Job 19

Därefter tog Job till orda och sade:

Allora Giobbe rispose e disse:

 Huru länge skolen I bedröva min själ  och krossa mig sönder med edra ord?

"Fino a quando affliggerete l’anima mia e mi tormenterete coi vostri discorsi?

 Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig  och kränkt mig utan all försyn.

Son già dieci volte che m’insultate, e non vi vergognate di malmenarmi.

 Om så är, att jag verkligen har farit vilse,  då är förvillelsen min egen sak.

Dato pure ch’io abbia errato, il mio errore concerne me solo.

 Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig,  och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,

Ma se proprio volete insuperbire contro di me e rimproverarmi la vergogna in cui mi trovo,

 så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt  och att han har omsnärjt mig med sitt nät.

allora sappiatelo: chi m’ha fatto torto e m’ha avvolto nelle sue reti è Dio.

 Se, jag klagar över våld, men får intet svar;  jag ropar, men får icke rätt.

Ecco, io grido: "Violenza!" e nessuno risponde; imploro aiuto, ma non c’è giustizia!

 Min väg har han iat, så att jag ej kommer fram,  och över mina stigar breder han mörker.

Dio m’ha sbarrato la via e non posso passare, ha coperto di tenebre il mio cammino.

 Min ära har han avklätt mig,  och från mitt huvud har han tagit bort kronan.

M’ha spogliato della mia gloria, m’ha tolto dal capo la corona.

 Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås;  han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.

M’ha demolito a brano a brano, e io me ne vo! ha sradicata come un albero la mia speranza.

 Sin vrede låter han brinna mot mig  och aktar mig såsom sina ovänners like.

Ha acceso l’ira sua contro di me, e m’ha considerato come suo nemico.

 Hans skaror draga samlade fram  och bereda sig väg till anfall mot mig;  de lägra sig runt omkring min hydda.

Le sue schiere son venute tutte insieme, si sono spianata la via fino a me, han posto il campo intorno alla mia tenda.

 Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder;  mina bekanta äro idel främlingar mot mig.

Egli ha allontanato da me i miei fratelli, i miei conoscenti si son del tutto alienati da me.

 Mina närmaste hava dragit sig undan,  och mina förtrogna hava förgätit mig.

M’hanno abbandonato i miei parenti, gl’intimi miei m’hanno dimenticato.

 Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling;  en främmande man har jag blivit i deras ögon.

I miei domestici e le mie serve mi trattan da straniero; agli occhi loro io sono un estraneo.

 Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke;  ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.

Chiamo il mio servo, e non risponde, devo supplicarlo con la mia bocca.

 Min andedräkt är vidrig för min hustru,  jag väcker leda hos min moders barn.

Il mio fiato ripugna alla mia moglie, faccio pietà a chi nacque dal seno di mia madre.

 Till och med de små barnen visa mig förakt;  så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.

Perfino i bimbi mi sprezzano; se cerco d’alzarmi mi scherniscono.

 Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med;  de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.

Tutti gli amici più stretti m’hanno in orrore, e quelli che amavo mi si son vòlti contro.

 Benen i min kropp tränga ut i hud och hull;  knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.

Le mie ossa stanno attaccate alla mia pelle, alla mia carne, non m’è rimasto che la pelle de’ denti.

 Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner,  då nu Guds hand så har hemsökt mig.

Pietà, pietà di me, voi, miei amici! ché la man di Dio m’ha colpito.

 Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud,  och aldrig bliva mätta av mitt kött?

Perché perseguitarmi come fa Dio? Perché non siete mai sazi della mia carne?

 Ack att mina ord skreves upp,  ack att de bleve upptecknade i en bok,

Oh se le mie parole fossero scritte! se fossero consegnate in un libro!

 ja, bleve med ett stift av järn och med bly  för evig tid inpräglade i klippan!

se con lo scalpello di ferro e col piombo fossero incise nella roccia per sempre!…

 Dock, jag vet att min förlossare lever,  och att han till slut skall stå fram över stoftet.

Ma io so che il mio Vindice vive, e che alla fine si leverà sulla polvere.

 Och sedan denna min sargade hud är borta,  skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.

E quando, dopo la mia pelle, sarà distrutto questo corpo, senza la mia carne, vedrò Iddio.

 Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp,  för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling;  därefter trånar jag i mitt innersta.

Io lo vedrò a me favorevole; lo contempleranno gli occhi miei, non quelli d’un altro… il cuore, dalla brama, mi si strugge in seno!

 Men när I tänken: »huru skola vi icke ansätta honom!»  -- såsom vore skulden att finna hos mig --

Se voi dite: Come lo perseguiteremo, come troveremo in lui la causa prima dei suoi mali?

 då mån I taga eder till vara för svärdet,  ty vreden hör till de synder som straffas med svärd;  så mån I då besinna att en dom skall komma.

Temete per voi stessi la spada, ché furiosi sono i castighi della spada affinché sappiate che v’è una giustizia".