Job 5

 Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig,  och till vilken av de heliga kan du vända dig?

Rop du bare! Er det vel nogen som svarer dig? Og til hvem av de hellige vil du vende dig?

 Se, dåren dräpes av sin grämelse,  och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.

For harme slår dåren ihjel, og vrede dreper den tåpelige.

 Jag såg en dåre, fast var han rotad,  men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.

Jeg så en dåre skyte røtter; men med ett måtte jeg rope ve over hans bolig.

 Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning,  de förtrampas i porten utan räddning.

Hans barn var uten hjelp; de blev trådt ned i porten, og det var ingen som frelste dem.

 Av hans skörd äter vem som är hungrig,  den rövas bort, om och hägnad med törnen;  efter hans rikedom gapar ett giller.

De hungrige åt op hans avling, ja, midt ut av torner hentet de den, og snaren lurte på hans gods.

 Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet,  ej ur marken skjuter olyckan upp;

For ikke skyter ulykke op av støvet, og møie spirer ikke frem av jorden;

 nej, människan varder född till olycka,  såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.

men mennesket fødes til møie, likesom ildens gnister flyver høit i været.

 Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud,  åt Gud hemställde jag min sak,

Men jeg vilde vende mig til Gud og overlate min sak til ham,

 åt honom som gör stora och outrannsakliga ting,  under, flera än någon kan räkna,

han som gjør store, uransakelige ting, under uten tall,

 åt honom som låter regnet falla på jorden  och sänder vatten ned över markerna,

som sender regn utover jorden og lar vann strømme utover markene,

 när han vill upphöja de ringa  och förhjälpa de sörjande till frälsning.

som ophøier de ringe og lar de sørgende nå frem til frelse,

 Han är den som gör de klokas anslag om intet,  så att deras händer intet uträtta med förnuft;

som gjør de kløktiges råd til intet, så deres hender ikke får utrettet noget som varer,

 han fångar de visa i deras klokskap  och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:

han som fanger de vise i deres kløkt og lar de listiges råd bli forhastet;

 mitt på dagen råka de ut för mörker  och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.

om dagen støter de på mørke, og om middagen famler de som om natten.

 Så frälsar han från deras tungors svärd,  han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.

Og således frelser han den fattige fra sverdet, fra deres munn og fra den sterkes hånd,

 Den arme kan så åter hava ett hopp,  och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.

og det blir håp for den ringe, og ondskapen må lukke sin munn.

 Ja, säll är den människa som Gud agar;  den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.

Ja, salig er det menneske Gud refser, og den Allmektiges tukt må du ikke akte ringe!

 Ty om han och sargar, så förbinder han ock,  om han slår, så hela ock hans händer.

For han sårer, og han forbinder; han slår, og hans hender læger.

 Sex gånger räddar han dig ur nöden,  ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.

I seks trengsler skal han berge dig, og i den syvende skal intet ondt røre dig.

 I hungerstid förlossar han dig från döden  och i krig undan svärdets våld.

I hungersnød frir han dig fra døden og i krig fra sverdets vold.

 När tungor svänga gisslet, gömmes du undan;  du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.

For tungens svepe skal du være skjult, og du skal ikke frykte når ødeleggelsen kommer.

 Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le,  för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;

Ødeleggelse og hunger skal du le av, og for jordens ville dyr skal du ikke frykte;

 ty med markens stenar står du i förbund,  och med djuren på marken har du ingått fred.

for med markens stener står du i pakt, og markens ville dyr holder fred med dig.

 Och du får se huru din hydda står trygg;  när du synar din boning, saknas intet däri.

Og du skal få se at ditt telt er trygt, og ser du over din eiendom, skal du intet savne.

 Du får ock se huru din ätt förökas,  huru din avkomma bliver såsom markens örter.

Og du skal få se at din ætt blir tallrik, og dine efterkommere som jordens urter.

 I graven kommer du, när du har hunnit din mognad,  såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.

Du skal i fullmoden alder gå i graven, likesom kornbånd føres inn sin tid.

 Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det;  hör därpå och betänk det väl.

Se, dette er det vi har utgransket, og således er det. Hør det og merk dig det!