Job 20

Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:

Da tok Sofar fra Na'ama til orde og sa:

 På sådant tal giva mina tankar mig ett svar,  än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.

Derfor legger mine tanker mig svaret i munnen, og derfor stormer det i mig;

 Smädlig tillrättavisning måste jag höra,  och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.

hånende tilrettevisning må jeg høre, og min ånd gir mig svar ut fra min innsikt.

 Vet du då icke att så har varit från evig tid,  från den stund då människor sattes på jorden:

Vet du da ikke at slik har det vært fra evighet, fra den tid mennesker blev satt på jorden,

 att de ogudaktigas jubel varar helt kort  och den gudlöses glädje ett ögonblick?

at de ugudeliges jubel er kort, og den gudløses glede bare varer et øieblikk?

 Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen  och hans huvud når intill molnen,

Stiger enn hans stolthet til himmelen, og når enn hans hode til skyen,

 Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck;  de som sågo honom måste fråga: »Var är han?»

så går han dog likesom sitt skarn til grunne for evig; de som så ham, spør: Hvor er han?

 Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer;  han förjagas såsom en syn om natten.

Som en drøm flyr han bort, og ingen finner ham mere; han jages bort som et nattesyn.

 Det öga som såg honom ser honom icke åter,  och hans plats får ej skåda honom mer.

Det øie som så ham, ser ham ikke mere, og hans sted skuer ham ikke lenger.

 Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma,  hans händer återbära hans vinning.

Hans barn må søke småfolks yndest, og hans hender må gi hans gods tilbake.

 Bäst ungdomskraften fyller hans ben,  skall den ligga i stoftet med honom.

Hans ben var fulle av ungdomskraft, men nu ligger den med ham i støvet.

 Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun,  så att han gömmer den under sin tunga,

Smaker enn det onde søtt i hans munn, skjuler han det under sin tunge,

 är rädd om den och ej vill gå miste därom,  utan håller den förvarad inom sin gom,

sparer han på det og slipper det ikke, men holder det tilbake under sin gane,

 så förvandlas denna kost i hans inre,  bliver huggormsetter i hans liv.

så blir dog hans mat omskapt i hans innvoller og blir til ormegift i hans liv.

 Den rikedom han har slukat måste han utspy;  av Gud drives den ut ur hans buk.

Han slukte gods, og han må spy det ut igjen; Gud driver det ut av hans buk.

 Ja, huggormsgift kommer han att dricka,  av etterormens tunga bliver han dräpt.

Ormegift må han innsuge; huggormens tunge dreper ham.

 Ingen bäck får vederkvicka hans syn,  ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.

Han skal ikke få se bekker, elver av honning og elver av melk.

 Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav;  hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.

Han må gi tilbake det han har tjent, og får ikke nyte det; meget gods har han vunnet, men han får liten glede av det.

 Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där;  han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.

For han knuste småfolk og lot dem ligge der; han rante hus til sig, men får ikke bygge dem om;

 Han visste ej av någon ro för sin buk,  men han skall icke rädda sig med sina skatter.

han kjente aldri ro i sitt indre; han skal ikke slippe unda med sine skatter.

 Intet slapp undan hans glupskhet,  därför äger och hans lycka intet bestånd.

Det var intet som undgikk hans grådighet; derfor varer ikke hans lykke.

 Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd,  och envar eländig vänder då mot honom sin hand.

Midt i hans rikdom blir det trangt for ham; hver nødlidende vender sin hånd mot ham.

 Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld;  sin vredes glöd skall Gud sända över honom  och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.

For å fylle hans buk sender Gud sin brennende vrede mot ham og lar sin mat regne på ham.

 Om han flyr undan för vapen av järn,  så genomborras han av kopparbågens skott.

Flykter han for våben av jern, så gjennemborer en bue av kobber ham.

 När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg,  när den ljungande udden kommer fram ur hans galla,  då falla dödsfasorna över honom.

Når han så drar pilen ut av sin rygg, og den lynende odd kommer frem av hans galle, da faller dødsredsler over ham.

 Idel mörker är förvarat åt hans skatter;  till mat gives honom eld som brinner utan pust,  den förtär vad som är kvar i hans hydda.

Alt mørke er opspart for hans vel gjemte skatter; en ild som intet menneske puster til, fortærer ham; den eter det som er igjen i hans telt.

 Himmelen lägger hans missgärning i dagen,  och jorden reser sig upp emot honom.

Himmelen åpenbarer hans misgjerning, og jorden reiser sig mot ham.

 Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos,  likt förrinnande vatten, på vredens dag.

Det han har samlet i sitt hus, føres bort, det skylles bort på Guds vredes dag.

 Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud,  sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.

Dette er den lodd som et ugudelig menneske får av Gud, den arv som er tilkjent ham av den Allmektige.