Psalms 104

 Lova HERREN, min själ.  HERRE, min Gud, du är hög och stor,  i majestät och härlighet är du klädd.

Anima mia, benedici l’Eterno! O Eterno, mio Dio, tu sei sommamente grande; sei vestito di splendore e di maestà.

 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel,  du spänner ut himmelen såsom ett tält;

Egli s’ammanta di luce come d’una veste; distende i cieli come un padiglione;

 du timrar på vattnen dina salar,  molnen gör du till din vagn,  och du far fram på vindens vingar.

egli costruisce le sue alte stanze nelle acque; fa delle nuvole il suo carro, s’avanza sulle ali del vento;

 Du gör vindar till dina sändebud,  eldslågor till dina tjänare.

fa dei venti i suoi messaggeri, delle fiamme di fuoco i suoi ministri.

 Du grundade jorden på hennes fästen,  så att hon icke vacklar till evig tid.

Egli ha fondato la terra sulle sue basi; non sarà smossa mai in perpetuo.

 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad;  uppöver bergen stodo vattnen.

Tu l’avevi coperta dell’abisso come d’una veste, le acque s’erano fermate sui monti.

 Men för din näpst flydde de;  för ljudet av ditt dunder hastade de undan.

Alla tua minaccia esse si ritirarono, alla voce del tuo tuono fuggirono spaventate.

 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig,  på den plats som du hade bestämt för dem.

Le montagne sorsero, le valli s’abbassarono nel luogo che tu avevi stabilito per loro.

 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida,  så att de icke åter skulle betäcka jorden.

Tu hai posto alle acque un limite che non trapasseranno; esse non torneranno a coprire la terra.

 Du lät källor flyta fram i dalarna,  mellan bergen togo de sin väg.

Egli manda fonti nelle valli, ed esse scorrono fra le montagne;

 De vattna alla markens djur,  vildåsnorna släcka i dem sin törst.

abbeverano tutte le bestie della campagna, gli asini selvatici vi si dissetano.

 Vid dem bo himmelens fåglar,  från trädens grenar höja de sin röst.

Presso a quelle si riparano gli uccelli del cielo; di mezzo alle fronde fanno udir la loro voce.

 Du vattnar bergen från dina salar,  jorden mättas av den frukt du skapar.

Egli adacqua i monti dall’alto delle sue stanze, la terra è saziata col frutto delle tue opere.

 Du låter gräs skjuta upp för djuren  och örter till människans tjänst.  Så framalstrar du bröd ur jorden

Egli fa germogliar l’erba per il bestiame e le piante per il servizio dell’uomo, facendo uscir dalla terra il nutrimento,

 och vin, som gläder människans hjärta;  så gör du hennes ansikte glänsande av olja,  och brödet styrker människans hjärta.

e il vino che rallegra il cuor dell’uomo, e l’olio che gli fa risplender la faccia, e il pane che sostenta il cuore dei mortali.

 HERRENS träd varda ock mättade,  Libanons cedrar, som han har planterat;

Gli alberi dell’Eterno sono saziati, i cedri del Libano, ch’egli ha piantati.

 fåglarna bygga där sina nästen,  hägern gör sitt bo i cypresserna.

Gli uccelli vi fanno i loro nidi; la cicogna fa dei cipressi la sua dimora;

 Stenbockarna hava fått de höga bergen,  klyftorna är klippdassarnas tillflykt.

le alte montagne son per i camosci, le rocce sono il rifugio de’ conigli.

 Du gjorde månen till att bestämma tiderna;  solen vet stunden då den skall gå ned.

Egli ha fatto la luna per le stagioni; il sole conosce il suo tramonto.

 Du sänder mörker, och det bliver natt;  då komma alla skogens djur i rörelse,

Tu mandi le tenebre e vien la notte, nella quale tutte le bestie delle foreste si mettono in moto.

 de unga lejonen ryta efter rov  och begära sin föda av Gud.

I leoncelli ruggono dietro la preda e chiedono il loro pasto a Dio.

 Solen går upp; då draga de sig tillbaka  och lägga sig ned i sina kulor.

Si leva il sole, esse si ritirano e vanno a giacere nei loro covi.

 Människan går då ut till sin gärning  och till sitt arbete intill aftonen.

L’uomo esce all’opera sua e al suo lavoro fino alla sera.

 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE!  Med vishet har du gjort dem alla.  Jorden är full av vad du har skapat.

Quanto son numerose le tue opere, o Eterno! Tu le hai fatte tutte con sapienza; la terra è piena delle tue ricchezze.

 Se ock havet, det stora ock vida:  ett tallöst vimmel rör sig däri,  djur både stora och små.

Ecco il mare, grande ed ampio, dove si muovon creature senza numero, animali piccoli e grandi.

 Där gå skeppen sin väg fram,  Leviatan, som du har skapat att leka däri.

Là vogano le navi e quel leviatan che hai creato per scherzare in esso.

 Alla vänta de efter dig,  att du skall giva dem deras mat i rätt tid.

Tutti quanti sperano in te che tu dia loro il lor cibo a suo tempo.

 Du giver dem, då samla de in;  du upplåter din hand,      då varda de mättade med goda håvor.

Tu lo dài loro ed essi lo raccolgono; tu apri la mano ed essi son saziati di beni.

 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de;  du tager bort deras ande, då förgås de  och vända åter till sitt stoft igen.

Tu nascondi la tua faccia, essi sono smarriti; tu ritiri il loro fiato, ed essi muoiono e tornano nella loro polvere.

 Du sänder ut din ande, då varda de skapade,  och du förnyar jordens anlete.

Tu mandi il tuo spirito, essi sono creati, e tu rinnovi la faccia della terra.

 HERRENS ära förblive evinnerligen;  må HERREN glädja sig över sina verk,

Duri in perpetuo la gloria dell’Eterno, si rallegri l’Eterno nelle opere sue!

 han som skådar på jorden, och hon bävar,  han som rör vid bergen, och de ryka.

Egli riguarda la terra, ed essa trema; egli tocca i monti, ed essi fumano.

 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever;  jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

Io canterò all’Eterno finché io viva; salmeggerò al mio Dio finché io esista.

 Mitt tal behage honom väl;  må jag själv få glädja mig i HERREN.

Possa la mia meditazione essergli gradita! Io mi rallegrerò nell’Eterno.

 Men må syndare försvinna ifrån jorden  och inga ogudaktiga mer vara till.  Lova HERREN, min själ  Halleluja!

Spariscano i peccatori dalla terra, e gli empi non siano più! Anima mia, benedici l’Eterno. Alleluia.