que as minhas palavras fossem escritas! Oxalá que fossem gravadas num livro!

 ja, bleve med ett stift av järn och med bly  för evig tid inpräglade i klippan!

Que, com pena de ferro, e com chumbo, fossem para sempre esculpidas na rocha!

 Dock, jag vet att min förlossare lever,  och att han till slut skall stå fram över stoftet.

Pois eu sei que o meu Redentor vive, e que por fim se levantará sobre a terra.

 Och sedan denna min sargade hud är borta,  skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.

Depois, revestido este meu corpo da minha pele, em minha carne verei a Deus.

 Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp,  för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling;  därefter trånar jag i mitt innersta.

Vê-lo-ei por mim mesmo, os meus olhos o verão, e não outros; de saudade me desfalece o coração dentro de mim.

 Men när I tänken: »huru skola vi icke ansätta honom!»  -- såsom vore skulden att finna hos mig --

Se disserdes: Como o havemos de perseguir! E que a causa deste mal se acha em mim,

 då mån I taga eder till vara för svärdet,  ty vreden hör till de synder som straffas med svärd;  så mån I då besinna att en dom skall komma.

temei vós a espada; porque o furor traz os castigos da espada, para saberdes que há um juízo.