Job 13

 Ja, alltsammans har mitt öga sett,  mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.

Se, alt sammen har mitt øie sett, mitt øre hørt og merket sig.

 Vad I veten, det vet också jag;  icke står jag tillbaka för eder.

Det I vet, vet også jeg; jeg står ikke tilbake for eder.

 Men till den Allsmäktige vill jag nu tala,  det lyster mig att gå till rätta med Gud.

Men jeg vil tale til den Allmektige, og jeg har lyst til å rettferdiggjøre mig for Gud.

 Dock, I ären män som spinna ihop lögn,  allasammans hopsätten I fåfängligt tal.

Men I spinner løgn sammen, I er alle dårlige læger.

 Om I ändå villen alldeles tiga!  Det kunde tillräknas eder som vishet.

Gid I vilde tie stille! Det skulde bli regnet eder til visdom.

 Hören nu likväl mitt klagomål,  och akten på mina läppars gensagor.

Hør nu på min tilrettevisning og merk på refselsene fra mine leber!

 Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal  och honom till förmån bruka oärligt tal?

Vil I tale urett til forsvar for Gud, og vil I til hans forsvar tale svik?

 Skolen I visa eder partiska för honom  eller göra eder till sakförare för Gud?

Vil I ta hans parti, eller vil I være sakførere for Gud?

 Icke kan sådant ändas väl,  när han håller räfst med eder?  Eller kunnen I gäckas med honom,  såsom man kan gäckas med en människa?

Vil det gå eder godt når han ransaker eder, eller vil I narre ham, som en narrer et menneske?

 Nej, förvisso skall han straffa eder,  om I visen en hemlig partiskhet.

Han vil tukte eder, om I i lønndom tar parti for ham.

 Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder,  och fruktan för honom skall falla över eder.

Vil ikke hans høihet forferde eder, og redselen for ham falle over eder?

 Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska,  edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.

Eders tankesprog er askesprog; eders skanser blir til skanser av ler.

 Tigen nu för min, så skall jag tala,  gånge så över mig vad det vara må.

Ti, la mig være, så jeg kan tale, så får det komme over mig hvad det vil!

 Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna  och taga min själ i min hand.

Hvorfor skulde jeg bære mitt kjøtt mellem mine tenner? Jeg vil legge mitt liv i min hånd.

 Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat;  min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.

Se, han vil drepe mig - jeg venter på ham; jeg vil bare rettferdiggjøre mine veier for hans åsyn.

 Redan detta skall lända mig till frälsning,  ty ingen gudlös dristar komma inför honom.

Også det skal bli mig til frelse; for ingen gudløs kommer for hans åsyn.

 Hören, hören då mina ord,  och låten min förklaring tränga in i edra öron.

Hør da nøie på mitt ord og la min forklaring trenge inn i eders ører!

 Se, här lägger jag saken fram;  jag vet att jag skall befinnas hava rätt.

Se, jeg har saken i orden; jeg vet jeg skal få rett.

 Eller gives det någon som kan vederlägga mig?  Ja, då vill jag tiga -- och dö.

Hvem er den som vil gå i rette med mig? Ja, da vil jeg tie og opgi ånden.

 Allenast två ting må du ej göra mot mig,  så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:

Bare to ting må du ikke gjøre mot mig, da skal jeg ikke skjule mig for ditt åsyn:

 din hand må du ej låta komma mig när,  och fruktan för dig må icke förskräcka mig.

Ta din hånd bort fra mig, og la ikke dine redsler forferde mig!

 Sedan må du åklaga, och jag vill svara,  eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.

Så kall da, og jeg skal svare; eller la mig tale, og svar du mig!

 Huru är det alltså med mina missgärningar och synder?  Låt mig få veta min överträdelse och synd.

Hvor mange misgjerninger og synder har jeg? La mig få vite min brøde og min synd!

 Varför döljer du ditt ansikte  och aktar mig såsom din fiende?

Hvorfor skjuler du ditt åsyn og holder mig for din fiende?

 Vill du skrämma ett löv som drives av vinden,  vill du förfölja ett borttorkat strå?

Vil du skremme et bortblåst blad og forfølge det tørre strå? -

 Du skriver ju bedrövelser på min lott  och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;

siden du idømmer mig så hårde lidelser og lar mig arve min ungdoms misgjerninger

 du sätter mina fötter i stocken,  du vaktar på alla vägar,  för mina fotsulor märker du ut stegen.

og setter mine føtter i stokken og vokter på alle mine veier og drar en ring om mine fotsåler,

 Och detta mot en som täres bort lik murket trä,  en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!

og dette gjør du mot en som tæres bort som makk-ett tre, som et klædebon møllet har ett.